Kvar i Medeltiden

Men kvar i medlåldern är man nog inte längre.....? Tack alla kära vänner, som hört av er och grattat!!! Som genom ett samtal, en hälsning i Facebook eller på annat sätt kommit ihåg mig!

Jag fyllde 63 igår. Därför unnar jag mig lite bilder på mig själv, i det här inlägget. Min man tar inte gärna bilder på mig. Inte för att jag nödvändigtvis behöver vara med på bild, men om man haft fest kan jag tycka att det är kul om det syns att man var med. I allafall på något hörn.

Så var festen slut! Men jag måste säga att det är svårt att slita sig från rollen som kvinna i medeltiden. Varför är det så kul att gå in i en roll som någon fantasiperson? Är det för att man är lite teaterapa? Vet inte! Kul var det i allafall!

Gästabudet i Wärdshuset Digermjöden

Bland gran och tall i den Småländska vildmarken reser sig det beryktade wärdshuset. Det ryktas att det hemsöks av håseflanar av förmodad rysk härkomst.

Inte ens detta skrämmande totem tycks kunna hålla dessa plågoris på avstånd.

Här har just en snyltgäst jagats på flykten under hugg och slag från värden.

Kräfthelg i Medeltiden!

Bordet är dukat! Långväga ifrån kom de vandrande på stigen mot Wärdshuset Digermjöden. De voro endast fyra i följet. Hungriga var de. Törstiga var de efer den långa strapatsrika färden.

Sällskapet möttes av två lurviga gårdvarar som tillsammans med gårdens folk hälsade gästerna välkomna.

Trots många strapatser kunde gästerna inte dölja sin fina härkomst som man kunde ana av klädernas beskaffenhet. Den ene elegantare än den andre. (fler bevis på detta kommer att presenteras senare)

Fulla av förväntan vandrade sällskapet mot wärdshuset ledda av Gårdsherren och hans hulda Husfru. Hundarna Låge Den Matsluge, samt Lomhörda Lurvan var ivriga följeslagare.

Innan inträde i Wärdshuset Digermjöden kunde ske besvor Gårdsägaren de ryska håseflanarna med en förbannelse som lyckades hålla dem lugna resten av kvällen.

Det krävde emellertid ett mer handfast ingripande med höjt svärd för att avhysa en snyltgäst från själva wärdshuset. Efter ett vildsint tumult och handgemäng flydde densamme ut i vildmarken. De slokörade hundarna fegade ut under själva striden och kom springande med svansarna mellan benen mot sällskapet.