Nu tänker jag skriva något som de flesta killar inte kommer att gilla.
Det var nämligen så att när jag kom hem i fredags möttes jag av ett skinande välstädat hus! Min man som hade sina lediga dagar, hade både dammsugit och tvättat golv!
När jag tackade honom fick jag en känsla av att vara privelegierad av att ha en make som på eget initiativ plockar fram dammsugaren och sätter igång.
I bekantskapskretsen finns ett flertal killar som liksom katten, är rädd för dammsugaren. Som anser att det är kvinnogöra! Som inte ens vet var dammsugaren förvaras!
Nej, jag måste erkänna att i vår familj är maken den som sliter ut våra dammsugare. Jag håller helst till i köksregionen. Inte för att maken är främmande där heller, men om vi båda är lediga är det jag som lagar maten. Utom när jag fyller år eller något. Då kan jag bli bortskämd med kulinariska överraskningar av hög standard! Han är riktigt duktig, därvidlag.
Åter till emancipationen. Jag blev riktigt glad och nöjd med min käre makes insats i fredags. Det kändes verkligen lyxigt att komma hem till ett nystädat hus. Så då återkommer jag till rubriken. Varför känns det lyxigt?
Jo, det är nog så djupt inrotat i oss kvinnor, att det är vår avdelning, att det känns som om det är åt oss han gjort något. Inte för att min snälle man uttryckt något åt det hållet. Inte alls. Men det ligger nog i våra gener att känna så.
Men jag kommer inte ifrån att det kändes lyxigt att slippa börja städa. Jag kan inte hjälpa att jag kände mig tacksam och varmt inställd till min gullige make. Jag tror att han helt enkelt ville göra mig glad. I såfall lyckades han till fullo!
Jag tror det kommer att ta ytterligare några generationer innan vi slutar att tänka i könsroller. Det har ju hänt att jag tvättat Stigs bil eller motorcykel också och har mötts av samma tacksamhet som jag kände i fredags.
Oavsett om det är lyxigt eller inte, så tycker jag att jag har tur som har en absolut underbar man! Ja, Stickan, du är bara bäst!
Det var nämligen så att när jag kom hem i fredags möttes jag av ett skinande välstädat hus! Min man som hade sina lediga dagar, hade både dammsugit och tvättat golv!
När jag tackade honom fick jag en känsla av att vara privelegierad av att ha en make som på eget initiativ plockar fram dammsugaren och sätter igång.
I bekantskapskretsen finns ett flertal killar som liksom katten, är rädd för dammsugaren. Som anser att det är kvinnogöra! Som inte ens vet var dammsugaren förvaras!
Nej, jag måste erkänna att i vår familj är maken den som sliter ut våra dammsugare. Jag håller helst till i köksregionen. Inte för att maken är främmande där heller, men om vi båda är lediga är det jag som lagar maten. Utom när jag fyller år eller något. Då kan jag bli bortskämd med kulinariska överraskningar av hög standard! Han är riktigt duktig, därvidlag.
Åter till emancipationen. Jag blev riktigt glad och nöjd med min käre makes insats i fredags. Det kändes verkligen lyxigt att komma hem till ett nystädat hus. Så då återkommer jag till rubriken. Varför känns det lyxigt?
Jo, det är nog så djupt inrotat i oss kvinnor, att det är vår avdelning, att det känns som om det är åt oss han gjort något. Inte för att min snälle man uttryckt något åt det hållet. Inte alls. Men det ligger nog i våra gener att känna så.
Men jag kommer inte ifrån att det kändes lyxigt att slippa börja städa. Jag kan inte hjälpa att jag kände mig tacksam och varmt inställd till min gullige make. Jag tror att han helt enkelt ville göra mig glad. I såfall lyckades han till fullo!
Jag tror det kommer att ta ytterligare några generationer innan vi slutar att tänka i könsroller. Det har ju hänt att jag tvättat Stigs bil eller motorcykel också och har mötts av samma tacksamhet som jag kände i fredags.
Oavsett om det är lyxigt eller inte, så tycker jag att jag har tur som har en absolut underbar man! Ja, Stickan, du är bara bäst!
