Snart är jag gift med en sjuttiofemåring!
På måndag blir Stig 75 år. Varför låter det inte så gammalt längre? För tjugo år sedan lät det som ett nästan ouppnåeligt mål! Men nu är vi där! Jag är ju också ikapp i oktober. Men en födelsedag isänder.
Vet ju att han inte förväntar sig någon speciell uppvaktning. Därför är det så roligt om jag kan överraska honom på något sätt! Eftersom vi lever som siamesiska tvillingar sedan vi gick i pension, är det svår att hemlighålla något. Men lite exotisk planka lär det bli, catering från närbutiken. Sedan, hur många som dyker upp, är en annan fråga. Med coronan flåsande i nacken vet man ju aldrig om, nu välkända symptom, sammanfaller med den planerade tillställningen.
Jag har valt att fira honom redan på söndagen den 16nde, för att de som eventuellt jobbar i veckorna ska kunna komma och få lite till livs och samtidigt se Stigs överraskade och förtjusta smil, vid upptäckten att han faktiskt är ihågkommen!
Hjälp mig gärna att hålla tummarna för att hemligheten förblir en hemlighet tills det är dags och att omikron håller sig på distans! Skulle någon av Stigs och mina vänner, som läser detta eventuellt ha vägarna förbi på söndag, låt mig i såfall gärna veta i förväg! Det finns säkert en matbit över! Fortsättning följer.....
