Att hänga i luften

Nej, det har inget med fallskärmshoppning att göra.

Men känslan är nog lika hisnande. Tyvärr inte i positiv bemärkelse.


Två gång om året blir jag arbetslös! Ja det är sant, för jag jobbar som obehörig lärare i Gislaveds Kommun. Jag har alltså varit arbetslös 34 gånger på 17 år. Ändå har jag inte "gått arbetslös" eftersom jag lyckats få jobb varje termin även om det någon gång tagit ett par veckor.


Det var under förra regeringens tid. Men vår nya regering har ju lovat bättre skolor och fler jobb, så det verkar ju lovande... eller?


Tyvärr innebär verkligheten ett annat scenario. För första gången på 17 år är jag rädd! Min skola har nämligen 1,5 miljoner mindre i budgeten 2008. Det är minst tre lärartjänster.

Jag jobbar med något som ger invandrare en chans att komma in i det svenska arbetslivet. Jag lär nämligen ut svenska som inriktar sig på det vokabulär man använder inom olika yrkesområden. Jag lär även ut det ordförråd man behöver för att läsa körkortsteori. Svenska språket och körkort är ju de nycklar man behöver för att få ett jobb.

Bevisligen har verksamheten mer eller mindre direkt gett jobb åt flera av mina elever. Dras nu medel till detta in så att jag blir arbetslös, hamnar jag själv bland de resurskrävandes skara. Vem skall hjälpa en sextiårig skattebetalare in i arbetslivet igen...?Är det inte dags för kommunen att lägga krutet på rätt ställe? Kommunen behöver satsa på något som skapar nya skattebetalare! Inte dra in nydvändiga resurser! Det måste vara resultatet som räknas i slutänden! En resa från bidragstagare till skattebetalare!

Jag avvaktar med spänning!