Varför är jag nu nervös då?
Jo, det är det här med båt!
Igår tog min man ett stort steg i rätt riktning. Alltså, över landgången! Just det! Han ringde och gav ett bud på BÅTEN!
Nu hänger allt på om säljaren klarar att garantera en båtplats i två år. Han tycks vara villig att acceptera det vi vill betala. Även om han först måste tala med sin delägare.
Jag måste återkomma till min man. Han har de mest skiftande egenskaper man kan ha. Även om han ibland känns tung som snömodd i uppförsbacke, så har han också en sida med oväntad spontanitet. Plötsligt satt han där med luren i handen och lade budet. Jag visste inte ens att han tänkte ringa! Sånt GILLAR jag! Kanske för att jag själv är sådan.
Det känns som om den här båten är rätt. Inte minst för att vi båda äntligen är överens om att gilla en och samma båt. Utsidan är vacker! Se själv! Insidan är i behov av renovering. Det är ju som gjort för min händige make. Och jag kan ju sy dynor och gardiner.
En annan sak som är positiv är att vi var ute i garaget igår och då hittade Stig en massa båtgrejor som han sparat sedan sina seglarår. Det är ju toppen att det finns kvar! Jag köpte ju fräcka sittbrunnsdynor i våras, som jag tänkte använda till en av utegrupperna här hemma på land. Idag köpte jag till ytterligare en dubbel, så nu har vi åtminstone den biten klar. Stig köpte fendrar och vi köpte varsitt flaggspel (alltså en radda med flaggor som man kan hissa när man ligger i hamn, för att det är festligt!). Det behövs tydligen två när masten är så hög som på"våran" båt.
Både jag och Stig reflekterade över att med den här takten av inköp har vi snart fått ihop till en hel båt!
Alltså, nu gäller: is i magen en vecka till, innan vi vet om vi är båtägare!
Så håll tamparna ....jag menar; tummarna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar