torsdag 31 december 2009

Nyårsafton

Tror inte jag varit bortbjuden på tio år, en nyårsafton.

Men nu!!!

Jag och maken är bjudna till Onsala för att fira det nya året tillsammans med vår underbara vänner, Eiton och Gullevi! Det ska bli så kuuul!!!

Det finns människor som har förmågan att leta sig in under skinnet på en, som om de vore en naturlig del av ens biologi. Via blodomloppet tar de sig in i mitt hjärta, för det är där de hör hemma! Från början var de Stigs grannar, släkt i släkten och nära vänner. Nu är de MINA också!!

Det spelar ingen roll att vi träffas ett par gånger om året bara. Varje gång vi ses är det som om vi nyss skilts åt! De utstrålar en värme och omtanke som inte är av denna värld!

Och nu, snart, är vi på väg!

måndag 21 december 2009

Renovering och båtdetaljer




Ska iväg snart. Till Jönköping för att allergitestas. Kommer att göra endel ärenden samtidigt. Stig har skickat med en lista och pengar att handla för. Allt till båten.


Men det är inte bara båten som får sitt i dessa bråda "före-jul-dagar"! Jag målade Stigs badrumsgolv efter att han slipat bort gammal färg. Blev rätt bra om jag får skryta lite. När det närmar sig jul får man försöka höja helhetsintrycket i ett gammalt hus så gott det går!


En liten båtdetalj blev det också.


En liten kompassros som dekoration på baksidan av ett skott. Jag säger inte mer just nu.





söndag 20 december 2009

Mera Quinkes över helgen



Tvi! Jag fick ta både kortison och antihistamin i lördags! Vaknade och blödde näsblod vi fyratiden. Vet inte vad jag fått i mig men jag pussade min man ganska ordentligt i fredags kväll. HAN hade ätit mat med citroncyra.

Ville ju inte använda någon medicin de här fem dagarna före test. Men när jag svullnar så nära tungan, vågar jag inte riskera att inte hinna få ner svullnaden innan det är för sent. Nu var det underläppen som gav sig iväg mot november!

Gårdagen gick i kräftans tecken! Knallröd, hettande i hela ansiktet. Men jag har en man som är jättegullig mot mej och inte får mig att se ut aom ett monster.

Idag är det bara en liten svullnad kvar som kommer att försvinna under dagen.

Nu ska jag till den sista arbetsdagen i år. Imorgon ska jag på test i Jönköping så det blir ingen tid på jobbet.

Min mans gulliga lapp på bordet säger att det är halt! Omtanken värmer! Jag har tur!

torsdag 17 december 2009

Frusen decembermorgon med Quinkes ödem

Nu är det bara fyra dagar kvar tills jag ska på allergiundersökning i Jönköping.

Har fått order att inte ta mitt antihistamin under fem dar, för att inte proven skall visa fel. Så, naturligtvis växer läppen åtta timmar efter att jag åt något, som vanligt. Det enda jag kan tänka mig som ger den effekten är en mjukost i tub, jag hade på smörgåsen vid tiotiden igår. Citronsyra!

Min kollega är sjuk, så jag har inget val annat än att ta kortison för att avbryta svullnaden! Annars kan jag inte jobba. Nu blir väl min läkare förbannad på mej, men det kan inte hjälpas. Det är inte ekonomiskt försvarbart att stanna hemma varje gång jag måste ta medicin för att jag svullnar, heller.

Usch vad jag gnäller! Det finns sådana som inte ens har ett jobb att stanna hemma från! Ha!

Nä, nu ska jag ut och skrapa rutorna (min kupévärmare har lagt av) i 8 minusgrader och sedan köra tre mil på isiga vägar! Life rocks!

söndag 13 december 2009

En helg i båtens tecken


Jo, såhär har det sett ut ett tag nu. Men snart ska det bli ändring!
Igår betsade jag mittskottet, med de snygga listerna. Man kan börja föreställa sig hur hon kommer att kunna se ut i framtiden.
Jag betsade ribborna som skall läggas på bordläggningen i förpiken också. Detta för att minimera kondensen som bildas eftersom utsidan är kallare än insidan och man avger ju fuktig värme hela tiden. Och så har jag mätt upp kojerna för nya dynor och gjort en snygg ritning att lämna in till Skumplastboden.
Vet inte om vi hinner måla det som ska bli vitt i Linnéa innan jul, men vi måste få insatt alla luckor och teakdetaljer i allafall, eftersom alla prylar står i vår hall och i vårt vardagsrum sedan snart en månad tillbaka! Så vill vi ju inte ha det i jul! Bara att kämpa på!
Nu ska jag till jobbet!!

torsdag 10 december 2009

Fredagmorgon!

Fredag! Ikväll ska jag och mannen i mitt liv mysa! Han börjar inte förrän på eftermiddagen (iväg 13.00) så det gör inget om de blir lite sent.

Kanske vi tittar på Idol och sedan en film som vi gillar båda. Vi uppskattar många gånger samma filmer. Ser gärna en gammal västern (inte från John Waynes tid, dock), men det gör inget om vi sett den förut, speciellt om det är den med Sharon Stone.

Men jag vill inte titta på döende sjömän i en ubåtsfilm eller nåt. Stig är inte så förtjust i mina kärlekskomedier heller. När jag var ensam häromkvällen såg jag en helt tokig film med Jim Carrie. Me, myself and Irene, tror jag den hette. Jag skrattade i min ensamhet så tårarna rann!

Kan fortfarande se framför mej hur Jim såg ut när han blev torr i munnen av sin medicin! Ska försöka hitta den filmen på nätet. Helt vansinnig!

Kanske det blir lite räkor eller annat gott framför tv:n? Lite vin? Inte omöjligt, i varje fall för min del. När Stig jobbar dagen efter (även så sent som på lördag), brukar han bara dricka vatten. Nä, nu ska jag själv iväg till mitt kära jobb! (Ingen ironi, jag älskar faktiskt mitt jobb!)

onsdag 9 december 2009

Förpikstaket

Trodde inte mina ögon när jag kom hem igår!
Mannen i mitt liv hade lyckats sätta upp taket i förpiken på egen hand! Snyggt!

Nu behöver den rundade delen i förpikstaket något snyggt också. Kan undra om han köper min idé om teakribb, stående? Jag börjar förstå att han tycker att jag ger honom mer arbete hela tiden. Kan inte hjälpa att mina idéer poppar upp. Han behöver ju inte anamma allt!

Ska lägga in lite bilder snart!

måndag 7 december 2009

Definitionen på kärlek


Hur vet en kvinna om hennes man älskar henne? Är det när han kryper ner i hennes säng varje kväll? Eller när han kommer hem med en bukett tulpaner på hennes födelsedag? (med plasten fortfarande kvar), eller när julklappen kostar över tusen?

Nej, jag har en bättre mätskala!

När man kommer upp en gråmulen decemberdag såvälsom en strålande sommarmorgon och det åtta av tio gånger ligger en liten lapp på bordet, med makens välkända och älskade handstil.

"Godmorgon Älskling! Kör försiktigt! Tänk på att det kan vara halt! Puss och kram!" eller "Se upp för de vilda djuren!"

Det, tjejer! Det är kärlek!

När vinterdäcken på din bil plötsligt är bytta! När motorvärmaren plötsligt är ikopplad, fast du själv glömt det! När surroundsystemet till hembion är på med lägsta volym, när du skall upp och jobba och han är ledig! När du hör dammsugarsurr utan att du nämnt dammråttorna som byggt bo under soffan! När du vet att du är för tjock och han ändå tycker du är vacker!

Det finns bara ett ord för detta; KÄRLEK!

Så om du, kvinna, har en man som jag, VAR RÄDD OM HONOM! Du ser inte många sådana dingla från fruktträden precis!

Och om någon man läser detta; tag lärdom, för om du har en klok hustru, så vet hon att uppskatta dessa odiskutabla bevis på äkta, gjutjärnskärlek!

Det är skillnad på en falsk och äkta spanjor!

I helgen har jag inte gjort någonting med båten, men Stig kämpar outtröttligt på.
Stig har ett otroligt öga för detaljer! Där kommer konstnären fram!

Det är märkligt. När jag framkastar en idé, som inte alltid är genomtänkt, kommer Stig plötsligt och säger; kolla om det duger? När jag klättrar upp i båten finner jag att hans lösning vida överträffar det jag tänkt från början!

Detta hände i helgen. Jag hade önskemål om att utnyttja stickkojens överdel som skåp för långa grejor, som sjökortsrullar etc. När jag ser Stigs lösning blir jag helt stum! Han har utnyttjat utrymmet till max! Bygger in en snygg lucka kantad med list, så allt som syns blir diskret inbäddat i båtens naturliga miljö! Skitballt!

Jag gissar att det är sådana detaljer som skiljer den riktige båtbyggaren från amatörer. Kunna hitta smarta lösningar och ändå inte försämra båtens utseende utan tvärtom!

lördag 5 december 2009

Segelbåten växer sakta fram

Jobbet med Linnéa går sakta framåt. Ju mer man gör desto mer tycks finnas kvar att göra.

Min käre make, som tycks ha outsinlig energi, har spenderat hela dagen efter melodikrysset i båten. Och nu är klockan över tre. Den här teaken är tre gånger hårdare än ek, så den är ytterst svårarbetad. Men i gengäld håller den mot röta och andra angrepp i det oändliga.

Medan Stig bygger vidare (lister kring mittskottet) så gör jag en maklig tjälknöl i ugnen. Har dukat lite romantiskt i vardagsrummet vid ekbordet. Levande ljus förståss och fina servetter.

Undrar hur länge det dröjer tills han kommer in? Just nu är jag bara ivägen om jag klättrar upp och börjar med något. Först måste båten städas ur ordentligt, innan jag kan gå vidare med betsningen och lackningen. Det ryker så fint sågdamm när han sågar och det lägger sig gärna i betsen om det inte dammsugs först. Jag får väl ge mig till tåls!

onsdag 2 december 2009

När julen kryper närmre


Det är nu man behöver sin familj.




Tankarna kommer obevekligen. De som inte längre finns hos oss. Saknaden. De som aldrig kommer tillbaka och de som är för långt borta för att komma hem till jul. Det gör ont.




Det hjälper inte att tänka på att det finns de som har det värre. Alla barn som får stå ut med berusade föräldrar över julen eller så länge spriten varar. De som saknar ett hem. Får gå till ett soppkök på julafton? De som inte ens har ett sådant att gå till.




Men man är sig själv närmast. Inte ens under julen kan man skjuta bort sitt eget vemod och vara tacksam för det man har. Julen plockar fram sorgen och putsar av den så att den är som ny igen. Nostalgin värker.


Närstående som finns långt borta och närstående som finns nära men som ändå håller mental distans. Frågan är vilket som känns svårast. Högtiden lockar fram vemodet och vrider om det som en kniv i hjärtat.


Kärnfamiljen, den som finns kvar i allt färre upplagor, tycks också svikta på bastionerna. I de flesta familjer finns relationer i periferin som brustit och orsakar näst intill omöjliga konstellationer att hantera i familjen. Följden blir att barn och barnbarn har, ibland inte bara far och morföräldrar att fira jul med, utan även bonusfar -och morföräldrar. Många uppfattar det som jobbigt att "behöva" åka runt och träffa alla. Andra uppfattar saken annorlunda. Känner kanske en viss tacksamhet över att man faktiskt har så många att åka till där man är välkommen på julen.


Det budskap som julen vill förmedla är ju kärlekens bud. Det är en tid för förlåtelse och tacksamhet. Att tänka på barn och barnbarn. Så måtte de som äger kärleken uppskatta detta och ta fasta på att det är större att ge än att få. Ord som kommer till mej är:


Störst av allt är kärleken!