Äntligen är min son hemma!
Brun som en pepparkaka efter 6 månader i fjällen!
Gissa om jag har saknat honom!!!!
Varför släpper man aldrig mammarollen? Varför känns det så varmt i bröstet när man ser denna långa, långhåriga, retfulla, roliga, fullständigt underbara pojke kliva innanför tröskeln?
Vet inte, Men gott känns det i en gammal mor!
Välkommen hem, mitt hjärta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar