Politik

Jag har beslutat mig för att inte skriva något politiskt på min blogg.

Men nu med facit i handen, säger jag bara HJÄLP!

Stackars Sverige!

Båtförvaring

Allt löser sig så småningom.

Vi har ju funderat hit och dit om var vi ska lägga båten över vintern. Eftersom vi hyr båtplatsen i Björlanda Kile i andra hand tillåter GREFAB inte att man vinterförvarar där.

Så den 15:de oktober går vi ut med Linnéa sista gången i år. Då går vi ner runt Hisingen och in i Göteborgs hamn. Tvärs genom stan, så att säga och vidare upp i Götaälv. Vi ska ända upp till Nol, där det finns en trevlig liten Båtklubb som välkomnar sådana som oss.

Igår hade Stig ett snack med en kär vän, som tagit på sig att kolla Linnéa vid kajen i Björlanda Kile, då och då, när han är i närheten. Det var lite oroande att få veta att trots mitt städande och tvättande av sittbrunnen så fanns det tillräckligt med hundhår kvar för att täppa igen dräneringen i sittbrunnen. Följden hade blivit att regnandet fyllt halva sittbrunnen med vatten.

Hoppas det inte blivit blött nere i ruffen också. Jag oroar mig för kölsvinet. Det har ju varit vattenfyllt flera gånger. Kanske jag åker ner och kollar snart igen. Sist lämnade jag förpiken obäddad eftersom det bildats kondens under dynan. Tänkte det skulle få luftas lite. Men har det kommit in regnvatten i kölsvinet finns ju risken att det blir både fukt och mögel ändå! Tvi!!

Men trots att vi kan förvänta oss både kyla och höststormar i mitten på oktober, ser jag ändå fram mot vår segling. Eller det kanske blir att tuffa för motor om vindarna är fel. Men det gör inget. Trots allt är ju detta en del av båtlivet. Man kan ju alltid hoppas på fint väder. Ibland är ju också oktober en skön månad. Bara känslan att få trampa Linnéas däck en gång till i år! Jag är nog lite kär i vår båt.

Det är regnigt och blåsigt nu men jag ska gå en runda med hundarna i alla fall. Afrodite sticker in så fort det kommer en regndroppe på henne, men Bossy är tuffare. Igår plockade vi tre liter kantareller, han och jag. Han plockar mest blåbär kanske. Det gillar han.

På med stövlarna!

September

Grått ... mulet ..... båtlöst.....
Jag var visserligen nere på Linnéa den 29 nde till 30 nde augusti, men inte blev jag på så värst gott humör då heller.

Jag blir alltid glad när jag kommer dit, även om man blir mör av allt bärande till och från bilen. Jag hade med mig Bossy och där har vi mer bärande av och på.

Jag gjorde lite sallad med tonfisk och avnjöt med sista skvätten vi från en öppnad flaska rödvin. Jag satte upp kapellet men inte bordet. Därför avnjöt jag min måltid nere i ruffen.

Det var ingen större värme. Funderade ett tag på att sätta upp vår lilla fräcka gasolvärmare, men iddes inte. Hade lite annat att göra. Bl.a. bära iland alla våra konserver inför vintern. Vill inte att burkar ska ligga och rosta sönder till ingen nytta.

Det visade sig att jag tagit i, i överkant, när det gällde proviantering. Av vikten att dömma. C:a 38 kg konserver och torrmat (typ soppor). Som ny seglare har man ju hört historier om hur folk legat inblåsta i en vecka eller mer och maten tagit slut osv.

Det skall inte hända oss, tänkte jag så jag handlade käk för en månad!!
Nu fick jag släpa hem allt oanvänt. Ett plus var att jag hittade ett helt kg vingummi på botten av en av lådorna. När man är lite deppig piggar det upp.

Men senare på kvällen drog kylan och dimman in. Advektionsdimma. Från havet. Sådan kan ligga flera dagar och stoppa flyget t.o.m.

Temperaturen gick ner mot nollan (6 grader) och jag var glad för mina duntäcken och en varm hund.

Jag vaknade vid sextiden och dimman var så tät att jag inte ens såg pulpiten i fören.

På något sätt tror jag att min melankoli berodde på att jag kände att det var sista gången jag åkte ner ensam, för säsongen. Jag har verkligen älskat att gå där och greja med allt. T.o.m. ösa vattnet ur kölsvinet.

Värmen steg i takt med solen och förmiddagen övergick i en varm och solig lunchtid. Men jag ville inte vara en natt till ombord så jag ställde iordning allt och tog ner kapell och dynor, stängde av gas och el och såg med vemod Linnéa ligga där och försöka locka mig tillbaks.

Det är hösten i ett nötskal. Vemod, saknad, melankoli. Tur att jag har så mycket positivt att se fram emot!

Linnéa

Det verkar som om jag måste tillbaks till Linnéa för att hämta inspiration för bloggen!
Förra helgen var jag och min dyre (på grund av alla hans super-leksaker typ I-pod osv....) make iväg med Linnéa och Stigs systerson med fru.

Vi gick till Hyppeln, en helt fantastisk ö som ingen av oss besökt tidigare! Vilket totalupplevelse det blev! Jag ska berätta mer sedan, Nu kallar jobbet!