September

Grått ... mulet ..... båtlöst.....
Jag var visserligen nere på Linnéa den 29 nde till 30 nde augusti, men inte blev jag på så värst gott humör då heller.

Jag blir alltid glad när jag kommer dit, även om man blir mör av allt bärande till och från bilen. Jag hade med mig Bossy och där har vi mer bärande av och på.

Jag gjorde lite sallad med tonfisk och avnjöt med sista skvätten vi från en öppnad flaska rödvin. Jag satte upp kapellet men inte bordet. Därför avnjöt jag min måltid nere i ruffen.

Det var ingen större värme. Funderade ett tag på att sätta upp vår lilla fräcka gasolvärmare, men iddes inte. Hade lite annat att göra. Bl.a. bära iland alla våra konserver inför vintern. Vill inte att burkar ska ligga och rosta sönder till ingen nytta.

Det visade sig att jag tagit i, i överkant, när det gällde proviantering. Av vikten att dömma. C:a 38 kg konserver och torrmat (typ soppor). Som ny seglare har man ju hört historier om hur folk legat inblåsta i en vecka eller mer och maten tagit slut osv.

Det skall inte hända oss, tänkte jag så jag handlade käk för en månad!!
Nu fick jag släpa hem allt oanvänt. Ett plus var att jag hittade ett helt kg vingummi på botten av en av lådorna. När man är lite deppig piggar det upp.

Men senare på kvällen drog kylan och dimman in. Advektionsdimma. Från havet. Sådan kan ligga flera dagar och stoppa flyget t.o.m.

Temperaturen gick ner mot nollan (6 grader) och jag var glad för mina duntäcken och en varm hund.

Jag vaknade vid sextiden och dimman var så tät att jag inte ens såg pulpiten i fören.

På något sätt tror jag att min melankoli berodde på att jag kände att det var sista gången jag åkte ner ensam, för säsongen. Jag har verkligen älskat att gå där och greja med allt. T.o.m. ösa vattnet ur kölsvinet.

Värmen steg i takt med solen och förmiddagen övergick i en varm och solig lunchtid. Men jag ville inte vara en natt till ombord så jag ställde iordning allt och tog ner kapell och dynor, stängde av gas och el och såg med vemod Linnéa ligga där och försöka locka mig tillbaks.

Det är hösten i ett nötskal. Vemod, saknad, melankoli. Tur att jag har så mycket positivt att se fram emot!