Julen kom. Och gick.

Man förbereder. Stressar. Oroar sig. Skyndar. Handlar. Städar och lagar alldeles för mycket mat. Sedan, innan man hunnit äta upp allt ..... är det över!

Årets jul var underbar!

Mina bonusbarn och bonusbarnbarn kom med respektive. Bara det gjorde julen fantastisk! Stig fick äntligen träffa barnen med familjer en jul. Vi minns inte ens när det var sist.

Julen är: barnskratt och förtjusta skrik när morfar jagar dem genom huset. Det är prasslet av julklappspapper när den lille fete (inte Stig, utan hunden) snor julklappar under granen och öppnar i förtid. Det är pipleksaker som väsnas och det är batteridrivna otyg som frestar på trumhinnorna. Det är också doften från köket och smaker som blandas och får gommen att vattnas. Det är trötta mätta bordsgäster som faller i matkoma efter tredje portionen och suckar av välbehag i värmen framför en av brasorna.

Julen är också tryggheten i 24-gradig värme inomhus när vinterkylan utanför rutan får luften att skimra i grönt. De åtta marshallerna i sina snögrottor, utmed den skottade gången, lockar med sitt bedrägligt varma sken. Men öppnar man för att släppa ut katten, slår kylan obarmhärtigt in på en sekund. Det dröjer inte många minuter förrän Tussan vill in igen.

Äldsta hunden står med benen hopknipna i kors i det längsta för att slippa gå ut och kissa. Hon har så tunn päls på ryggen så hon står snabbt på trappan och vill in igen. Det är bara den lille fete julklappsmarodören, som vill vara ute lite längre. Han har något mycket viktigt att utföra bakom ladan, varje gång han går ut. Det är för kallt för att min nyfikenhet skall räcka till för att gå ock kolla vad det är han gör.

Det finns bara en enda sak som fattas för att julen skulle ha varit perfekt. Min son! Med jobbet långt hemifrån och flickvännen något närmre, blev det kanske inte så svårt att välja var han skulle fira julen. Jag är också glad att inte ha honom på vägarna denna vinter. Men det hindrar inte att modershjärtat fylls av saknad och melankoli när man inser att den tid när "den lille" inte hade någon annat val än att vara hemma på julen, är för alltid borta.

Innan jag blir för sentimental, sätter jag upp fötterna framför brasan och sluter händerna kring glöggmuggen och önskar alla vänner och bloggläsare en riktigt god fortsättning på helgen och ett gott nytt år! Och om ni måste gå ut så ta på er varmt och glöm inte mobilen! Skål!

Ofrivillig ledighet

I god tid kom jag ut till bilen. Sopade av den all snö, så att jag skulle kunna öppna dörrar utan att snön rasade in i bilen.

Sedan satte jag nyckeln i tändningslåset och vred om. Vad hände? Ingenting!

Det klickade lite tafatt. Bilen hade stått utan uppmärksamhet över helgen och nu straffade den mej med att vägra starta.

Bor man mitt i ingenstans och har en make som jobbar på andra sidan ingenstans, så är det bara att sätta igång och hantera problemet själv.

Det stora problemet är att mitt jobb innebär att man MÅSTE vara två på plats. Fick ringa syrran som är vikarie men som skulle haft sovmorgon idag efter att hon varit i både Göteborg och Stockholm över helgen. Stackarn. Men hon fick rycka in. Hade hon inte kunnat skulle jag varit tvungen att ringa elevers föräldrar för att de måste låta elever stanna hemma. Ingen rolig sits.

Nu står bilen med laddare på. Gissar att den får stå en timma till innan jag vågar försöka starta.
Stig är galen på den småländska vintern. Själv har jag lite mer överseende med snö och kyla. Har ju tagit in vår snövinter med modersmjölken. Minns hur jag längtade efter en riktig vinter, när jag bodde i Göteborg.

Jag kan minnas hur jag stod och väntade på buss eller spårvagn i brun saltblandad sörja upp till anklarna. Grå himmel och saltpinade vindar från västerhavet. De gula gatlyktorna gjorde inget för att muntra upp världen. Allt var grågult, skitigt, råkallt och hemskt.

Jag längtade efter kritvit snö med gnistrande grenar. Domherrar som flockades under fågelbordets tak. Knarret under sulorna och den torra kyla som bara finns inåt landet. En vind som inte ens kom åt att kyla ner en, eftersom den inte innehöll salt och inte kom åt mellan granarna. Det är vinter det!!!

Jag hade visserligen inte lagt till snöskottningen i mina drömmar, men även om den tillkommit så finns det i allafall en plogförsedd fyrhjuling att ta till. Som det är hittills i år så har Stig inte ens antytt att jag skulle kunna hjälpa till med skottningen. Tror att han själv gillar att köra Yamahan. Jag tycker faktiskt att det är riktigt kul.

Sedan finns en annan stor mysfaktor. Vi eldar i våra spisar. Vedspisen i köket har stor myspotensial. Keddyn i matrummet sprider värme i hela den äldre delen av huset. Min öppna spis i sovrummet är grymt härlig med fårskinnen på golvet framför. Sedan har vi murspisen, Dovre, som inte bara är högeffektiv utan dessutom så vacker som ett julkort. Så; "let it snow, let it snow, let it snow!"

Ska ut och titta om det finns ström tillräckligt nu.
Annars får jag väl låta det laddas lite till.