Man förbereder. Stressar. Oroar sig. Skyndar. Handlar. Städar och lagar alldeles för mycket mat. Sedan, innan man hunnit äta upp allt ..... är det över!Årets jul var underbar!
Mina bonusbarn och bonusbarnbarn kom med respektive. Bara det gjorde julen fantastisk! Stig fick äntligen träffa barnen med familjer en jul. Vi minns inte ens när det var sist.
Julen är: barnskratt och förtjusta skrik när morfar jagar dem genom huset. Det är prasslet av julklappspapper när den lille fete (inte Stig, utan hunden) snor julklappar under granen och öppnar i förtid. Det är pipleksaker som väsnas och det är batteridrivna otyg som frestar på trumhinnorna. Det är också doften från köket och smaker som blandas och får gommen att vattnas. Det är trötta mätta bordsgäster som faller i matkoma efter tredje portionen och suckar av välbehag i värmen framför en av brasorna.
Julen är också tryggheten i 24-gradig värme inomhus när vinterkylan utanför rutan får luften att skimra i grönt. De åtta marshallerna i sina snögrottor, utmed den skottade gången, lockar med sitt bedrägligt varma sken. Men öppnar man för att släppa ut katten, slår kylan obarmhärtigt in på en sekund. Det dröjer inte många minuter förrän Tussan vill in igen.
Äldsta hunden står med benen hopknipna i kors i det längsta för att slippa gå ut och kissa. Hon har så tunn päls på ryggen så hon står snabbt på trappan och vill in igen. Det är bara den lille fete julklappsmarodören, som vill vara ute lite längre. Han har något mycket viktigt att utföra bakom ladan, varje gång han går ut. Det är för kallt för att min nyfikenhet skall räcka till för att gå ock kolla vad det är han gör.
Det finns bara en enda sak som fattas för att julen skulle ha varit perfekt. Min son! Med jobbet långt hemifrån och flickvännen något närmre, blev det kanske inte så svårt att välja var han skulle fira julen. Jag är också glad att inte ha honom på vägarna denna vinter. Men det hindrar inte att modershjärtat fylls av saknad och melankoli när man inser att den tid när "den lille" inte hade någon annat val än att vara hemma på julen, är för alltid borta.
Innan jag blir för sentimental, sätter jag upp fötterna framför brasan och sluter händerna kring glöggmuggen och önskar alla vänner och bloggläsare en riktigt god fortsättning på helgen och ett gott nytt år! Och om ni måste gå ut så ta på er varmt och glöm inte mobilen! Skål!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar