måndag 6 juni 2011

MC under Kristi Himmelfärdshelgen



En makalös solhelg!
Värmebölja!
Hur vanligt är det egentligen under en helg som så många är lediga? Det har varit läge för alla tänkbara utomhusaktiviteter!

Våra Cusotm Cowboys-medlemmar slog läger på High Chaparral tillsammans med mc-gäng från land och riken omkring. Vår stolta banderoll som talar om vilka vi är svajade i den nästan obefintliga vinden medan solen gassade ner på chrome och läder.

Jag tog mig en tur för att hälsa på gänget under fredagen och fick en skön och uppfriskande tur runt Bolmsö med ytterligare fem hojar efter mej! Kul att få äran att leda cortegen! Vi åt en god middag på Värdshuset Hägern, efter färjeturen.

På lördagseftermiddagen följde Stig med på sin hoj och vi fick fika hos våra medlemmar. Vid niotiden var vi hemma igen och konstaterade att vi haft en skön åktur. Tyvärr hände ju sedan en tragedi på campingen som lade sordin på stämningen. En man i 40-årsålder i en bil blev knivskuren så illa att han senare avled. En chock för alla sanna bikers som bara var där för att ha kul.

På söndagen gjorde jag inte mycket mer än vattnade blommor.
Men igår, måndags överraskade min syster mig med att uttrycka en önskan att åka motorcykel med mej. Jag har kört i sju år och hon har aldrig frågat mej förr! Naturligtvis tog vi oss en åktur. Och det kommer att bli fler enligt Gun. Jag tycker det är jättekul att hon tyckte om det! Jag var hemma igen kl. 21.10. Då var det dags att hala vår stolta fana som vajat för Sverige under dagen!

torsdag 2 juni 2011

Linnéa

Vår älskade hund Afro är borta och snart är min kära Linnéa också ett minne blott, om maken får som han vill.


I söndags var vi nere i Linnéas hamn för att ta kort på henne i syfte att sälja.




Det är så deprimerande att jag bara vill lipa.




Vi köpte henne till ett pris som var ganska relevant för vad hon var värd. Därför känns det svårt att vi efter att ha lagt ut c:a 60.000:- på henne, sätter ut henne till försäljning för bara 8.000:- mer än vi gav.




Snacka om förlust! Jag är säker på att rätt köpare skulle betala rätt pris, men min make ser ingen logik där andra gör det.




Nu är jag bitter! Men den här båten har tagit sig in under min hud på ett sätt som jag inte trodde var möjligt. Hon har med sin stilla skönhet förhäxat mej. Ville så gärna behållit henne!




Därför känns det som ett svek att bjuda ut henne till ett vrakpris! Det förtjänar hon inte! Men även om jag äger hälften av henne tvekar inte maken att ignorera min vädjan.



Tvi!!