Linnéa

Vår älskade hund Afro är borta och snart är min kära Linnéa också ett minne blott, om maken får som han vill.

I söndags var vi nere i Linnéas hamn för att ta kort på henne i syfte att sälja.

Det är så deprimerande att jag bara vill lipa.

Vi köpte henne till ett pris som var ganska relevant för vad hon var värd. Därför känns det svårt att vi efter att ha lagt ut c:a 60.000:- på henne, sätter ut henne till försäljning för bara 8.000:- mer än vi gav.

Snacka om förlust! Jag är säker på att rätt köpare skulle betala rätt pris, men min make ser ingen logik där andra gör det.

Nu är jag bitter! Men den här båten har tagit sig in under min hud på ett sätt som jag inte trodde var möjligt. Hon har med sin stilla skönhet förhäxat mej. Ville så gärna behållit henne!

Därför känns det som ett svek att bjuda ut henne till ett vrakpris! Det förtjänar hon inte! Men även om jag äger hälften av henne tvekar inte maken att ignorera min vädjan.

Tvi!!