Tillbaks på landbacken

"Vad sitter du inne för?"

Det kanske är dags att gå vidare i livet. Utan båt.

Sommaren har varit svår. Jag har nästan mått illa av att se blå-röd och vitrandiga kläder på folk! Allt marint har stått mig upp i halsen! Klarar knappt att äta räkor en gång.

Jag vet. Alla säger att det går över. Men på samma sätt som en kvinna upplever att titta på babykläder efter en abort, så upplever jag allt marint efter att jag tvingades skiljas från Linnéa.

Nu ska jag ta mig i kragen och sluta klaga.

Vi var ute med husvagnen i några veckor. Ett säkert kort brukar ju vara Löderups Strandbadscamping.

På väg dit körde vi in på Bilprovningen för att besiktiga vår Hobby Prestige. Det var svårt att få tid före Stigs semester så vi tänkte ta två flugor i en smäll.

Med på semestern var, förutom Bossy, havannaesen, dessutom Tussan. Vår katta. För hennes del var det första gången och hon var måttligt förtjust i att sitta i sin reskorg i bilen. Bossy satt i sin bur som var fastspänd i baksätet på Volvon. I sådana lägen saknar man en combi.

Det gick bra att köra in på Besiktningen. Sedan gick det inget vidare. Bromsarna var visserligen bra men tog tydligen för sent. Besiktningesmannen gjorde våldsamma försök att få påskjutsbromsen att reagera. Vi hörde hur det brakade gång på gång inne i vagnen och Stig undrade försynt vem han skulle skicka räkningen till. Vet inte om det var därför vi fick lämna besiktningen för att återkomma vid ett senare tillfälle.

Efter att ha kollat att tv:n och micron överlevt, fortsatte vi resan.

Efter en snabblunch på McDonalds körde vi E4:an mot Ljungby och vidare över Skåne. I närheten av Höör tänkte vi ta ut Tussan och Bossy för att luftas.

Både jag och Stig var rörande eniga om att eftersom Tussan varken var van vid bil, bur eller sele skulle vi vara mycket försiktiga och inte öppna förrän hon var selad.

Sedan måste vi ha missförstått varandra (läs: Stig) för samtidigt som jag öppnade från förarsidan för att ta hand om Tussan öppnade Stig på passagerarsidan för att släppa ut Bossy. Med ett jättesprång tog sig Tussan ut på hans sida och försvann som en pil in i den tätaste typen av granskog man kan hitta! (Hon hade förmodligen planerat rymningen länge).

Man upplever en intensiv skräck när man vet att det är ett ögonblicks verk för en liten katt att bli överkörd. Speciellt när trafiken är så tät som på denhär vägen. Iskall av fasa gav jag mig iväg utmed körbanan för att genskjuta Tussan om det gick. Jag lockade och ropade som en kattmamma gör när hon kallar på ungarna. Kattälskare vet vad jag menar.

Ju längre jag sprang desto längre fram hörde jag henne. Tillsist tog jag mig genom skogen och upp på en lite parallellstig. Där satte jag mig på en sten och bara fortsatte locka. Tillsist till min och Stigs oerhörda lättnad kom hon fram och strök sig mot mej som om inge hänt. Sedan blev det tillbaks till bilen.

Lite omskakade och något visare (läs: Stig), drog vi vidare.

Utan problen nådde vi Löderups Strandbadscamping vid halv sjutiden, bara för att upptäcka att det var fullbelagt! Vi blev emellertid tipsade om att man i kåseberga kunde parkera en natt på någon idrottsplats och betala en hundralapp för toaletter och duschar. Där slog vi oss till ro och lät våra fyrbenta sträcka på alla åtta lurviga.