Älg

Jag blev nog lite chockad igår när Jones ringde och berättade att han och Frida krockat med en älg mellan Vintrosa och Örebro. När jag förstod att de båda klarat sig utan skador kom mina tårar av lättnad!

Custom Cowboys på Ågård

Vår stolta fana vajar i kvällsbrisen!
Nu är det hjul igen....!?



Undertecknad i skonsam belysning

Peter och Stig beundrar någons hoj. Kanske Petes Kawasaki?

Vår CCS-helg tar sin början!

Vad ska vi ta nu då?

Leffe och hans Golcwing!

Puss på presidenten!

Bossy hälsar Pia och Leif välkomna!

Stigs Goldwing skäms inte för sig heller.

Vårt sköna gäng anlände under fredagen på sina läckra hojar! Här är Rune, som kör Stratoliner.

Maria som i vanliga fall kör

Dragstar, gör ett uppehåll i körandet. I c:a nio månader.

Här har vi vår president med Lilly i bakgrunden. Obs att märkena på presidentens tröja inte har något med nazism att göra utan står för West Coast Choppers och inget annat!

I förgrunden ett nytt tillskott i klubbens fordonspark. Stigs röda Honda Goldwing!

Det var helgen i vecka 37, som vi träffades på Ågårds Camping. En förtjusande stuga hyrdes av långväga resenärer och en del av oss hade ställt upp husvagnar istället. Det var första gången vi höll vårt möte där och enda nackdelen var att gräset gick till knäna! Även om vi är Custom Cowboys, så är vi kanske lite mera custom än cowboys så vi behöver inte bete till hästkrafterna!

Smålandsskogen lämnar rikliga skördar i år

Kantarellerna är ovanligt mäktiga i höst!

Min man sa när jag gjort en traktörpanna, med äggstanning, bacon, purjolök och två liter separat smörstekta kantareller, att det hade nog varit bättre med lite mindre kantareller!! Det ska han få äta upp!! D.v.s. jag kommer att äta upp svampen själv i fortsättningen!! ....Kanske....

Hänt i sommar

Man kan tro att sommar och semester bara tog slut, sådär.

Nä, jag har bara inte hunnit skriva mer. Man är ju igång med jobbet igen och orken räcker inte när man kommer hem.

Just nu sover maken av sig nattens skift, så jag kan inte göra något som bullrar, därför knapprar jag så tyst jag kan på datorn, så jag inte stör honom.

Tillbaka till semesten!

När vi vevade upp stödbenen från Löderup och anträdde färden norrut stod jag plötsligt inte ut med att semestern skulle vara slut. Det var fredag och på måndagen började jobbet. Jag bad Stig att köra till High Chaparral istället för Stockholmen.

Där slog vi upp förtältet och rullade ut mattorna igen. Åhhh... vad jag kände mig hemma. Stig hade bestämt med våra vänner från Onsala att besöka dem på deras camping i Bohuslän på tisdagen, men vi fick helgen tillsammans på "Chappen" i goda vänners sällskap. Arne och Helene, Thompson och Mia och en förnämlig räkmacka på den "privata" ön inne på området. Det var inte fel alls! En helt bedårande kväll utan regn och mygg.

Jag började som sagt jobbet på måndagen men pendlade till Chappen istället för hem. Bossy tog jag med till jobbet. Tussan körde jag hem så hon fick jaga på hemmaplan.

Men eftersom jag skulle ansluta mig till sällskapet uppe i Bohuslän till helgen beslöt jag mig för att riva förtältet och dra hem husvagnen redan på onsdagen. Tro mej, det är inte det lättaste när man är ensam. Sedan ska ju vagnen krokas på, på dragkroken och väl hemma ska vagnen tömmas på mat och all tvätt man samlat på sig.

För att göra en lång historia kort, så kom jag iväg nordväst ut enligt planerna till helgen.

Bohuslän var sig likt trots den sena sässongen. Gassigt och inbjudande. Eiton och Gullevi får en alltid att känna sig hemma. Det hade fångats massor med makrill dagen före. Stig och Eiton hade slagit rekord på platsen med 46 "Gaisare"! Smakprov på detta fick vi när Gullevi gjorde en macka som inte gick av för hackor. Smörstekt, välfiléad makrill med rödlök och röra. Gott så man nästan dog!

Stig hade haft med sig ett par glassburkar fulla med kantareller från vår skog och de kom också fram på bordet via smakiga kantarellsmörgåsar.

Det är gommen som minns mest från den helgen.

Men det blev också ett trevligt besök på Smögenbryggan. Där var nästan priserna nere i normal nivå, efter sommarens uppskörtning av turisterna.

Krabbpriset var däremot helt ok.

Vi festade på lördagkvällen med ett dignande fat med havets frukter!

På söndagen påbörjade Stig och jag hemfärden, som vi tänkt göra i sällskap. D.v.s. jag startade med min BMW medan Stig tog på sig hjälmen och grenslade sin Honda Goldwing. Där skildes våra vägar.

Vi hade intercom-kontakt trodde vi. Stig skulle kunna svara inne i sin hjälm, utan att behöva göra något avancerat, medan han körde. Det gick bra i några kilometer, då jag hade honom c:a 500 m bakom mej. Sedan kom jag till en T-korsning och tog vänster. Vi hade telefonkontakt men Stig lyckades ändå svänga till höger. Efter någon mil var jag säker på att han åkt fel och försökte få fram detta via telefon med dålig mottagning. När vi till sist konstaterat att han var på väg mot Lysekil, uppmanade jag Stig att vända omgående. "Nädå, det går lika bra denhär vägen!", fick jag till svar. Någon kvart senare fick jag bättre telefonkontakt och då lät det lite annorlunda. "Hum..... jag har kommit till en färja ... skulle nog ha vänt i allafall...!"

Nåväl, min man är som han är och jag älskar honom för det! När han körde upp på motorvägen i Uddevalla, körde jag in i Göteborg. Huvudsaken var att vi båda kom hem välbehållna trots att 50% av oss tog "sight seeing" i Bohuslän på hemvägen.

Ystad

Det idylliska Ystad, med sina stockvirkeshus och stockrosor charmade oss som vanligt. Ändå var det inte direkt kulturplatser vi besökte .... eller? Vad sägs om Lidl, Rusta, Ö & B samt Max hamburgeria. Men, en vacker dag kanske dessa är kultur eller i varje fall kult.

Vi träffade ett ungt par från Tyskland på campingen. De var mycket trevliga och gav oss en flaska rött vin (Côte de Rhone) när de gav sig iväg. De campade i tält och jag hade lite dåligt samvete när jag gick och jamade och kurrade efter Tussan mitt i natten, en gång när hon smitit ut. Dagen därpå frågade jag några andra tältgrannar om jag väckt dem när jag ropade på katten. Blev lite full i skratt när de hävdade att de bara hört en katt! (Gissa vem det var!?)

Efter tolv dagar var vi tillräckligt väderbitna för att ge oss hemåt, tyckte vi.

Avkoppling!

Eftersom vi var ute tidigt på morgonen efter natten i Kåseberga, hade vi turen att få en jättebra plats på Löderups Strandbadscamping. Alldeles vid staketet mot skogen. Denna skog blev under resten av vistelsen promenadplats för både hund och katt.

Stig vallade Bossy och Tussan vallade mej.

Det var fantastiskt hur väl Tussan anpassade sig till campinglivet. Hon hade säkert kunnat campa ytterligare några veckor. Det förstod vi när vi kommit hem. Vi kunde inte lämna bilen eller husvagnen öppen utan att hon gensast var på plats, åkklar!

Ändå hade det regnat största delen av vistelsen. Men visst blev det långa promenader på stranden och i naturreservatet. Vi såg märkliga fotavtryck nästan varje gång vi promenerade på stranden. Någon med stora fötter med sex! tår hade gått före oss. Vi kom inte på vem det var men vid flera tillfällen såg vi en gentleman med vildvuxen rastafrisyr med hår till vristerna!!! till vaderna när han snurrade upp det lite på huvudet. Det kanske inte var han man han såg ut att behöva en extra tå.

Vid flera tillfällen regnade det och blåste så jag fick vädja till sjömannen i Stig för att få gehör för min oro och önskan att han skulle gå ut och fästa extra stormlinor på förtältet. På morgonen var det skyhöga vågor som rullade in mot den utsatta strandlinjen. Då var det lätt att förstå hur det gått till när havet ätit bort upp till tio meter per år, av campingen.