Torsdagmorgon .......
Med mörkret hängande som en våt diskhandduk över grantopparna och fukten droppande från verandaskägget, inser man att november övergått i december, en ännu mörkare månad. Om det inte kommer snö, vilket enligt min man är ännu värre. Själv tycker jag att lite snö i december är helt o'kay.

När man normalt jobbar som lärare, brukar man gå på knäna så här års. För mej och min syster som jobbar med en underbar, intressant och fantastisk elev, känns det kommande juluppehållet som ett nästan hotfullt inkräktande på kvalitetstid.

Men julen som sådan har i år möjlighet att bli lika härlig som ens barndoms jular. Den efterlängtade sonen kommer hem! Så även yngsta bonusdottern med familj! Trots att Stickan jobbar! Skönt att slippa sitta ensam på julafton! Ska bli jätteroligt att få hit småbarn! Det blir mer fart på julen liksom.

Men ännu är det en hel julkalender kvar tills tomten kommer, så lite planering hinns nog med!

"Gudrun" kom av sig

Vet att gårdagens storm inte heter Gudrun, men om den är så obetydlig att man inte minns dess namn, så kan den inte ha gjort mycket väsen av sig.

Visst blåste det grymt en stund igår, men det går inte att jämföra med den natt för snart sex år sedan, när Stig och jag stod med en kraftig ficklampa och lyste ut omkring huset och hörde hur den ena jätten efter den andra föll runt oss.

Exakt 200 stora träd gav upp den natten, hos oss. Bl. a. hade vi en etthundrafjorton år gammal tall uppe på söderberget, som trots friska rötter och stam fick ge vika för orkanen. Den var så vacker, tallen, så det gjorde oss riktigt ont. Men vi hade tur också, för ett träd föll precis mellan våra husvagnar.

Mitt växthus hittade vi bara delar av flera hundra meter in i skogen. Även car-porten. Portarna till traktorskjulet och ena väggen bröts sönder av vindkraften också.

Det var ju en söndagmorgon när vi inspekterade förödelsen och det var ju tur eftersom vi inte hade lyckats ta oss till jobben under några omständigheter. Vår tre km långa väg till samhället var korsad av ett plockepin bestående av tretti till femtio stora träd. Skogsbonden som äger skog närmare samhället sågade från det hållet och vi från vårt håll. Det tog ändå många timmar. Tur att man inte behövde komma till sjukhus eller något, för det hade varit omöjligt.

Sedan var det strömmen. Vi hade tur för vi hade bara 18 timmars bortfall. För vår del går det ganska bra, för vi har ju flera värmekällor. Förutom vedpannan i källaren är det ju fyra spisar till uppe. Dessutom hade vi ju gasspisar i husvagnarna. Även gasolgrillen som har kokplatta. Så nog klarar vi oss. Problemet är ju att komma åt att pumpa upp vatten till toaletter och duschar. Dricksvatten kan vi ju hämta upp ur brunnarna på gården.

Men som sagt, helgens storm kom av sig. Elen klarade sig och skogen tycks ha klarat sig också. Lite nedblåsta grenar på vägen men inte större än att man kunde dra bort dem. Däremot hade två av alléns träd gett sig på Holmengatan. Trist.

Är ny Gudrun på gång?

Bilden ovan är lånad från Aftonbladet idag.

Jag skulle kört till östra Småland idag för att köpa en säng jag sett på Blocket.

Inget märkvärdigt men med mått som passar mej.

Lite motigt verkade det redan från början när det var svårt för säljaren att svara på mina mail. Dessutom gick Stigs ljuddämpare sönder (kanske p.g.a. vår eländiga väg), så han ville inte jag skulle köra den förrän ljuddämparen var bytt, på måndag.

Jag blev erbjuden att låna min systerdotters bil som också har dragkrok, så saken var klar trodde jag. I morse steg jag upp vid 06.00 tiden och gjorde mig klar att först köra ut i vildmarken för att byta bil med systerdottern och sedan köra hem för att hämta släpkärran. Vid 07.30 stegade jag ut till min bil men kom bara halvvägs när systerdottern ringde.

"Ska du verkligen köra, moster?" undrade hon. Jag hade inte kollat vädret men det hade hon. Det verkar som om en ny Gudrun är på väg och eftersom det är många timmar på vägen, beslöt jag att avbryta. Stormen är på väg in och väntas öka till 3-varning. Jag tror inte det påverkar släpet nämnvärt men jag har erfarenhet av en resa på samma vägar för närmare tjugofem år sedan. På en vägsträcka av 26 mil låg strax över hundra träd över eller bredvid vägen. Tror det var ett klokt beslut, att inte åka. Kanske ett nytt försök nästa helg?

Sängen? Äsch, en vanlig vit järnsäng. Romantisk förståss. Kan nog sova en vecka till i min gamla.

Avskurna från civilisationen

Att så många vägbyggarfordon kan få plats på vår lilla väg är otroligt!
Jag har räknat till 12 vid ett enda tillfälle och då vet jag att ytterligare gömt sig bakom kullen.

Ganska länge har det varit upphugget med fri sikt ända ner till rondellen vid 26:an, men något som tillkommit är en pontonbro över Nissan. Visserligen är det bara byggarna det gagnar men det är lite spännande i allafall. Berget som ligger i dagern ovan är nu söndersmulat och bortforslat.

Vad tycks!!? Den här bilden kunde varit tagen någonstans ute i världen i närheten av någon glaciär eller något annat ödsligt landskap! Inte nån kilometer från vårt Stockholmen.

Varje dag när jag kör till jobbet får jag vara beredd på att vänta på arbetsfordon som gör det ena eller andra. Man vet aldrig hur lång tid det kommer att ta. Inte heller har jag ju något alternativ.

Detta avskräckte tydligen inte dieseltjuvar för nån vecka sedan. Det är ju frestande för dem när det finns så många dieseldrivna fordon på ett ställe och ingen bevakning under helgerna.

Jag upplevde en rätt obehaglig situation själv härom veckan.

Stig skulle upp vid 03.45 och till jobbet, men redan vid 03.30 vaknade jag av lukten av rök. Är nog lite känslig för rök eftersom jag varit allergisk mot cigarettrök tidigare. Brukar känna lukten inomhus om Stig sitter borta vid ladan med en cigarett.

Jag kunde inte avgöra om lukten kom från cigarett eller annat eftersom jag inte längre kände den när jag gick runt och kollade i huset. När jag inte hittade något tänkte jag gå och lägga mig igen. Då hörde jag en bil starta och köra iväg bakom ladan. Vem hundan parkerar bakom vår lada mitt ute i ingenstans, mitt i natten?

Nästa morgon när Stig körde till jobbet blev han stoppad av polisen för att visa körkort. Han berättade vad jag upplevt natten innan och polisen berättade att de var på ett uppdrag för att spana efter baltiska ligor som härjar i vårt område. De ville att jag skulle ringa in och anmäla det jag hört. Inte var det mycket att komma med men jag gjorde som de sa.

Tyvärr förhindrade detta inte stölden av diesel veckan efter. Jag hade stannat en eftermiddag på hemvägen och talat med killarna vid bygget och berättat vad som hänt. De gav mej ett telefonnummer att ringa om jag såg något skumt. Men tyvärr var de ju inte på plats på helgen när de blev bestulna. Fy skam på såna som inte respekterar folks egendom! Tvi!