"Gudrun" kom av sig

Vet att gårdagens storm inte heter Gudrun, men om den är så obetydlig att man inte minns dess namn, så kan den inte ha gjort mycket väsen av sig.

Visst blåste det grymt en stund igår, men det går inte att jämföra med den natt för snart sex år sedan, när Stig och jag stod med en kraftig ficklampa och lyste ut omkring huset och hörde hur den ena jätten efter den andra föll runt oss.

Exakt 200 stora träd gav upp den natten, hos oss. Bl. a. hade vi en etthundrafjorton år gammal tall uppe på söderberget, som trots friska rötter och stam fick ge vika för orkanen. Den var så vacker, tallen, så det gjorde oss riktigt ont. Men vi hade tur också, för ett träd föll precis mellan våra husvagnar.

Mitt växthus hittade vi bara delar av flera hundra meter in i skogen. Även car-porten. Portarna till traktorskjulet och ena väggen bröts sönder av vindkraften också.

Det var ju en söndagmorgon när vi inspekterade förödelsen och det var ju tur eftersom vi inte hade lyckats ta oss till jobben under några omständigheter. Vår tre km långa väg till samhället var korsad av ett plockepin bestående av tretti till femtio stora träd. Skogsbonden som äger skog närmare samhället sågade från det hållet och vi från vårt håll. Det tog ändå många timmar. Tur att man inte behövde komma till sjukhus eller något, för det hade varit omöjligt.

Sedan var det strömmen. Vi hade tur för vi hade bara 18 timmars bortfall. För vår del går det ganska bra, för vi har ju flera värmekällor. Förutom vedpannan i källaren är det ju fyra spisar till uppe. Dessutom hade vi ju gasspisar i husvagnarna. Även gasolgrillen som har kokplatta. Så nog klarar vi oss. Problemet är ju att komma åt att pumpa upp vatten till toaletter och duschar. Dricksvatten kan vi ju hämta upp ur brunnarna på gården.

Men som sagt, helgens storm kom av sig. Elen klarade sig och skogen tycks ha klarat sig också. Lite nedblåsta grenar på vägen men inte större än att man kunde dra bort dem. Däremot hade två av alléns träd gett sig på Holmengatan. Trist.