Operation

Nu har han legat inne sedan igår. På Djursjukhuset i Jönköping.

Tänk vad man kan sakna den lille omöjlige busen, bara efter en natt!

Han håller mitt hjärta mellan sina vassa små tänder!

Han är ju inte precis något dygdemönster den lille rackaren.

Högkriminell, skulle jag vilja påstå!

Tjuv; stjäl så mat från bordet så fort han får en chans!

Lagbrytare; lyder inte för fem öre, hur man än ropar på honom!

Sexmissbrukare; uppvaktar kattan på det mest olämpliga sätt!

Ändå, älskar man den lille slyngeln, så det värker i hjärtat!

Håll tummarna för att hans knäoperation går bra idag!

Lille Bossy

Inget nytt på Bossyfronten!
Han mår inte sämre, men vill inte röra sig. Blir fetare och fetare..... humm..... låter bekant......

Läget oförändrat

Samma procedur som igår.
Ingen sömn för mej.
In med korgen i Stig rum på morgonen.
Samma medicinering som tidigare.

Nu ska jag till jobbet igen och hoppas orka ännu en dag utan att ha sovit.
Efter jobbet igår lyckades jag i och för sig sova någon timma. Alltid något.

Bossy fick bäras ut för att göra sina behov. Sedan bäras in igen. Ingen motion. Samma aptit. Hummmmm.....

Bossy ska opereras!

Stig och jag åkte upp för att hämta vår lille krabat igår. När vi fick träffa veterinären sa hon att Bossys knä måste opereras på måndag. (Då finns ortopeden på plats.)

Stackars lille knubben! Men det är bara att bita i sura äpplet. Vi får lämna honom redan på söndagen. Det är ju bra eftersom vi har svårt att ta ledigt.

Bara det går bra!

Inatt har jag inte sovit en blund. Den lille fete (inte Stig) har sovit i min säng och jag har varit rädd att röra mig eftersom jag inte ville göra honom illa. I morse bar jag in Bossy med hundkorgen och allt till Stigs rum, för att gå till jobbet. Hoppas de båda kunde sova sedan!

Nyår och födelsedag!

Kan passa på att berätta vad vi gjorde i nyår, medan jag väntar på besked från veterinären.
Förrförra nyårsaftonen var vi bjudna till Onsala, av våra kära vänner Eiton och Gullevi. I år fick vi chansen att bjuda tillbaka. Stig har ju jobbat varannan nyårsafton de senaste åren. Men nu fungerade det!

Det är alltid lika roligt att träffas! Det är så skönt att umgås med vänner som har samma humor och uppskattar samma saker! Vi åt kalkon, med diverse tillbehör och när klockan slog tolv besåg vi ett sprakande fyrverkeri som endast överträffats av Stigs dunderpjäser från tidigare år! (Eiton och Gullevi vet vad jag menar!)

Lilla vovven Jacki och vår Bossy tog det hela ganska kallt på tryggt avstånd inomhus. Skönt att de inte blir skrämda.

Vi fick på nyårsdagen tid till en liten utflykt till Svikarens kanal, i Gnosjö kommun. Sevärt bygge.

Stig har också hunnit med att firas för sin uppnådda pensionsålder.

Femton personer blev vi den 14 januari (han fyllde ju den 17:de, men det blev bättre att fira på en lördag). Min syster Gun med hela familjen utom Adam kom för att uppvakta och även Stigs båda flickor, Sanna och Jeanette samt Sannas barn och vår Jones lyckades ta sig hit. Jätteroligt!

Bara för protokollet kan meddelas att det serverades dels laxfilé, varm rödbetsröra och rotfruktslåda, men också fläskfilé Bombay med ris för dem som inte gillar fisk. Inom parentes kan sägas att det visade sig att alla åt lax. Och gillade det! Kul för undertecknad!

Bossy påkörd!

Just nu ligger min älskade lille Bossy på Djursjukhuset i Jönköping!

Det verkar som om han klarat sig undan relativt bra ändå.

Igår vid elvatiden knackade en skogsgranne på dörren och berättade att Bossy sprungit ut framför hans bil och var skadad.

Man upplever ju en skräck som inte går beskriva och som sätter sig i magtrakten, speciellt innan man vet hur det har gått.

Jag slängde på mej och följde med bort bakom ladan. Där såg jag min lille krake med ena tassen lyft och reflexvästen hängande om halsen, i hjulspåret. Han kunde inte gå med bakbenen heller.
Det värkte i hjärtat och jag tänkte ju det värsta, först.

Bilföraren berättade att Bossy bara kommit farande ut mellan ladan och garaget så det fanns ingen chans att stanna i tid. Tyvärr är ju detta inget nytt. Bossy är hopplös med att springa ut på vägen. När jag släppte ut honom för att kissa hade jag lagt märke till att det inte var plogat och c:a två dm nysnö inbjuder ju inte nöjesåkare att köra tre km ggr två, ut till ingenstans. Trodde jag. Hade inte räknat med att jägare kunde dyka upp.

Jag lyfte försiktig upp Bossy och bar in honom. Han ville inte gå på benen så jag fick låta honom ligga vid dörren medan jag ringde veterinärakuten i Jönköping. De sa åt mig att köra upp så fort som möjligt, med risken för inre blödningar i åtanke.

Stig hade ju jobbar sitt nattskift och hade sovit endast tre timmar när jag väckte honom. Otroligt nog blev han klarvaken med en gång. (Han brukar ha en startsträcka på c:a en halv timma i vanliga fall.) Det tog honom inte många minuter att slänga på sig. Sedan var vi iväg. Jag satt i baksätet med lillen i famnen. Försökte avlasta smärtpunkterna så gott det gick, men han gnällde ändå till och från. Stig körde min BMW som en gud och vi var nog ganska snabba upp till Djursjukhuset i Jönköping.

Där fick Bossy en smärtstillande spruta så vi kunde röntga hans inre. Dumt nog röntgade de inte hans ben då. En kvinnlig veterinär kände emellertid på benen. Bilderna tydde inte på några inre blödningar och inga frakturer syntes. Hon sa att om dom blöder inuti brukar skelettet inte synas så skarpt. Det var tydlig kontrast, som väl var.

Men för säkerhets skull fick han stanna över natten. Jag har ringt flera gånger för att höra hur han mår och det verkar bra. Han hade varit ute och kissat igår. Men han vill ännu inte gå med bakbenen så nu på förmiddagen skall de röntga höfterna och benen. Ser det trots allt bra ut får jag hämta hem honom. Jag blir alldeles kall vid tanken på alternativen.

Måtte min lille ängel få komma hem!

Nytt år!

Äntligen fick jag lite tid att blogga!

Här ovan syns en av anledningarna till att jag inte hunnit med att berätta något.

Sedan den sista oktober har vi renoverat lite här och var i huset. Jag fick hjälp av Stig med det komplicerade, med en del lister och sånt, men annars klarade jag att panela mitt sovrum.

Och julen, som innebar ett efterlängtat besök av både Jones och Sanna med familj, tog ju tid i anspråk. Man kan bara inte låta bli att göra de traditionella rätterna. Det får ta den tid det tar!

Såhär blev den nya väggen som min händige make lade ner arbete på mellan den sista oktober och den 20 december. Han byggde ut min garderob och bytte dörrar, byggde valv (två st.) och det blev ny tapet, takpanel och lister (förutom elen, som en expert hjälpte till med).

Här sätter han igång, min fingerfärdiga make. Man tror att han jobbar på ackord. Många kvinnor klagar för att de inte får sina äkta män till att utföra diverse mindre hantverk hemma. Jag har problem med att få min man att inte göra för mycket. Det tycks inte finnas något han backar för. Och fort går det. Jag vet. Detta är skryt! Vill bara gnugga in det lite! Stig är fantastisk!