Bossy påkörd!

Just nu ligger min älskade lille Bossy på Djursjukhuset i Jönköping!

Det verkar som om han klarat sig undan relativt bra ändå.

Igår vid elvatiden knackade en skogsgranne på dörren och berättade att Bossy sprungit ut framför hans bil och var skadad.

Man upplever ju en skräck som inte går beskriva och som sätter sig i magtrakten, speciellt innan man vet hur det har gått.

Jag slängde på mej och följde med bort bakom ladan. Där såg jag min lille krake med ena tassen lyft och reflexvästen hängande om halsen, i hjulspåret. Han kunde inte gå med bakbenen heller.
Det värkte i hjärtat och jag tänkte ju det värsta, först.

Bilföraren berättade att Bossy bara kommit farande ut mellan ladan och garaget så det fanns ingen chans att stanna i tid. Tyvärr är ju detta inget nytt. Bossy är hopplös med att springa ut på vägen. När jag släppte ut honom för att kissa hade jag lagt märke till att det inte var plogat och c:a två dm nysnö inbjuder ju inte nöjesåkare att köra tre km ggr två, ut till ingenstans. Trodde jag. Hade inte räknat med att jägare kunde dyka upp.

Jag lyfte försiktig upp Bossy och bar in honom. Han ville inte gå på benen så jag fick låta honom ligga vid dörren medan jag ringde veterinärakuten i Jönköping. De sa åt mig att köra upp så fort som möjligt, med risken för inre blödningar i åtanke.

Stig hade ju jobbar sitt nattskift och hade sovit endast tre timmar när jag väckte honom. Otroligt nog blev han klarvaken med en gång. (Han brukar ha en startsträcka på c:a en halv timma i vanliga fall.) Det tog honom inte många minuter att slänga på sig. Sedan var vi iväg. Jag satt i baksätet med lillen i famnen. Försökte avlasta smärtpunkterna så gott det gick, men han gnällde ändå till och från. Stig körde min BMW som en gud och vi var nog ganska snabba upp till Djursjukhuset i Jönköping.

Där fick Bossy en smärtstillande spruta så vi kunde röntga hans inre. Dumt nog röntgade de inte hans ben då. En kvinnlig veterinär kände emellertid på benen. Bilderna tydde inte på några inre blödningar och inga frakturer syntes. Hon sa att om dom blöder inuti brukar skelettet inte synas så skarpt. Det var tydlig kontrast, som väl var.

Men för säkerhets skull fick han stanna över natten. Jag har ringt flera gånger för att höra hur han mår och det verkar bra. Han hade varit ute och kissat igår. Men han vill ännu inte gå med bakbenen så nu på förmiddagen skall de röntga höfterna och benen. Ser det trots allt bra ut får jag hämta hem honom. Jag blir alldeles kall vid tanken på alternativen.

Måtte min lille ängel få komma hem!