Skadad

"Hundbiten, förtvivlad, blödande och smärtpåverkad, stapplade hon de sista stegen fram till dörren, lämnande ett blodspår efter sig i snön...."

Just det. Är det inte synd om mej?

Inte nog med att hundrackarn kostar mej en förmögenhet. Han drar sig inte från att bita fingrarna av mej.

Jag tar det från början. Var ute och kvällskissade den lille haltande, kragförsedde konvalescenten. Då snodde han en talgboll hos fåglarna, fick in den i tratten och började tugga frenetiskt. Med talgbollen följde ett grönt plastnät. Jag var rädd att han skulle råka svälja nätet (föreställde mig ytterligare operationer på djursjukhuset), så jag stoppade in handen i tratten för att ta ifrån honom nätet.

Det var lika smart som att stoppa in handen i en skogsmaskin som barkar timmerstockar, för att ta ut något som fastnat. Jag har ofta tänkt, när man läst om skogsbönder som blivit av med en arm eller något, att "hur korkad kan man vara?" Nu vet jag. Samma som när någon stoppar foten i en snöslunga för att sparka bort snö. Finns många exempel på dumhet. Jag var bara en i raden.
Bossy var naturligtvis av den uppfattningen att han såg den först. Alltså hade han rätt att försvara talgbollen med alla medel. Har man då en uppsättning vassa vältränade gaddar att tillgå ..... ja vad har då en hansklös matte att sätta emot. Han såg den först!!!

Om jag över huvudtaget har någon sympatisör på min sida undrar denna säkert hur det gick med handen. Ingen fara. Men det blödde grymt. Två fingrar med hål i. Kylde först ner handen i snön så blodkärlen drog ihop sig. Satte sedan tryckförband så några timmar senare räckte det med fem plåsterlappar. Idag är det lite svullet, men jag har inte särskilt ont.

Och Bossy? Man säger att hundar inte kan skämmas men f.. tror det! Han har varit otroligt fjäskig sedan det hände. För min del är saken ur världen. Det var ju mitt fel.

Igår när jag kom hem efter jobbet, mötte jag Bossy med en vi tubsock på benet. Fastknuten över ryggen. Uppklippt i botten.

Hemma

Yessss!

Allt gick bra med Bossys operation. Jag fick hämta hem honom i tisdags.

Nu har han fört en tillbakalutad tillvaro i snart fem dagar och blir så bortskämd som han förtjänar. (Inte lite!)

Han är precis lika kaxig som vanligt trots att hans bakben ser ut som en kycklingklubba.

Han hoppar på tre ben och vi har stränga order att se till att han inte rör sig mycket. Vi är tvungna att ha koppel på honom när vi bär ut honom för naturbehoven. Kommer det en bil blir han skitförbannad. Somliga lär sig aldrig!

Men det märks att han känner av operationen för han vill helst bli buren de tre trappstegen ut på gården. Han försöker inte ens hoppa upp i min säng. Han står bara nedanför och snyftar. Det är lika effektivt.

Det är drygt en vecka tills stygnen ska tas. Sedan ytterligare konvalescens med vattengympa och massage. Inga promenader. Tufft!

Vill inte ens tala om vad det kostar. Men vad får man för 25.000:- idag? Försäkringen tar en del men långt ifrån allt! Knäoperationer har dessutom ett tak på 15.000:-

Så, här gäller det att fortsätta bära den lille fete vart han än ska, så att allt läks riktigt.

Jag behöver väl inte säga att han är värd varenda krona!