Skadad

"Hundbiten, förtvivlad, blödande och smärtpåverkad, stapplade hon de sista stegen fram till dörren, lämnande ett blodspår efter sig i snön...."

Just det. Är det inte synd om mej?

Inte nog med att hundrackarn kostar mej en förmögenhet. Han drar sig inte från att bita fingrarna av mej.

Jag tar det från början. Var ute och kvällskissade den lille haltande, kragförsedde konvalescenten. Då snodde han en talgboll hos fåglarna, fick in den i tratten och började tugga frenetiskt. Med talgbollen följde ett grönt plastnät. Jag var rädd att han skulle råka svälja nätet (föreställde mig ytterligare operationer på djursjukhuset), så jag stoppade in handen i tratten för att ta ifrån honom nätet.

Det var lika smart som att stoppa in handen i en skogsmaskin som barkar timmerstockar, för att ta ut något som fastnat. Jag har ofta tänkt, när man läst om skogsbönder som blivit av med en arm eller något, att "hur korkad kan man vara?" Nu vet jag. Samma som när någon stoppar foten i en snöslunga för att sparka bort snö. Finns många exempel på dumhet. Jag var bara en i raden.
Bossy var naturligtvis av den uppfattningen att han såg den först. Alltså hade han rätt att försvara talgbollen med alla medel. Har man då en uppsättning vassa vältränade gaddar att tillgå ..... ja vad har då en hansklös matte att sätta emot. Han såg den först!!!

Om jag över huvudtaget har någon sympatisör på min sida undrar denna säkert hur det gick med handen. Ingen fara. Men det blödde grymt. Två fingrar med hål i. Kylde först ner handen i snön så blodkärlen drog ihop sig. Satte sedan tryckförband så några timmar senare räckte det med fem plåsterlappar. Idag är det lite svullet, men jag har inte särskilt ont.

Och Bossy? Man säger att hundar inte kan skämmas men f.. tror det! Han har varit otroligt fjäskig sedan det hände. För min del är saken ur världen. Det var ju mitt fel.