Så var det söndag.
Har varit ledig sedan i torsdags. Vart tog dagarna vägen?
Nåja, vi har fått gjort en del, jag och Stig. Vi tog en tur med bilen och handlade på Netto i Smålandsstenar. När vi ändå var så nära, åkte vi till Skeppshults gjuteri också.
Det var nämligen så att när vi var där och köpte peppar ock saltkvarn till Stig förra söndagen, hade jag tappat min vante någonstans. Det kunde varit var som helst mellan Gnosjö Hjälper, Smålänningens marknad, Netto i Smålandssstenar eller i Skeppshult. Nåväl, jag tyckte att det var värt att kolla när man ändå var där.
Det var en sån där gullig vante, med kaninpäls och torgfingrar, d.v.s. avsaknad av fingrar på vanten. Den var så söt och jag hade retat mig på att jag aldrig fått använda dem. Hade bara stoppat en i varje ficka för säkerhets skull.
Nåväl, när vi kom dit sa Stig att han tänkte sitta kvar i bilen medan jag kollade med personalen. Vid entrén stod både lyktor och urnor med växter. Och där........ ! Där bakom en urna låg min vante!!
Jag känner mig rätt barnslig, men jag blev omotiverat lycklig av att hitta min vante! Tänk vad lite det behövs!
Jag brydde mig inte om att gå in i affären den här gången. Det brukar bli dyrt när jag går in dit. Eller vilken affär som helst. Om man ska vara ärlig. Tur att jag bara går in i lågprisaffärer för det mesta.
Ja, det var ju Allhelgonahelg också. Igår åkte vi till Bosebo och tände gravljus. Det är sex år sedan pappa gick bort, men i det fallet har tiden ingen betydelse. Jag saknar honom så att det svider i hjärtat. Det är samma sak med mamma. Nu är det mer än tjugosex år sedan hon lämnade oss. Ändå gör det lika ont.
Det är nog bra att man sätter ljus på gravarna, men deras själar finns ju inte där ändå. När vi kom hem gjorde vi iordning den lilla minnesplatsen vi har i trädgården. Där finns ett litet hjärtformat blomsterarrangemang och en vit liten lykta under ett klipputsprång. Stig plockade granris och vi dekorerade platsen under högtidliga former. Då först kändes det att vi hedrat våra föräldrar.
Jo, vi tog en rask promenad med hunden, på någon timma och sedan sabbade vi resultatet av promenaden med att fika och käka varsitt pekannötswienerbröd. Yammii!
Jag lagade lite gott till middag också, så vi blir bara fetare och fetare. Vad sägs om rochefordostfyllda kycklingbröstfiléer i rödvinssås med en röra i gjutjärnspannan bestående av knaperstekt bacon, solroskärnor, wokblandning, och tärnade rödbetor samt kapris. Till detta ugnsbakade apache-potatis, skurna nästan igenom, med flytande smör, flingsalt, pramesanost och balsamicovinäger sprayat över. Ett gott vin till detta och sedan var figuren förstörd för ytterligare några år framåt.
Dagen innan hade Stig lagat en jättegod köttfärslimpa med hela kokta ägg i. Det var jättesmaskens, med en mjölig King Edward till. Gott med umbala-vin till.
Idag tog vi en rask promenad igen på c:a 4 km. Sedan har vi faktiskt ägnat dagen åt att ställa in alla trädgårdsmöbler för vintern. Stig har spolat av dem också. Jag tömde alla keramikkrukor och alla amplar i min kompost. Sedan röjde jag i växthuset och de tragiska resterna av de tomatplantor som gett omfattande skörd i år åkte ut på komposten. Sedan satte vi in jordgubbskrukorna med jordgubbs och smultronplantor på altanen där jag kommer att försöka skydda dem så gott det går, mot frost. Smultronkrukan gav massor med smultron så sent som för några veckor sedan. Månadssmultron såklart.
De attans mössen är överallt! Tur man har katt, annars hade de varit ännu fler! T.o..m. i växthuset har de härjat! Där hade jag ett antal båtdynor, som jag brukar ha på bänken utanför, vid stenläggningen. Jag bar in dynorna för att kunna torka dem lite extra innan man lägger dem i påsar på vinden. När de låg i hallen visade katten dem misstänkt mycket uppmärkamhet. Visst, det var ett musbo konstruerat av innanmätet av en dyna troligtvis. Stig körde dynorna i tvättmaskinen. Efteråt kom vi att tänka på att ingen av oss kollat så att det inte var kvar någon mus i dynorna. Isåfall är det en mycket ren mus, nu.
Nu är det dags att laga middag igen. Stig har suttit en stund och pratat med sin motorcykel. De har mycket att prata om. Nu får jag fundera ut vad jag ska laga till. Blir nog något åt kantarell-fläskfiléhållet... hmmmm, mer dåligt samvete inför mötet med badrumsvågen. Äh.. hellre fet, men glad, än sjuk och fattig!
