Nej, det har inget med fallskärmshoppning att göra.
Men känslan är nog lika hisnande. Tyvärr inte i positiv bemärkelse.
Två gång om året blir jag arbetslös! Ja det är sant, för jag jobbar som obehörig lärare i Gislaveds Kommun. Jag har alltså varit arbetslös 34 gånger på 17 år. Ändå har jag inte "gått arbetslös" eftersom jag lyckats få jobb varje termin även om det någon gång tagit ett par veckor.
Det var under förra regeringens tid. Men vår nya regering har ju lovat bättre skolor och fler jobb, så det verkar ju lovande... eller?
Tyvärr innebär verkligheten ett annat scenario. För första gången på 17 år är jag rädd! Min skola har nämligen 1,5 miljoner mindre i budgeten 2008. Det är minst tre lärartjänster.
Jag jobbar med något som ger invandrare en chans att komma in i det svenska arbetslivet. Jag lär nämligen ut svenska som inriktar sig på det vokabulär man använder inom olika yrkesområden. Jag lär även ut det ordförråd man behöver för att läsa körkortsteori. Svenska språket och körkort är ju de nycklar man behöver för att få ett jobb.
Bevisligen har verksamheten mer eller mindre direkt gett jobb åt flera av mina elever. Dras nu medel till detta in så att jag blir arbetslös, hamnar jag själv bland de resurskrävandes skara. Vem skall hjälpa en sextiårig skattebetalare in i arbetslivet igen...?Är det inte dags för kommunen att lägga krutet på rätt ställe? Kommunen behöver satsa på något som skapar nya skattebetalare! Inte dra in nydvändiga resurser! Det måste vara resultatet som räknas i slutänden! En resa från bidragstagare till skattebetalare!
Jag avvaktar med spänning!
måndag 26 november 2007
tisdag 6 november 2007
Julmarknad
Redan nu börjar julmarknaderna locka med sina digra utbud!
Eftersom herrarna i Trastenverksamheten och Jobb för Alla följde med Gunvor till Elmia i Jönköping idag, tog tjejerna och jag tillsmmans med Unni en studieresa till Borås där vi läskade oss med fynd av alla de slag. Tomtar i 150 cm längd med vackra vadmalskläder, drog blickarna till sig. Grå vadmal i klädseln och fårskinnsskägg gjorde ett starkt intryck av uråldrig svensk jultradition. Här finns ingen amerikansk plasttomte med morgonrock och bomullsskägg och kudde innanför badrocken. Inte heller den katolska helgonlika tomten med påvelik huvudbonad och guldkaftan och kräkla. Nej äkta svensk vara skall det va, annars kan julen kvitta.
På vägen stannade vi till på Fyndlagret och där går det också att fynda julsaker i mängder till mycket tilltalande priser. Det är ju så att en julmarknad ju egentligen skall innehålla alla traditionella attribut som vi förknippar med svensk jul. Helst hemgjorda prylar. Men samtidigt tittar man hela tiden efter sådant som är nytt och annorlunda. Man vet inte hur man vill ha det egentligen. Nytt eller gammalt? Traditionellt eller nyskapande?
Hur man än ser det så är det ändå affärsmännen som i sista änden står som vinnare!
Vi konsumenter går på det varenda gång! Och tur är väl det! Vad vore julen utan det där extra slösandet? Det är ju kul att få en ful halsduk som man aldrig kommer att ta på sig ! Eller??
Men har gamla moster Anna suttit där ock stickat för en annans skull, ja så känner man säkert en hel del ödmjuk julfrid i sinnet!
Det var första julmarknaden för året. Det kommer säkert att bli fler!
Eftersom herrarna i Trastenverksamheten och Jobb för Alla följde med Gunvor till Elmia i Jönköping idag, tog tjejerna och jag tillsmmans med Unni en studieresa till Borås där vi läskade oss med fynd av alla de slag. Tomtar i 150 cm längd med vackra vadmalskläder, drog blickarna till sig. Grå vadmal i klädseln och fårskinnsskägg gjorde ett starkt intryck av uråldrig svensk jultradition. Här finns ingen amerikansk plasttomte med morgonrock och bomullsskägg och kudde innanför badrocken. Inte heller den katolska helgonlika tomten med påvelik huvudbonad och guldkaftan och kräkla. Nej äkta svensk vara skall det va, annars kan julen kvitta.
På vägen stannade vi till på Fyndlagret och där går det också att fynda julsaker i mängder till mycket tilltalande priser. Det är ju så att en julmarknad ju egentligen skall innehålla alla traditionella attribut som vi förknippar med svensk jul. Helst hemgjorda prylar. Men samtidigt tittar man hela tiden efter sådant som är nytt och annorlunda. Man vet inte hur man vill ha det egentligen. Nytt eller gammalt? Traditionellt eller nyskapande?
Hur man än ser det så är det ändå affärsmännen som i sista änden står som vinnare!
Vi konsumenter går på det varenda gång! Och tur är väl det! Vad vore julen utan det där extra slösandet? Det är ju kul att få en ful halsduk som man aldrig kommer att ta på sig ! Eller??
Men har gamla moster Anna suttit där ock stickat för en annans skull, ja så känner man säkert en hel del ödmjuk julfrid i sinnet!
Det var första julmarknaden för året. Det kommer säkert att bli fler!
tisdag 30 oktober 2007
Granisbesök på Store Mosses Naturum
Mina elever och jag följde med Gunvor och Unni till Store Mosse Nationalpark idag.
Det är rätt fantastiskt att vi i vår sydsvenska natur faktiskt har detta stora rovdjur lufsande ibland. Han ser så snäll ut, Granis, där han står uppstoppad på Store Mosses naturum, sedan han sköts efter sina härjningar i trakten år 2000. Med den lurviga pälsen och det lite frågande uttrycket...som om han undrar vad som hände. Inte är han stor heller. Jag tror han vägde under 200 kg.
Men skenet bedrar. Man får inte glömma att det är ett muskelpaket och en effektiv maskin, konstruerad för att döda sin föda. En av de sista bravaderna han hann med var att döda en stor älg! Med de senaste händelserna norrut i landet, i åtanke, måste man inse att Nalle förtjänar all vederbörlig respekt. Mors lille Olle hade absolut tur!
Strax innan Granis sköts lufsade han över vår mark. Jag konstaterade det i efterhand efter att jag insett att vår gård ligger i linje med björnens fårslakt i Limmared och älgdråpet närmare Värnamo.
Mitt emellan dessa datum inföll min sons födelsedag och vi firade med besökare. Sonens kusin kommenterade när hon anlände att det var ett väldigt morrande och liv nere i skogen. Jag tyckte det lät undligt för här brukar inte morras, men jag konstaterade snabbt att gårdvaren var försvunnen. Hon är en väluppfostrad briardtik, med fårvallning i generna, som aldrig lämnar gårdsplanen.
Trots ihärdigt ropande återkom hon inte förrän efter en halvtimma. Hon var totalt slut och fullständigt genomblöt, ett tecken på att hon varit i Nissan. Detta har aldrig hänt varken tidigare eller senare. Så med Granis tidsschema i handen vill jag våga mig på en gissning om att hund och björn konfronterats och att hunden kanske blivit jagad och tagit sin tillflykt till Nissans vatten. Tack och lov så slutade detta möte lyckligt och min Afrodite lever och vaktar ståndaktigt gården fortfarande. Mot björnar och andra inkräktare.
När man lever på landet räknar man med att älgar och rådjur och annat vilt promenerar över gårdsplanen, när de så önskar. Man lyfter knappt på ögonbrynen ens, när man står öga mot öga med skogens invånare. Men när Granis lufsade omkring i närheten ville jag inte gå ensam ute i skogen för att plocka lingon t.ex.
Jag var medveten om att björnar skyr människor i de flesta fall, men det är de andra fallen jag var rädd för.
Det känns betydligt tryggare att stå nedanför loftet i Store Mosses Naturum och se upp på Granfjällsbjörnen, som nu harmlöst stirrar ner på mig med sina ögon av glas.
Det är rätt fantastiskt att vi i vår sydsvenska natur faktiskt har detta stora rovdjur lufsande ibland. Han ser så snäll ut, Granis, där han står uppstoppad på Store Mosses naturum, sedan han sköts efter sina härjningar i trakten år 2000. Med den lurviga pälsen och det lite frågande uttrycket...som om han undrar vad som hände. Inte är han stor heller. Jag tror han vägde under 200 kg.
Men skenet bedrar. Man får inte glömma att det är ett muskelpaket och en effektiv maskin, konstruerad för att döda sin föda. En av de sista bravaderna han hann med var att döda en stor älg! Med de senaste händelserna norrut i landet, i åtanke, måste man inse att Nalle förtjänar all vederbörlig respekt. Mors lille Olle hade absolut tur!
Strax innan Granis sköts lufsade han över vår mark. Jag konstaterade det i efterhand efter att jag insett att vår gård ligger i linje med björnens fårslakt i Limmared och älgdråpet närmare Värnamo.
Mitt emellan dessa datum inföll min sons födelsedag och vi firade med besökare. Sonens kusin kommenterade när hon anlände att det var ett väldigt morrande och liv nere i skogen. Jag tyckte det lät undligt för här brukar inte morras, men jag konstaterade snabbt att gårdvaren var försvunnen. Hon är en väluppfostrad briardtik, med fårvallning i generna, som aldrig lämnar gårdsplanen.
Trots ihärdigt ropande återkom hon inte förrän efter en halvtimma. Hon var totalt slut och fullständigt genomblöt, ett tecken på att hon varit i Nissan. Detta har aldrig hänt varken tidigare eller senare. Så med Granis tidsschema i handen vill jag våga mig på en gissning om att hund och björn konfronterats och att hunden kanske blivit jagad och tagit sin tillflykt till Nissans vatten. Tack och lov så slutade detta möte lyckligt och min Afrodite lever och vaktar ståndaktigt gården fortfarande. Mot björnar och andra inkräktare.
När man lever på landet räknar man med att älgar och rådjur och annat vilt promenerar över gårdsplanen, när de så önskar. Man lyfter knappt på ögonbrynen ens, när man står öga mot öga med skogens invånare. Men när Granis lufsade omkring i närheten ville jag inte gå ensam ute i skogen för att plocka lingon t.ex.
Jag var medveten om att björnar skyr människor i de flesta fall, men det är de andra fallen jag var rädd för.
Det känns betydligt tryggare att stå nedanför loftet i Store Mosses Naturum och se upp på Granfjällsbjörnen, som nu harmlöst stirrar ner på mig med sina ögon av glas.
tisdag 23 oktober 2007
Efter födelsedagsfirandet
Förkyld!
Både förra och denna helgen firades det. Släkt och vänner dök upp från när och fjärran. Jag har inte varit mycket för att fira födelsedagar tidigare men den här gången har det varit K U L !
Nu skall jag i ärlighetens namn erkänna att jag för att förbereda mig för den stora dagen, redan från 1:a januari i år har uppgett mig vara sextio.
Det har hjälpt. Istället för att hänga mig kvar på "femtitalet" har jag ställt in mig på att nu är sexti ett faktum. Det är inte så dumt trots allt.
Jag har för första gången på tio år faktiskt önskat mig något och FÅTT det!
Jag ville hemskt gärna ha en egen laptop. Visst går det att använda jobbdatorn till enstaka aktioner, men man vill ju sätta sin personliga prägel på ett så viktigt instrument i vardagen. Stickans, sambons, dator är ju trots allt hans. Det var kanske så han resonerade när han hörsammade min önska och faktiskt gav mig en alldeles förtjusande ACER.
Det hör till saken att vi nästan alltid köpt en gemensam present eller julklapp till varandra. När jag ser tillbaka har det alltid rört sig om något vasst som brummar. Det första vi gav varandra i julklapp för åtta år sedan, innan vi ens hade flyttat ihop, var en elsåg.
Det finns ett ordspråk som lyder" Nål, sax och kniv, vännen aldrig giv! Nålen sticker, saxen klipper, kniven skär, vänskapsbanden mitt isär!"
Hummmm..... Undrar vad en motorsåg gör? Nåja.. det har ju hållit hittills. Trots att det fortsatte med trädgårdstrimmer och röjsåg osv.....!
Men nu! Nu fick jag en egen bärbar dator och jag är sååå glad för den! Det var faktiskt det enda jag verkligen önskat mig på flera år.
Man kan undra vad en 60-årig käring skall med en dator till men man kan ju blogga....!
En annan sak som är kul är att använda Publisher och laborera med festliga alster till inbjudningar och gratulationer av olika slag. Jag undrar hur många blivande pensionärer som funderar på att börja skriva en bok när man går i pension? Man inbillar sig nog att man skall få tid över när man slutar jobba. Nu har jag fem år kvar så redan nu har jag tänkt förbereda mig mentalt på att jag kommer att få för mycket att göra som pensionär, så det är lika bra att jag börjar redan nu med att göra sådant som jag inbillar mig att jag skall få tid till senare. Skriva en bok? ..Kanske...?
Inköpslistor som återkommer t ex inför julen och andra storhelger är något jag länge hanterat i datorn. Prisjämförelser mellan olika livsmedelsbutiker, är en annan grej. I excel gör jag kalkyler som hjälper till att utreda min allergi. Det är rätt avkopplande med ett parti Röj eller Spindelharpan eller något annat oförargligt också, när man behöver varva ner.
Min sena lunch är slut nu så jag lägger ner och återgår till att förbereda ett stavningstest för mina elever.
Både förra och denna helgen firades det. Släkt och vänner dök upp från när och fjärran. Jag har inte varit mycket för att fira födelsedagar tidigare men den här gången har det varit K U L !
Nu skall jag i ärlighetens namn erkänna att jag för att förbereda mig för den stora dagen, redan från 1:a januari i år har uppgett mig vara sextio.
Det har hjälpt. Istället för att hänga mig kvar på "femtitalet" har jag ställt in mig på att nu är sexti ett faktum. Det är inte så dumt trots allt.
Jag har för första gången på tio år faktiskt önskat mig något och FÅTT det!
Jag ville hemskt gärna ha en egen laptop. Visst går det att använda jobbdatorn till enstaka aktioner, men man vill ju sätta sin personliga prägel på ett så viktigt instrument i vardagen. Stickans, sambons, dator är ju trots allt hans. Det var kanske så han resonerade när han hörsammade min önska och faktiskt gav mig en alldeles förtjusande ACER.
Det hör till saken att vi nästan alltid köpt en gemensam present eller julklapp till varandra. När jag ser tillbaka har det alltid rört sig om något vasst som brummar. Det första vi gav varandra i julklapp för åtta år sedan, innan vi ens hade flyttat ihop, var en elsåg.
Det finns ett ordspråk som lyder" Nål, sax och kniv, vännen aldrig giv! Nålen sticker, saxen klipper, kniven skär, vänskapsbanden mitt isär!"
Hummmm..... Undrar vad en motorsåg gör? Nåja.. det har ju hållit hittills. Trots att det fortsatte med trädgårdstrimmer och röjsåg osv.....!
Men nu! Nu fick jag en egen bärbar dator och jag är sååå glad för den! Det var faktiskt det enda jag verkligen önskat mig på flera år.
Man kan undra vad en 60-årig käring skall med en dator till men man kan ju blogga....!
En annan sak som är kul är att använda Publisher och laborera med festliga alster till inbjudningar och gratulationer av olika slag. Jag undrar hur många blivande pensionärer som funderar på att börja skriva en bok när man går i pension? Man inbillar sig nog att man skall få tid över när man slutar jobba. Nu har jag fem år kvar så redan nu har jag tänkt förbereda mig mentalt på att jag kommer att få för mycket att göra som pensionär, så det är lika bra att jag börjar redan nu med att göra sådant som jag inbillar mig att jag skall få tid till senare. Skriva en bok? ..Kanske...?
Inköpslistor som återkommer t ex inför julen och andra storhelger är något jag länge hanterat i datorn. Prisjämförelser mellan olika livsmedelsbutiker, är en annan grej. I excel gör jag kalkyler som hjälper till att utreda min allergi. Det är rätt avkopplande med ett parti Röj eller Spindelharpan eller något annat oförargligt också, när man behöver varva ner.
Min sena lunch är slut nu så jag lägger ner och återgår till att förbereda ett stavningstest för mina elever.
onsdag 17 oktober 2007
Födelsedag
Jag blev sexti i måndags. Idag bjöds jag och Anna som också fyller år, på smörgåstårta och besjöngs av arbetskamraterna på AMO! Jag tyckte det var riktigt roligt att bli firad.
Jag tror att jag har lite svårt att förstå att jag faktiskt nått den aktningsvärda åldern av sextio år. Det hjälper till att övertyga mej om att det är sant, när arbetskamraterna firar en.
Jag jobbade som vanligt på måndagen, då min födelsedag infann sig. Då blev jag firad på Trasten. se Gunvors blogg: gunvornygren.blogspot.com
Nu droppar mina elever in här så jag kommer igen senare!
Jag tror att jag har lite svårt att förstå att jag faktiskt nått den aktningsvärda åldern av sextio år. Det hjälper till att övertyga mej om att det är sant, när arbetskamraterna firar en.
Jag jobbade som vanligt på måndagen, då min födelsedag infann sig. Då blev jag firad på Trasten. se Gunvors blogg: gunvornygren.blogspot.com
Nu droppar mina elever in här så jag kommer igen senare!
tisdag 16 oktober 2007
Välkommen till en 60-årings nystartade blogg!
Om du är nyfiken på innehållet i huvudet på en gammal käring, har du kommit rätt!
Det hinner lagras en hel del på hårddisken under 60 år. Vissa saker bör man naturligtvis radera, men annat kan fortfarande kännas aktuellt!
Jag har funderat en hel del på hur illa folk kör bil. Ja jag vet... det är jag inte ensam om.
Nu tänker jag inte alls skälla på ungdomen. Det finns gott om gamla gubbar och kärringar med som kör som om de tror det är rollatorn de kör.
Jag tänker faktiskt inte skälla på någon. Bara fundera lite.
Det tillkommer ju en hel del nya trafikregler och trafikmärken. Handen på hjärta ....! Hur många bilförare forskar i nya bestämmelser?
Vägverket borde lägga ut allt nytt på våra mjölkpaket så att våra barn och barnbarn kan berätta för oss vad som gäller!
Förresten; Lär man inte ut något om högerregeln längre?
Om du är nyfiken på innehållet i huvudet på en gammal käring, har du kommit rätt!
Det hinner lagras en hel del på hårddisken under 60 år. Vissa saker bör man naturligtvis radera, men annat kan fortfarande kännas aktuellt!
Jag har funderat en hel del på hur illa folk kör bil. Ja jag vet... det är jag inte ensam om.
Nu tänker jag inte alls skälla på ungdomen. Det finns gott om gamla gubbar och kärringar med som kör som om de tror det är rollatorn de kör.
Jag tänker faktiskt inte skälla på någon. Bara fundera lite.
Det tillkommer ju en hel del nya trafikregler och trafikmärken. Handen på hjärta ....! Hur många bilförare forskar i nya bestämmelser?
Vägverket borde lägga ut allt nytt på våra mjölkpaket så att våra barn och barnbarn kan berätta för oss vad som gäller!
Förresten; Lär man inte ut något om högerregeln längre?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
