När jag läser igenom min blogg från början till slutet kan man få intrycket att hela bloggen är en enda hyllning till min man!
Men utspritt på alla inlägg från augusti till december finns också en tre fyra kärleksfulla kommentarer om att även solen har sina fläckar. Jag nämnde någon gång i början att han kan vara seg som snömodd i en uppförsbacke ibland och sprudlande spontan ibland. Jag har också jämfört hans envishet med den hos den välbekanta åsnan. Jag har också nämnt att han är nitisk, dvs. energisk och målmedveten (inget negativt), men för övrigt är mina inlägg fulla av min kärleksfulla beundran.
Jag är säker på att om någon utomstående läser min blogg så står hans förträfflghet upp i halsen efter en stund. Men jag försäkrar, han är lika underbar som jag beskriver honom!!
Min väninna Ann från Västindien tolkade min beskrivning av honom en gång som ett mellanting mellan Clint Eastwood och John Denver. kanske inte fel, men jag skulle vilja lägga till att han dessutom är ett mellanting mellan Martin Timell och Ernst Kirst ...vad han nu heter samt kanske en skvätt av Jamie Oliver?
Han har så många strängar på sin lyra, min käre make. Tyvärr har han svårt att inse det själv. Han har mycket svårt att ta till sig beröm hur välförtjänt det än är! Tror hellre på ett tveksamt negativt än tusen positiva omdömen! Men även denna skörhet är betagande.
Vissa saker måste upprepas och bekräftas livet ut och just att säga att man älskar varandra är bland det viktigaste i livet.
Så därför min älskade make; Jag älskar dej av hela mitt hjärta! Glöm aldrig det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar