Tänk vad man är utsatt egentligen. Här går man och får en liten bacill och hela världen kollapsar för en.
Man är van att klara sig på egen hand och plötsligt blir man beroende av att någon annan vill hjälpa en.
Som tur var hade jag ju min pensionär hemma. Klarade ju inte ens av att stå på benen så länge att jag orkade hämta en spann att ställa vid sängen. Yrseln fick hela rummet att gunga. Jag skulle inte ens under pistolhot klarat av att resa mig upp.
Men nog om migsjälv nu. Låter fortfarande som en kråka och febern är kvar, men i övrigt känner jag att jag är på bättringsvägen. Skall bara slappa och vila idag. Men blir nog hemma imorgon med.
Fick nöjet att träffa min son även idag. Han sov ju hemma inatt. Det är så kallad kvalitetstid, att få umgås med sonen. Nästa besök blir nog med både Frida och Bosse (mopsen).
Ska bli kul att träffa Frida också, för det är inte för ofta. Hon är ju upptagen för det mesta. Dels studierna men även helgjobb. Duktig tjej. Ska bli biolog.
När jag kom hem i måndags väntade en skön överraskning på verandan. Stig hade gjort iordning vår lilla soffa som dragit en övermannad suck vid vårt bröllop, när en ribba knäckts under tunga rumpor.
Stig hade tillverkat en ny ribba i cumaroträ, slipat samtliga ribbor, betsat och lackat i mahognynyans.
Gjutjärnsdetaljerna hade han slipat och målat i hammarlack i en blågrå nyans som bara är såååå läcker ihop med mahognyfärgen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar