Det är höstlov. Ja, det vill säga för eleverna.
Vi lärare har utbildning och planering. Det hinns ju inte med på samma sätt under skolveckorna. Men trots att man har långa arbetsdagar under studiedagarna är det ändå "lugnt". Det finns tid för eftertanke.
De helger som gått har ju inte inbjudit till vila precis. Även om jag som vanligt måste ta en "nap" på eftermiddagen, pga min medicin. Måste och måste, annars står jag och somnar är jag rädd.
Man läser i tidningar att folk somnat bakom ratten och skadat sigsjälva eller andra. Man tror att det aldrig skulle kunna hända en själv. Jag brukar alltid stanna någonstans och sluta ögonen en tio minuter eller en kvart om jag känner att jag inte är "på hugget".
Men för inte så länge sedan råkade jag ut för att jag inte hade möjlighet att stanna och sluta ögonen. Jag körde i ett följe och hade bara någon mil kvar hem. Det var vid den tid som jag brukar saka lite och jag satte på hög musik och öppnade fönster på båda sidorna. Det hjälpte inte! Jag upptäckte till min fasa att jag plötsligt var ute på de där linjerna som rasslar om man kör på dem! Jättebra uppfinning, förresten! Linjerna.
Skräcken för vad som kunde ha hänt gjorde att jag blev klarvaken av adrenalinet. Lovade migsjälv att aldrig hamna i ett sådant läge igen. Har man kört prickfritt i alla år, ska man inte strula till det på slutet.
Det är en historia för sig. På den tiden när min far lärde mig köra bil, var det faktiskt inte orimligt att en sjuåring fick sätta sig bakom ratten på en 34-årsmodell Cheva och köra på en plogad is. Närmare bestämt Annebergssjön, i Bredaryd. Jag minns och har även fått mig berättat att jag körde upp en hel tank bensin när jag körde runt runt på banan. Eftersom jag var en liten sjuåring räckte jag bara upp att se genom ratten om jag satt på en kudde och hade en jättetjock nalle bakom ryggen. Men det funkade. Det var där jag lärde mig behärska sladd. Man kan titta på den moderna biltävlingsvarianten "drifting" och tänka; vaddå? Nytt? Det var ju det jag gjrde när jag var sju år 1954. Jaha, intet nytt under solen!
onsdag 31 oktober 2012
torsdag 25 oktober 2012
Puhhh....
Nu är det torsdag. Det tar några dagar att hämta sig och komma ikapp. Har man dessutom ett jobb att sköta, tar det kanske lite längre tid.
Det var jätteroligt på öppet hus på lördagen!!
Nära och kära kom under eftermiddagen och hedrade oss med sin närvaro! Jag blev ståtligt uppvaktad också men tänker inte tala om hur. Det blir ett senare kapitel i bloggen.
Det är alltid roligt när det kommer folk! Jag menar det verkligen! Kan man dessutom bjuda på lite i värdshuset är det extra roligt. vad vi bjöd på?
Älgstek, á la tjälknöl, vildsvinsstek, hemrökt fläskytterfilé, stekt kycklingfilé med rotfruktsgratäng samt potatisgratäng. Till detta; stekta kantareller samt championsås och vanlig steksås. Och vinbärsgelé. Har jag glömt något? Skulle vara drickat i så fall. Har lite dålig koll på vad andra drack..... Men det bjöds, rött, vitt, rosé, öl i olika styrka samt tranbärsjuice, apelsinjuice samt andra läsk, och juicer.
Man vill ju vara säker på att maten räcker, så nu har Stig haft rester till middag i flera dagar. (Själv äter jag på jobbet.)
Vi har besök av Stigs käraste vän, ända från ungdomsåren, Eiton. Han är också pensionär och "gubbarna" har påtagit sig ett jätteprojekt! De drar ihop väggarna på vår lada! Förre ägaren hade hela loftet som virkesupplag så det var en enorm tyngd som pressade på loftgolvet. Detta gjorde att väggarna hade börjat "kalva" utåt.
Men nu är det fixat! Stabilare än någonsin! T.o.m. takåsen ser rakare ut! Toppen!
På fredag anländer även Gullevi (Eitons fru), så då blir det fest igen!
Nu ska jag till jobbet, så jag stänger locket på datorn en stund!
Det var jätteroligt på öppet hus på lördagen!!
Nära och kära kom under eftermiddagen och hedrade oss med sin närvaro! Jag blev ståtligt uppvaktad också men tänker inte tala om hur. Det blir ett senare kapitel i bloggen.
Det är alltid roligt när det kommer folk! Jag menar det verkligen! Kan man dessutom bjuda på lite i värdshuset är det extra roligt. vad vi bjöd på?
Älgstek, á la tjälknöl, vildsvinsstek, hemrökt fläskytterfilé, stekt kycklingfilé med rotfruktsgratäng samt potatisgratäng. Till detta; stekta kantareller samt championsås och vanlig steksås. Och vinbärsgelé. Har jag glömt något? Skulle vara drickat i så fall. Har lite dålig koll på vad andra drack..... Men det bjöds, rött, vitt, rosé, öl i olika styrka samt tranbärsjuice, apelsinjuice samt andra läsk, och juicer.
Man vill ju vara säker på att maten räcker, så nu har Stig haft rester till middag i flera dagar. (Själv äter jag på jobbet.)
Vi har besök av Stigs käraste vän, ända från ungdomsåren, Eiton. Han är också pensionär och "gubbarna" har påtagit sig ett jätteprojekt! De drar ihop väggarna på vår lada! Förre ägaren hade hela loftet som virkesupplag så det var en enorm tyngd som pressade på loftgolvet. Detta gjorde att väggarna hade börjat "kalva" utåt.
Men nu är det fixat! Stabilare än någonsin! T.o.m. takåsen ser rakare ut! Toppen!
På fredag anländer även Gullevi (Eitons fru), så då blir det fest igen!
Nu ska jag till jobbet, så jag stänger locket på datorn en stund!
torsdag 18 oktober 2012
Snart dags för öppet hus!
Vad kan vi bjuda på?
På lördag är det tänkt att den knarrande, låga dörren skall öppnas på
Wärdshuset Digermjöden!
Det är hög tröskel och låg ingång, när man kliver in i medeltiden eller något senare. Välkommen är dock envar som vill ta en titt och hälsa på i samband med att jag fyllt vuxen. D.v.s. passerat bäst föredatumet.
Inget märkvärdigt, för det är verkligen inte märkvärdigt att fylla 65. Jag har ju rutin på att fylla år nu efter 64 gen. rep. Men det känns ändå lite pirrigt att man är medveten om att när man nästa gång fyller, är man arbetslös.
Sedan sägs det att pensionärer har fullt upp hela tiden. Det har jag aldrig betvivlat, i och för sig. Men har man fullt upp redan innan man går i pension, hur blir det då? Kan man ha pension på övertid?
Min rare man överraskade mig på min födelsedag med att en stor bukett rosor prydde matrumsbordet när jag steg upp för att gå till jobbet! Ett gulligt kort också! Sedan när jag kom hem på eftermiddagen blev jag firad igen med levande ljus, bakelser och finkoppar till kaffet. Jag fick också en födelsedagspresent som jag tänker visa bild på senare. M.a.o. så har jag firats efter konstens alla regler! Min man är jättegullig!
söndag 7 oktober 2012
Den närmar sig....
.....födelsedagen
Jag menar den där dagen då man har rätt att dra sig tillbaka från arbetslivet. Eller rättare sagt den dag då näringslivet tycker att man passerat "bäst före"-datumet.
Man kan förvisso klänga sig kvar två år till om man har tur. Detta under förutsättning att ens arbetsgivare tycker att man gör skäl för lönen. Annars finns det säkert kryphål som gör det möjligt att sortera bort personal som man tycker borde lämna plats åt unga friska krafter.
Nu var det inte min mening att låta bitter, eller ens synisk. Men som sagt så närmar jag mig 65 och har beslutat mig för att det fyrsiffriga belopp jag kommer att få i månaden inte kommer att räcka att leva på. Genom att jobba lite längre kanske jag kommer upp i fem siffror ....före skatt!!! Tvi!!!
Det verkar som vi, som skall pensioneras nu, hamnat mellan två vagnar på tåget. När jag började mitt yrkesliv gällde helt andra regler för vad man skulle få i pension. Då var det de tio mest lönsamma åren som avgjorde ens pension. Det där med att man måste placera pengar i olika pensionsfonder verkar helskumt för mej. Hur kan man begära att alla skall ha kännedom om finansvärlden? Hur kan man förvänta sig att gemene man skall veta tillräckligt om fonder och finanser för att våga spela roulett om sin framtid?
Och nu är man där. Jag har aldrig arbetat mindre än 100 %. Jag har alltid haft underbetalda jobb. Sista 23 åren som obehörig lärare. Då kan man tycka; varför inte utbilda sig då? Nä, för jag var för gammal för att kunna ta lån eller få studiehjälp. Det fanns inte heller något nattdagis på orten så kvällsjobb var inte att tänka på som ensamstående mamma.
Men trots att jag blivit arbetslös c:a 40 gånger (varje termin i stort sett), har jag aldrig gått arbetslös mer än som mest ett par veckor för närmare tjugo år sedan. Däremot har jag gått i ovisshet under många sommarveckor för att rektorer inte fått anställa mig förrän det stått absolut klart att inga behöriga lärare funnits att tillgå.
Men nu är jag här. Har jobb fram till jul, men förhoppningsvis även nästa termin. Jag har ofta fått frågan; hur står du ut med att leva i sådan ovisshet? Vem har sagt att jag står ut?
Man står inte ut. Jag menar, det går inte att leva normalt under sådana omständigheter. Man blir lynnig, grinig och irrationell. Under den tid som går från att man sökt jobb för nästa termin och till dess att man får besked, lever man som i limbo. Man kan inte ta semester. Vet inte om man har råd helt enkelt. Varje dag börjar med att man förvissar sig om att telefonen är på och laddad. Ifall, ifall. Sedan vågar man inte planera något. Det kan ju vara frågan om intervju. Då måste man vara nåbar.
Men snart är allt detta över. Men hur sjutton ska man ha råd att leva på bara en tredjedel av sin inkomst?
Oroar jag mig i onödan? Tror inte det. Nä, jag blir nog tvungen att hitta en extra inkomst någonstans. Föda upp exotiska djur av något slag. Eller börja tillverka något som man kan hänga en dyr prislapp på.
Det här blev djupt.
Men först får jag ju se till att fylla år. Det blir nog öppet hus helgen efter födelsedagen. Familjen är inte så stor så det finns säkert plats.
Än så länge har jag jobb så nu är det dags att lägga sig. Imorgon ringer klockan (mobilen) 05.45, och sedan är nästa vecka igång!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)