Det börjar lugna sig

Det är höstlov. Ja, det vill säga för eleverna.

Vi lärare har utbildning och planering. Det hinns ju inte med på samma sätt under skolveckorna. Men trots att man har långa arbetsdagar under studiedagarna är det ändå "lugnt". Det finns tid för eftertanke.

De helger som gått har ju inte inbjudit till vila precis. Även om jag som vanligt måste ta en "nap" på eftermiddagen, pga min medicin. Måste och måste, annars står jag och somnar är jag rädd.

Man läser i tidningar att folk somnat bakom ratten och skadat sigsjälva eller andra. Man tror att det aldrig skulle kunna hända en själv. Jag brukar alltid stanna någonstans och sluta ögonen en tio minuter eller en kvart om jag känner att jag inte är "på hugget".

Men för inte så länge sedan råkade jag ut för att jag inte hade möjlighet att stanna och sluta ögonen. Jag körde i ett följe och hade bara någon mil kvar hem. Det var vid den tid som jag brukar saka lite och jag satte på hög musik och öppnade fönster på båda sidorna. Det hjälpte inte! Jag upptäckte till min fasa att jag plötsligt var ute på de där linjerna som rasslar om man kör på dem! Jättebra uppfinning, förresten! Linjerna.

Skräcken för vad som kunde ha hänt gjorde att jag blev klarvaken av adrenalinet. Lovade migsjälv att aldrig hamna i ett sådant läge igen. Har man kört prickfritt i alla år, ska man inte strula till det på slutet.

Det är en historia för sig. På den tiden när min far lärde mig köra bil, var det faktiskt inte orimligt att en sjuåring fick sätta sig bakom ratten på en 34-årsmodell Cheva och köra på en plogad is. Närmare bestämt Annebergssjön, i Bredaryd. Jag minns och har även fått mig berättat att jag körde upp en hel tank bensin när jag körde runt runt på banan. Eftersom jag var en liten sjuåring räckte jag bara upp att se genom ratten om jag satt på en kudde och hade en jättetjock nalle bakom ryggen. Men det funkade. Det var där jag lärde mig behärska sladd. Man kan titta på den moderna biltävlingsvarianten "drifting" och tänka; vaddå? Nytt? Det var ju det jag gjrde när jag var sju år 1954. Jaha, intet nytt under solen!