-18 grader!

Våren som kom bort.

Det var en gång en vår.....  Nä, inte ska man ge upp så lätt.
Visst såg det lovande ut ett tag och vinden kändes inte som ett rivjärn mot kinderna, men vi är ju bara i början av mars, så det är bara att bita ihop.

Men fy skam för att sätta sig i bilen när termometern visar 18 minus. Köra på isiga vägar tre mil för att komma till jobbet. Dessutom tänka på att vi ska till simhallen och bada idag.

Nä, det känns bättre att tänka på att i slutet av den här månaden fyller syrran år och då brukar hon alltid få utslagna snödroppar. Det är en gammal tradition sedan vår mor födde henne. På BB i Värnamo fick mamma då en söt liten skål/vas med snödroppar när min syster slagit upp sina blå. Vasen ärvde syrran och vi har fortsatt att fylla den med snödroppar varje år. Visst har det hängt på gärdsgården ibland, att kunna få tag i dessa fulländade små blommor lagom till födelsedagen, men det har ju hänt att trädgårdsmästare lyckats lösa problemet. En gullig tradition, i vilket fall som helst.

Man behöver små påminnelser om att våren inte är långt borta, när det blir köldknäppar som den här. Det hjälper att ha en underbar man, som lånar ut sin bil, vars motor/kupévärmare gör att det inte känns lika motigt att sätta sig i bilen då. Han överraskar mig ständigt. Igår gick jag och lade mig en stund efter jobbet (äter medicin som gör mig övertrött just den tiden), och vaknade med lockande dofter från ugnen. Min man höll på att baka LCHF-bröd! Jättegott med hasselnötter och solrosfrön! Jag måste säga att det blev godkänt med MVG! Jag har just insett att det faktiskt inte är dumt att ha en pensionär i huset. En som dessutom bara måste sysselsätta sig med något. Vissa har tur!

Nä, nu ska jag till jobbet. Ska bjuda syrran (som jag jobbar ihop med) på hasselnötsbröd med solrosfrön!

LCHF

Efter vinterhelgernas frosserier återstår bara att krypa till korset och erkänna sig besegrad.

När midjemåttet har en högre siffra än längdmåttet är det dags att ta till vad som helst. Nja, man kanske inte är där riktigt än, men det räcker att man känner ett behov av att sitta ner i hallen för att inte magen ska "väga över" när man knyter skorna.

När man har en syster som är expert på det där med att tappa vikt (en 59-åring med en figur som en 25-åring), så blir man onekligen intresserad av LCHF (Low Carb High Fat)metoden. Det man behöver är inspiration att sätta igång.

Jag fick ett presentkort av min arbetsgivare i julklapp, giltigt på Adlibris. Syrran som också fick ett likadant hade köpt en receptbok av Sten Sture Skaldeman, som hon rekommenderade.

När jag också fått min bok började jag prova det ena receptet efter det andra. Nu efter c:a fjorton dagar är jag helt såld på denna fantastiska mat! Mina smaklökar står i givakt och hoppar jämfota om vartannat så fort jag närmar mig spisen. Jag har hittat smaklökar jag inte ens var medveten om att jag hade.

Det sägs att man behöver grädde och kärlek för att maten skall smaka bra och det ligger nog något i det för det är både grädde, smör och kärlek i den maten. Kär blir man i maten om inte annat. Det är inget problem att gilla den här maten. Problemet är nog att avstå från kolhydrater i rätt omfattning. Så just nu är ord som potatis, ris, bröd, pasta fula ord hemma hos oss. Ni som känner Stig undrar nog hur det kan vara möjligt.

Det är helt otroligt men Stig och King Edward ligger i separation. Bröd har han inga svårigheter att avstå från, men han har ett långvarigt och kärleksfullt förhållande till den där knölen, bakom sig. Vi får väl se om han lyckas genomföra skilsmässan.

Men hittills har det gått jättebra, faktiskt. Stig är precis lika nitisk i jakten på kolhydrater som jag. Under helgen lagar vi mat tillsammans och det är kul. Men ingen av oss är direkt bortkommen i köket så ibland känns det som om vi inkräktar på varandras domäner, när vi skall ha tillgång till redskapen samtidigt. Men på det hela taget går det fint.

Är det någon som undrar vad vi lagar?

Vi har provat på underbara lammfärsbiffar som vi blandat i nötfärs i också och enligt Skaldemans recept skall det vara fetaost bacon och olivolja i dem också. Vi gjorde en cole-slaw till detta gjord på blomkålsbuketter och brocholi samt creme fraiche och majonäs och lite kryddor. Icke att förglömma den smaskiga såsen bestående mest av grädde och japansk soya.

En annan gång gjorde vi kycklingfiléer fyllda med bacon och efterstekta en stund i en whiskyspädning. Grrrrymt gott! Bladspenat lite förvälld med västerbottenost och creme fraich, till detta. Åhhhh...!
Nu blir jag hungrig! Det finns visst lite laxfileer kvar sedan igår...... Tror jag ska sluta skriva nu.