-18 grader!

Våren som kom bort.

Det var en gång en vår.....  Nä, inte ska man ge upp så lätt.
Visst såg det lovande ut ett tag och vinden kändes inte som ett rivjärn mot kinderna, men vi är ju bara i början av mars, så det är bara att bita ihop.

Men fy skam för att sätta sig i bilen när termometern visar 18 minus. Köra på isiga vägar tre mil för att komma till jobbet. Dessutom tänka på att vi ska till simhallen och bada idag.

Nä, det känns bättre att tänka på att i slutet av den här månaden fyller syrran år och då brukar hon alltid få utslagna snödroppar. Det är en gammal tradition sedan vår mor födde henne. På BB i Värnamo fick mamma då en söt liten skål/vas med snödroppar när min syster slagit upp sina blå. Vasen ärvde syrran och vi har fortsatt att fylla den med snödroppar varje år. Visst har det hängt på gärdsgården ibland, att kunna få tag i dessa fulländade små blommor lagom till födelsedagen, men det har ju hänt att trädgårdsmästare lyckats lösa problemet. En gullig tradition, i vilket fall som helst.

Man behöver små påminnelser om att våren inte är långt borta, när det blir köldknäppar som den här. Det hjälper att ha en underbar man, som lånar ut sin bil, vars motor/kupévärmare gör att det inte känns lika motigt att sätta sig i bilen då. Han överraskar mig ständigt. Igår gick jag och lade mig en stund efter jobbet (äter medicin som gör mig övertrött just den tiden), och vaknade med lockande dofter från ugnen. Min man höll på att baka LCHF-bröd! Jättegott med hasselnötter och solrosfrön! Jag måste säga att det blev godkänt med MVG! Jag har just insett att det faktiskt inte är dumt att ha en pensionär i huset. En som dessutom bara måste sysselsätta sig med något. Vissa har tur!

Nä, nu ska jag till jobbet. Ska bjuda syrran (som jag jobbar ihop med) på hasselnötsbröd med solrosfrön!