Krabbor

Som jag nämnt ett flertal tillfällen så är jag en landkrabba.

Min man däremot är en havskrabba. För det är väl de som går sidleds eller kanske bakåt! Eller han kanske är en havkräfta som går bakåt!

Alltså; Jag är fortfarande frustrerad och grinig!

Ingen båt än .....

Nä, jag får nog nöja mig med att påta i trädgården även i fortsättningen. Det finns ju ett uttryck som säger; Skomakare, bliv vid din läst!"

Det får nog bli mitt öde också, landkrabba som jag är.

Det blev alltså inget med den båt jag gillade så mycket. En Tetis var det. Den heter så alltså. Men man kan ju ta det som att min käre make tetas med mig. Jag kan inte undgå att bli frustrerad, när han dinglar den ena läckra båten efter den andra framför mej och så fort jag gillar någon, rycker han bort den från mej. Snart vill jag inte höra ordet segelbåt mer.

Det är kanske fel på mej, men jag är en handlingens kvinna. Inte att jag är överdrivet impulsiv (jag har nämligen kontrollbehov), utan det är att jag inte gillar veleri!! Antingen gillar man något och köper det (om man har råd och det verkar som om vi har det eftersom vi tittar på båtar), eller också ger man sjutton i att engagera sig!

Jag kan inget om båtar. Men jag kan lite om inredning och ergonomi. Jag anser att hänsyn skall ta till dels det estetiska om man skall vistas i ett så trångt utrymme under en semester och dels det ergonomisk/praktiska.

Jag menar att man skall kunna stå rak när man lagar mat. Helst ha spis och diskbänk på samma sida om mittgången. Ha en toalett som går att stänga om. Rejält utrymme för navigationsredskap, givetvis. Men eftersom de flesta båtar designas av män kan man inte vänta sig annat än att kvinnliga önskemål ignoreras. De verkar helt enkelt inte tänka till! (Med undantag för ett rejält tilltaget utrymme för ölen).

Ja, jag är grinig! Ja, det är bäst jag går och lägger mig nu! Nynnande på "Felicia försvann...!"

Back to square one....

Igår tittade vi på 31 fotare i Vänern. (nte den här, som är på 27 fot.)Vackra linjer, ingen tvekan, men misskött. Min kloka make hittade alla fel på nolltid.

Uppriktigt sagt kände jag ingen entusiasm när jag klev ner i båten. Hade förväntat mig lite hjärtklappning och lite inspiration, men nej! Tror att man blir påverkad av lukter och omedvetna synintryck. Båten kändes inte bra helt enkelt.

Lite nedstämda påbörjade vi hemfärden. Eftersom det bara var några mils extra körning till platsen i Vättern där den första båten vi pratat om låg beslöt vi att åka och titta på den också. Ägarn ställde upp, så någon kvart senare var vi där.

Känslan var en helt annan! Båten var helt i min smak. Det säger ju inte så mycket eftersom jag inte har något vidare att jämföra med. Men jag såg det ju med en kvinnas ögon. Köket, främst men också det estetiska. Sniderier i ädla träslag, trevlig layout i inredningen. Många lägger ju toaletten i anslutning till sovutrymmena och hur trevligt är det? Den enda båt jag sett med toaletten snyggt inplacerad på ungefär samma ställe var på en betydligt dyrare fransk båt som våra kompisaar på Onsala äger. Smart att de har löst det på samma sätt i denna lilla båt!

Det syntes att ägaren lagt ner möda på detaljer. Jag blev kort och gott förtjust! Nästan lite förälskad. Jag kunde se mig själv sittandes vid bordet med sjökort och transportör i högsta hugg. Vid spisen med någon förförisk maträtt helt i linje med skärgården. Eller snusande i mina duntäcken i förpiken. eller varför inte med ett glas vitt i sittbrunnen med solnedgången utbredd över havet?

Hoppas min förträfflige make känner likadant. Han var märkligt tyst på hemvägen. Jag vill inte pressa fram något beslut hos honom om han inte spontant säger vad han tycker.

Jag kan bara hålla tummarna!

Upp ett snäpp!

Idag skulle vi tittat på BÅTEN. Men se det gick inte!

Min man har nämligen gått upp ett snäpp! Trappat upp! Avancerat!

En båt med en bredd av 2,5 m är plötsligt för smal!

Ökade krav innebär också ett ökat antal tusenlappar, naturligtvis. Jag hade absolut nöjt mig med en liten båt bara den är sjösäker. Men så är det att ha en båtvan man med krav! Han vet vad han vill ha. Sedan, att detta kan variera oroväckande snabbt är en annan sak.

Just nu är det ovanstående skönhet som gäller! Vi skall åka närmare 25 mil för att titta på henne. Hoppas hon faller min man på läppen, jag fasar över var vi hamnar om han avancerar ytterligare ett snäpp.

Imorgon vid den här tiden vet jag mer. Till dess får jag ge min fantasi fria tyglar och låta den ila vilt över glittrande vatten i nattens drömmar!

Så här ser den ut...

Är hon inte vacker så säg!

Skulle titta på henne i morgon men det blir inte förrän på söndag. Hur skall jag kunna somna när det skvalpar i öronen?

Havet......

En doft av tång, som gör sjöfolk lyriska tycks inte ha samma effekt på vanliga dödliga landkrabbor. Jag ska inte gå in på vad jag tycker tång luktar som. Det kan stanna vid associationer till reningsverk och avloppsbrunnar.

Det är mer känslan av havet som väcker min längtan och min lyriska medvetenhet. Att ligga på en solvarm klippa med vågornas kluckande i strandkanten. Lukten av varm sand, vild gräslök och den där honungssöta doften från små gula blommor som envist naglar sig fast i havsbandet. En lätt bris som får solbrynt hud att knottra sig lite. Inte för att det blir kallt utan för att armarnas små fjun vajar i brisen. Små sandkorn som fastnar mellan tårna och en vindpust som för med sig aningen av kaprifol till mina näsborrar.

Tidlöshet. I mina yngre år bodde jag i Göteborgs östra delar men tog mig så gott som dagligen under semestern ut till Näset för att sola och bara njuta av havet. Jag kunde ta en tidig spårvagn och sedan buss ut till stranden och stanna hela dagen för att nästan sist av alla stiga på bussen hem. Man talar om att ladda batterierna. Mer tydligt än så kan det inte beskrivas. Mina solceller laddades med mättad energi, där utsträckt på stranden, och med den lyckokänsla och känsla av tillfredsställelse som sedan skulle bära mig genom den mörka årstiden, med hopp om en ny vår.

Ny tid, nytt liv .....

De senaste tjugofem åren har havet inte inneburit den avkoppling som det gjorde på 80-talet. Besöken har varit sporadiska och ofullständiga. Det är nog bara när man är ensam och inte ansvarar för någon eller behöver anpassa sig till någon som man kan skapa en intim relation med Havet. Jag saknar min intimitet med havet. Skall en segelbåt ta mig tillbaka till min egen privata 80-talsrelation till sol, vind och vatten?

Segelbåt

En landkrabba från mörkaste Småland, det är jag det. Min man har saltvatten i ådrorna. Om dessa helt olika egenskaper är kompatibla återstår att se.



Imorgon skall vi titta på en segelbåt!



En riktig segelbåt med ruff och köl. Titta vad fina ord jag kan! Men nu är mitt förråd av sjötermer nästan tömt.

Under tio års tid har jag lyssnat till mannens trånande utlägg om sin seglartid. Sunneskär hit och Malö strömmar dit! När man inte själv seglat kan det vara påfrestande att matas med sjötermer som inte säger ett dugg för en oinvigd. Men det råkar vara så att jag är en nyfiken och äventyrlig rackare, så istället för att vilja spy över all tång och korall har jag istället börjat känna ett sug som av dyningar mot vaderna. Havet har börjat kalla på mig;
Kom! Kom! Kom!

Mitt frågande och mina besök på Blocket tycks i sin tur ha lett till att Stickan börjat lägga mer och mer av sin fritid framför datorn. Jag har ju, när jag tittat på segelbåtar, inte vetat vad jag skulle titta på, så när jag visat något för Stig har han ofta slagit ifrån sig med formuleringar som; ...fullständigt ointressant, .... vilket vrak! etc.

Men plötsligt har han kommit och hämtat mej för att titta på båtar som passerat argusögat. Och visst har han rätt! Vissa båtar är bara såååå mycket finare än andra! Han vet ju vad han skall titta på till skillnad från en annan.

Nåväl, imorgon skall vi titta på ett vackert mästerverk! Kan knappt vänta!

Vårt ursprung

Visst har vi stigit upp ur vattnet i tidens början!
Jag var i simhallen igår. Med mina elever och en kollega. Där, i det tempererade vattnet, utan andra badande, med tryggheten och välbefinnandet i största allmänhet blommade våra elever ut. Handikapen minimerades och lyckan blev fullständig!

Som lärare med ett vaket öga inställt på varje microskopiskt framsteg var det som att bevittna människans första steg på månen eller varför inte mänsklighetens första steg upp ur vattnet. En elev som med stora svårigheter finner den balans som krävs för ett enstaka steg uppför en trappa, simmade stolt nio längder i sin azurblåskimrande omgivning.

En elev med dramatiskt utvecklad autism kastar sig i famnen på sin lärare när hon inbjuder med utslagna armar. På land är detta fullständigt otänkbart, när man helst skyr all beröring. Lyckan hos en elev som i djupa änden dyker och simmar under vatten och sedan glädjestrålande inser vad han gjort!

Det går väl ingen förbi att dessa elever blir som ens barn. Ett sådant här jobb kan få mig att arbeta till 67 istället för 65. Men än är det flera år kvar till 65 också. Hinner bli många inlägg, förhoppningsvis. Nu börjar dagens jobb.

Uppdatering

Otroligt! Jag har inte bloggat på två år!!
Nåja, ingen har saknat mig på weben heller. Men jag är lika hopplös när jag skriver dagbok. Det går flera år ibland och sedan kan jag skriva flera gånger om dagen om ingenting.

Mycket har hänt. Min personliga status har förändrats drastiskt. Min sambo och jag gifte oss den 10 maj 2008. Så adjöss till ungflickslivet! :)

Nä... det är riktigt länge sedan jag var någon "ungflicka". Gifte mig ju redan fyrtio år tidigare för första gången. Hade haft svårt att tro, 1968, att jag skulle gifta mig igen fyrtio år senare!

Men så är det! Så nu är sambon make istället. Vi har naturligtvis inte förändrats i förhållandet till varandra. Vi hade ju varit sambo i åtta år. Stickan och jag träffades den 17 juli 1999. Ja, det innebar 10 års jubileum nu i somras.

Nu tänker jag byta ämne. Jag lyckades få jobb även hösten 2007, som jag ser att jag oroade mig för vid senaste bloggtillfället. Men jag fick byta undervisningsområde radikalt. Det gångna läsåret samt det nyss påbörjade arbetar jag med autistiska tonåringar. Vilket jobb!!

Jag älskar det! Vilken utmaning! Vilken respons! Vilka arbetskamrater! Vilka chefer! Nu är det dags att stänga ner burken och ta tag i dagen, så i e.m. kommer jag tillbaks och pratar segelbåt, istället!