Det får nog bli mitt öde också, landkrabba som jag är.
Det blev alltså inget med den båt jag gillade så mycket. En Tetis var det. Den heter så alltså. Men man kan ju ta det som att min käre make tetas med mig. Jag kan inte undgå att bli frustrerad, när han dinglar den ena läckra båten efter den andra framför mej och så fort jag gillar någon, rycker han bort den från mej. Snart vill jag inte höra ordet segelbåt mer.
Det är kanske fel på mej, men jag är en handlingens kvinna. Inte att jag är överdrivet impulsiv (jag har nämligen kontrollbehov), utan det är att jag inte gillar veleri!! Antingen gillar man något och köper det (om man har råd och det verkar som om vi har det eftersom vi tittar på båtar), eller också ger man sjutton i att engagera sig!
Jag kan inget om båtar. Men jag kan lite om inredning och ergonomi. Jag anser att hänsyn skall ta till dels det estetiska om man skall vistas i ett så trångt utrymme under en semester och dels det ergonomisk/praktiska.
Jag menar att man skall kunna stå rak när man lagar mat. Helst ha spis och diskbänk på samma sida om mittgången. Ha en toalett som går att stänga om. Rejält utrymme för navigationsredskap, givetvis. Men eftersom de flesta båtar designas av män kan man inte vänta sig annat än att kvinnliga önskemål ignoreras. De verkar helt enkelt inte tänka till! (Med undantag för ett rejält tilltaget utrymme för ölen).
Ja, jag är grinig! Ja, det är bäst jag går och lägger mig nu! Nynnande på "Felicia försvann...!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar