Vårt ursprung

Visst har vi stigit upp ur vattnet i tidens början!
Jag var i simhallen igår. Med mina elever och en kollega. Där, i det tempererade vattnet, utan andra badande, med tryggheten och välbefinnandet i största allmänhet blommade våra elever ut. Handikapen minimerades och lyckan blev fullständig!

Som lärare med ett vaket öga inställt på varje microskopiskt framsteg var det som att bevittna människans första steg på månen eller varför inte mänsklighetens första steg upp ur vattnet. En elev som med stora svårigheter finner den balans som krävs för ett enstaka steg uppför en trappa, simmade stolt nio längder i sin azurblåskimrande omgivning.

En elev med dramatiskt utvecklad autism kastar sig i famnen på sin lärare när hon inbjuder med utslagna armar. På land är detta fullständigt otänkbart, när man helst skyr all beröring. Lyckan hos en elev som i djupa änden dyker och simmar under vatten och sedan glädjestrålande inser vad han gjort!

Det går väl ingen förbi att dessa elever blir som ens barn. Ett sådant här jobb kan få mig att arbeta till 67 istället för 65. Men än är det flera år kvar till 65 också. Hinner bli många inlägg, förhoppningsvis. Nu börjar dagens jobb.