Bryggsegling

Såhär söt får man vara om man är en Bichon Havanaes som heter Bossy!

Mer matte än hund, men det är inte lätt att ta kort på sig själv.

Nytt pälsigt överkast men det syns ju inte riktigt!

Var nere och stuvade in konserver i förpikslådorna. Säkert 25 kg. Har man bara vatten klarar man en belägring i två-tre veckor! :)

Har sytt klart alla fenderskydd och hängt upp också.

Var kul att träffa min gamla kompis sedan många år; Susanne! Även om vi bara sågs ett par timmar, så känns det som om tiden stått stilla! Vänskap, kallas det!

Idag ska jag nog till Ullared en runda!

Iväg igen!

Idag bär det av upp till Göteborg igen! Ska handla på Hjertmans (båtaffär) också, så det får inte bli för sent. Lille Bossy får följa med (han är liten nog för mej att bära ombord) och Afrodite får stanna hos husse.

Nu har jag visserligen sytt en landgång som jag hoppas kommer att underlätta för Afro att gå ombord, men jag vill inte testa när jag är ensam. Jodå, jag sydde klart den igårkväll. Hoppas den funkar! Stävstegen är basen och jag har använt en japansk panelgardin för själva stegytan. Sidorna som gör att hon inte behöver titta ner är kanvas. Lägger in en bild när jag hinner.

Jag har mycket att göra när jag kommer upp. Ska stuva in alla konserver på rätta platserna och försöka få lite struktur på all förvaring. Det får inte vara så oorganiserat att det bara är instoppat överallt där det finns ett litet utrymme just då. Kan lätt bli så i vår familj. Nämner inga namn.

Det var allt tills på onsdag, då jag beräknar vara hemma igen!

Kommer du matte?

Allt har gått jättefint med Bossy! Han smälter in perfekt i vår flock! Inte en tillstymelse till aggressivitet. Jag kan ta leksaker eller mat från honom utan en antydan till protest. Han vaktar när det går förbi folk eller bilar. Då skäller eller morrar han. När jag då går ut på gården och fram till honom lägger han sig på rygg som om han vill be om ursäkt för att han skällt eller morrat på egen hand utan att flockledaren sagt till om det. M.a.o.han är underbar!

Nu ska vi ut och cykla!

Ny matros har mönstrat på ...som skeppsvovve

Får jag presentera Bossy! (alias Messy)
Eftersom vi inte kan undgå att tolka namnet Messi eller Messy som eländig eller skitig/skräpig, med engelsk översättning, kände vi att Bossy passade bättre på denna tuffa och modiga lilla varélse!

Han är fyra år och har för vana att bitas om han tvingas till obehagligheter. Vi kunde helt enkelt inte motstå honom. Nog blir det trångt på båten, men vi får ta det!

Bossy (som han redan lystrar till) har passat in som en pusselbit hos oss. Afrodite har adopterat honom och fullständigt accepterat att vi fjäskar och gosar med honom också. Och han som brukat vara rädd för stora svarta hundar (blivit illa tilltygad av en stor svart hane och anfallen av två andra stora svarta hannar), tycks gilla Afro och de leker som valpar båda två!

Såhär såg det ut nere i ruffen igår kväll när jag var redo att gå och lägga mig vid tolvtiden. Jag hade suttit i sittbrunnen och sytt ihop dynorna (3 hann jag) och dessförinnan hade jag tränat lite med GPS:en. Hittat automatisk vägledning till Åstol. Jag var bara uppe över natten i stort sett.

Mattan blev jag rätt nöd med. Stig lade in den och jag håller på att langetterar den. Färgen på bilden är lite missvisande för den innehåller precis lagom mycket grönt för att matcha dynorna.

Dynor ja. Såhär får sittbrunnsdynorna bli i sluttampen. Det var svårt att hitta en bra lösning för tillslutning. Men detta får duga.

Som sagt tog jag ned sittbrunnskapellet i morse. Allt packbestyr gick fint anda tills jag skulle iland efter att ha korsförtöjt. Jag klarar bara inte att hoppa en meter för att komma upp på kajen som inte har det minsta att hålla i! Fick till sist nöja mej med att förtöja utan korsade aktertampar. Gillar det inte, men vad gör man? Det fanns inte en människa utom jag själv. Hade jag druttat i hade jag inte haft någon som kunde hjälpa mig upp.

Det var skönt i Linnéa igår. Fullständigt stilla. Inte en krusning på vattenytan och inga människor. De enda som jag såg var ett par som ritade på en mall till sittbrunnskapellet. Inga andra! Linnéa ger mig stor frid, redan innan avfärd!

Ensam på Linnéa

Vacker vy eller hur?

Man kan inte fatta hur många master det är man ser! Hamnen är enorm!

Stig monterade en luck spärr förra helgen. Nu hålls luckan öppen. Fattar inte hur man klarat sig hittills!

Jag hann langettera en liten bit matta vid pentryt. Risken är att man "slabbar ner" där när man lagar mat, så det är bra att kunna ta ut mattan och rengöra den, utan att dra ut hela heltäckningsmattan!

Laxfilé med fritterade grönsaker och mangoraja samt egen röra. Gissa om det var gott!! Rätt gissat!! Vinet var inte fy skam heller!

I tisdags arbetade jag på förmiddagen på Segerstad. Ställde iordning och tvättade ur kylskåp o frys. Lite annat pyssel också. Jag skulle upp till Gymnasiet och hämta mitt nya avtal och eftersom jag skulle besikta motorcykeln 13.24, slog jag två flugor i en smäll. Besiktningen gick fint men eftersom det regnade lite åkte jag hem och bytte till bilen.

Sedan hälsade jag på syrran i Burseryd och träffade den mest fjäskige lille havanes pojke man kan tänka sig. Han var jättesöt och jättekelig! Skulle gärna tagit med honom hem!

Men jag hade andra planer för kvällen. Jag packade mat och kläder för några dagar och slängde in i bilen. Sen stack jag upp till Linnéa i Björlanda Kile!

Jag var lite orolig att jag inte skulle klara att hoppa ombord. Det finns ju ingen peke och inget trappsteg på kajen. Men det skulle visa sig vara lättare att komma ombord än av.

Väl ombord kunde jag ju lossa i aktern så att jag kom närmre kaj. Då var det ju inga problem att korta förtöjningarna i fören så det blev lätt att kliva ombord med alla prylar man anser vara viktiga att ha med. GPS, flytväst osv.

Sedan började ett skönt antal dygn!

Stig jobbade ju i vilket fall som helst sent och natt. Tisdagskvällen erbjöd en klar sol med sen nedgång. Jag satt och skrev och läste i sittbrunnen lika lätt som på ljusan dag, när klockan var halv tolv.

Onsdagen blev likadan! Underbart väder men vinden innehöll som vanligt kyla från havet. Men hamnen är ju så skyddad att man inte hade ont av det i sittbrunnen. Jag satt med upprullad vägg mot solen tills den drog sig föröver och sprayhooden skärmade av. Då lagade jag en delikat måltid i min ensamhet.

Varför smakar maten så gott i en båt? Jag åt alldeles för mycket och njöt av varje tugga! Vinet var perfekt till. En slurk kaffe med en chokladbit till på det, så var lyckan fullständig för smaklökarna!

Jag ville bara inte gå och lägga mig! På hela onsdagen såg jag nästan inget folk! Två båtar gav sig iväg från vår kaj men det var ju ingen jag kom till tals med. Några ungar badade med en hund borta i badviken men man ser ju inte dit från båten. Så jag var ENSAM och njöt av vart enda ögonblick!

Tidigare på onsdagen hade jag promenerat utmed badviken norr om hamnen. Det var en glad vovve som lekte i vattnet med några småpojkar. Annars inga badande. Men jag klättrade på klipporna så långt jag iddes. Där stod skyltar om att det var militärt skyddsområde och att man inte fick röra amunitionen. (Ingen risk! Vore väl värre om amunitionen ville röra mej!). Men jag gissar att det avsåg om man tog sig innåt land, upp ovanför klipporna.

Klipporna var så vackra och blankslipade av vågorna. Gott om bildningar av "jättegrytor". Floran visade sig också från sin mest spännande sida. Visst är det märkligt att blommor och andra växter klarar att klänga sig kvar i det minsta lilla veck av jord eller sand, trots den ständiga vinden! Det doftar så gott från vild gräslök, buskros och caprifol!

Min vistelse resulterade också i att jag fick lite gjort i båten. Jag hade planer på att sy ihop sista sömmen på sittbrunnsdynorna, som saknats. Nålen gick av vid första försöket. Vet ännu inget bra sätt. Måste kanske använda en syl att göra hål med först.

Däremot påbörjade jag langetteringen av vår matta och betsade klart en del detaljer. Stig hade ju monterat hållaren för pikluckan och fästet är av teak, så det blev betsat. Mitt navigationsbord hade en del sågade och nedslipade kanter som också behövde sin bets. Jag fick också gjort en del mätningar som jag behöver längre fram.

Nästa dag, torsdag, blev betydligt svalare. Inte så mycket sol, även om den kom fram då och då. Mina promenader inskränkte sig till toalettbesök och sopslängning. Men på sitt sätt njöt jag av även denna dag. Lugnet, trots vidbyar som fick masterna att vina och skoten att smattra. Den inre stillheten när jag gått ner i ruffen för att koka en kopp kaffe och läsa Camilla Läckberg. Eller som jag gjorde, studera sjökort och kolla GPS:en. Letade reda på Örns camping, dit vi planerar att gå för att trivas med våra kära vänner, på semestern. Ser verkligen fram emot detta! Se upp Eiton och Gullevi! Snart kommer vi!

På torsdagkvällen var det fortfarande folktomt. En och annan syntes polera på sin båt och jag såg två käcka taxar i orange flytvästar som kilade runt som ekorrar på en båt vid vår brygga. De blev väldigt fjäskiga när jag kom så jag beslöt ignorera dem eftersom jag var rädd att de skulle försöka hoppa upp till mej och kanske drutta i vattnet. Kände inte för en till simtur!!

Tillsist var avskedets stund kommen. Det kändes svårt att lämna vår kära lilla Linnéa, för att åka hem. Svårt i mer än ett avseende. Jag höll nämligen på att inte kunna ta mig iland!! Klumpiga jag!

När jag burit iland allt jag skulle ha med, inklusive GPS och flytvästar, korsförtöjde jag tamparna i aktern, vilket innebar att avståndet till bryggan blev mycket längre. Hade bara en påse skräp med mej i handen. Vinden låg ju på från väster också. Hur jag än drog i förtöjningstamparna i fören, så blev avståndet bara kortare i några sekunder och jag hann inte våga språnget.

Jag provade med att kasta upp skräpet på kajen så jag skulle få händerna fria. Påsen innehöll också vinflaskan (för att ingen ska tro att jag super kan jag berätta att det var samma flaska som jag och Stickan påbörjade till räkorna sist vi var i båten, tillsammans), som nu var tom.

Klirret hade troligen hörts för plötsligt hörde jag en röst: "Vill du ha hjälp?" Den rösten hade sagt samma sak vid ett annat tillfälle. Jodå, det var båtgrannen Jonas, som hjälpt till att dra upp Afrodite ur vattnet. Nu fick han hjälpa till att dra upp matte på kajen. PINSAMT!

Han var verkligen trevlig! Han hade ju tidigare erbjudit sig att hålla ett öga på Linnéa när vi inte är där. Han sa också att han bor så nära (Lilleby) att han åker gärna ut och kollar om vi är oroliga för något, så jag fick hans telefonnummer. Vet inte om Stig fått det tidigare, men för säkerhets skull. Tänkte på att vi hade behövt numret sist vi åkte hem när vi hade glömt ta ner flaggan.

Nåväl, det var med stor saknad jag lämnade Linnéa, väl förtöjd, märk väl! och drog mot Småland.Nu sitter jag här vid datorn och längtar redan tillbaks!

Kallt och blåsigt

Nytt fenderskydd till höger. Ska sy till de andra också.

Stig bränner nätets ändar för hållbarheter.

Stig har gjort ett snyggt knivställ till våra japanska knivar. Lättåtkomligt om man behöver en kniv snabbt utifrån för att skära av en tamp i ett nödläge. Praktiskt.

Upp med sittbrunnskapellet snabbt! Det blåser småspik och c:a 15 ms!

Det var ingen inbjudande syn när vi anlände till Björlanda Kile i lördags. Vinden ven så vi trodde bagaget skulle gå i sjön när vi kånkade ut på piren med skottkärran.

Väl ombord gällde det att få upp kapellet så snabbt som möjligt för att få lite skydd mot kulingen. Vi hade ätit en jättegod pizza uppe i vägkröken så vi behövde inte snabba på med maten utan kunde koppla av lite grand så fort vi fick skydd.

Våra intentioner den här helgen var att lägga in heltäckningsmatta, sätta upp ett knivställ, som Stig gjort i cumaroteak och montera ett skyddsnnät under mantågen. En krok för långa handdukar också och lite GPS träning.

Vi hann med allt utom titta på GPSen. Vi låg ju vid bryggan och grejade hela tiden så någon segling hanns inte med. Däremot blev vi bjudna på kaffe på söndagskvällen, av ett mycket trevligt par från Huskvarna som var bosatta i Göteborg sedan tio år tillbaka. De hade en större båt på 34,5 fot. Mycket fin.

När vi var i båtaffären på vägen ut i lördags köpte jag varsin flytväst åt oss. De är lite lättare att hantera eftersom de är automatuppblåsta när man hamnar i vatten. Det är ju säkerhet det handlar om. Eftersom de är mindre och lättare än vanliga västar så drar man sig inte för att ta dem på sig. Skulle man få ett slag i huvudet och hamna i vattnet så fixar den uppblåsningen själv. Som sagt, praktiskt!

Vi fick en helt underbar lördagskväll. Det lugnade ner sig och blev nästan stiltje fram emot natten. Vi gick en promenad vid tiotiden och det fanns inte en människa mer än vi. Sedan gick vi ombord och åt havskräftor som var jättefina och drack ett gott vitt vin till. Samtidigt lyssnade vi på stillsam musik i CDn.

Det var vad vi behövde. Jag är så glad att vi fick detta lilla andrum. Det hör till saken att Afro fick stanna hos vår snälla granne över natten. Hon tar ju en enorm plats i båten och är jättejobbig att få över mellan brygga och båt. Hon trivs hos grannen så det är inga problem med att lämna henne där.

Nu ska jag till jobbet. Än är det inte sommarlov.

Mitt i högen

Är det inte märkligt att en liten varelse, med stor näsa och blöt tunga kan sätta såna spår i ens själ att man tolererar och accepterar nästan vad som helst hos den.

I tolv år har hon varit vår livskamrat och vi hoppas på många år till! Förra året var vi rädda för att förlora henne. Hon hade fått en gigantisk knöl i en spene. Den var stor som en rejäl vindruvsklase! Vi hade inte henne försäkrad (ett misstag som begicks när vi bytte försäkringsbolag) så 12.000:- gick det kalaset på hos veterinären. Men det går inte sätta pris på ett liv. Vi köpte lite mer tid för oss själva att njuta av hennes sällskap!

Hon blev helt återställd, trots att operationsstygnen gick upp gång på gång och blottade en krater stor som en medelstor mango. Till sist lät man det stanna öppet. Två gånger om dagen fick jag spola med koksaltslösning och applicera ett plåster i gelform, som förseglade och höll rent medan öppningen läkte inifrån, sakta men säkert. Det syns knappt någonting nu längre, fast det var så stort! Härligt!

Jo, hon är tolv nu, men leker som en valp när tillfälle bjuds. Hon jagar katter när hon är ute och annars tar hon bara en glädjerunda runt huset när husse eller matte kommer hem. Full av liv och glädje! Sånt är inte mätbart!

Det pågår en ständig strid mellan Stig och mig själv angående hennes utfodring. Behöver jag säga att hon håller på Stig. Det är nämligen från hans håll allt onödigt och fettbildande kommer. Jag ger henne torrfoder i rekommenderad mängd. Detta måste jag ofta minska på eftersom jag sett feta godbitar hamna i hennes skål när husse tror att jag inte ser det. Onödigt!

Därför väger vår kelgris alldeles för mycket för att man ska orka hjälpa henne hoppa ombord och iland flera gånger om dagen för rastning. Men det är bara att bita ihop och planera väl. Det är ju pulpit och förstag ivägen i hoppet så man får trassla emellan henne så hon inte hamnar utanför relingen med benen.

Nu är det strax dags igen. Vet inte när vi åker ner. Jag har en lätt släng av mitt Quinkes ödem på ena läppen så det är ju bra om det är mörkt när vi kommer ner till båten. Annars kanske grannarna tror att jag har en elak man. Nu ska jag till jobbet en stund.

Detaljer

Den här snygga kroken har min man tillverkat i svarvad mässing! Säg vad inte han kan!

Här kommer vår vackra fotogenlampa till sin rätt!

Den här kroken har Stig också tillverkat för att man ska kunna hänga lampan i en mässingskedja över bordet vid behov. Praktiskt!

Det är så många detaljer som tillsammans utgör vår Linnéa af Småland. Man kan undra varför det tagit åtta månader att ställa i ordning henne i nuvarande skick. Men om man detaljstuderar henne och ser att precis allting är omgjort eller bearbetat, inser man vilken tid det måste tagit.

Belöningen för mödan får man när folk som kan båtar stannar upp och berömmer henne. Tror inte ens att det är samma båt som legat på platsen tidigare! Det är så roligt också, att höra båttransportörerna, som ser så många båtar hela tiden, kommentera om hur fin hon blivit! Jätteskoj!

Top-less i nordens största småbåtshamn!

Nyräddad vovve!

Matjesill och färskpotatis med gräddfil och gräslök! Mmmmm....!

Såhär vacker blev hon efter åtta månaders slit!

Nu i helgen var vi nere och ställde i ordning Linnéa af Småland efter sjösättning och påmastning. Massor av smådetaljer. Men allt gick bra..... nja, förutom att undertecknad fick ett oönskat dopp i hamnbassängen.

Vår kära briardtik, Afrodite, är ju ingen van skeppsvovve trots sina tolv år. Men hon älskar att vara med i alla sammanhang. Med mycket möda och stort besvär måste hon med sina närmare 40 kg lyftas av och på båten varje gång. Hon har svårt att gå på däck med sina spretiga klor och brist på sjöben.

Men hon vill så gärna vara där vi är och vid ett tillfälle kom hon upp på däck från sittbrunnen och fick beröm för det. Nästa gång hon ville upp på däck var jag nere i ruffen och husse, Stig uppe på däck. Afro hade inte på sig sin flytväst tyvärr. Plötsligt hörde vi bara ett skrapläte och ett plums. Jag hörde Stig skrika på Afro, men hon hör ju så illa så det var nog ingen idé.

Jag tog mig upp så snabbt jag kunde och fick syn på henne just när hon simmade in under bryggan. Hon var ju helt disorigenterad och hade ingen aning om vart hon skulle simma. Stig försökte få till ett lasso av en tamp, för att försöka fånga in henne på något sätt. Jag insåg att vi aldrig skulle få upp henne så och hamnen är ju jättestor så jag slet av mej kläderna (tänkte inte på att be-hån följde med tunikan över huvudet) och hoppade i vattnet i bara trosorna.

Jag simmade ikapp henne och när hon fick syn på mej kom hon mot mej så det var inte svårt att dra med henne bort till vår badstege. Problemet var hur vi skulle få upp henne därifrån. Jag löste en del av problemet genom att dra upp mina fötter på nedersta stegpinnen samtidigt som jag höll högre upp med ena handen. Sedan drog jag upp Afro på min mage och lyckades genom att lyfta henne med magen få upp henne så högt att Stig fick tag om hennes nackskinn och en båtgranne kom och tog tag i hennes framben och de lyfter gemensamt upp henne ur vattnet.

Så fort de fick upp henne var jag bortglömd och fick klara mig upp bäst jag gitte. Jag var alldeles skakig i benen och hade kanske behövt en hjälpande hand. Men p.g.a. mina bara bröst var jag lika glad att de glömt bort mej. Pinsamt!

Senare gick Stig bort och gav grannen några öl som tack för hjälpen och då undrade denne om dom inte kunde få kasta i hunden en gång till! Typiskt göteborgskt!

Huvudsaken var ju att allt slutade lyckligt! Sedan får jag väl hålla på och rodna varje gång jag ser en båtgranne, tills saken är bortglömd! :)

I sjön!

Så gick det till!

Spännande till tusen! Det var i torsdags (3/6) som Linnéa kom tillbaks till havet!

Dynor klara!

Segelsiffrorna har Stig satt på nu och jag har sytt klart alla sittbrunnsdynor. Stig monterade också mantågen häromdagen.

Översta bilden är en syn som vi får vänja oss av med nu! I varje fall med den bakgrunden, för vi tar nog inte hem Linnéa någon mer gång! Imorgon gäller det!