Att vi slog solrekord i mars och fått se ett antal ljusa dagar även i april hjälper inte mycket när man knappt kan vara ute utan polarutrustning! Attans ... vad kallt det är!
Vid samma tid förra året hade man hunnit grilla ett antal gånger och njuta av vårsolen. Visserligen kom grillen fram i helgen men maken såg inte speciellt lycklig ut där han satt på altanen och vände kött. LCHF-idén gick åt fanders för honom när han inte kunde motstå den obligatoriska grill-ölen.
Men lite glad var han nog ändå, för grillen var NY!!! Tänk att jag alltid faller till föga för min mans önskningar! Jag tyckte att vi kanske kunde klara oss med de närmare tio grillarna vi redan har! Två har vi gett bort till Stigs ena dotter visserligen, men vi har så vi klarar oss ändå.
Men när vi var inne i samhället i ett helt annat ärende ville Stig "bara visa mig en sak" på Rusta. Han känner ju till min inställning till grillöverflödet, men han var inte påstridig alls och jag tror att det var det som avgjorde. Samt att den var VIT! En gasolgrill men funktionella brännare och gott om plats, samt med gasolplatta vid sidan om.
Plötsligt hörde jag mig själv säga: "ok då, jag lägger ........ så och så mycket, så får det bli den sista grill vi inhandlar, nu när vi går i pension!"
Pinsamt att jag gick på den lätte!
Så när vi fått ihop alla delarna i koordinerat samarbete fick det bli en riktigt god köttbit att inviga med. Jag marinerade ett antal tjocka skivor rostbiff och preparerade brocholli, sparris, championer och röd lök att grillas under Stigs proffsiga inflytande. Sedan gjorde jag en sås med mycket grädde, japanske soja och parmesanost.
Om jag säger såhär, det blev inte helt fel!
Även på söndagen blev det "goa grejer"; Älgbiffar med fetaost och oliver omsnörpta med baconskivor och marinerade i en marinad som jag gör på rapsolja, japansk soja, tomatpuré och amerikansk grillkrydda BBQ med röksmak och lite rosmarinflingsalt. Det känns viktigare att glasera med marinaden under grillningens gång, än att låta det ligga i länge i marinaden.
LCHF innebär ju att man äter massor med fett och inga kolhydrater. Därför ingen potatis, ris eller annan mjölmat eller andra rotfrukter (utom rättika) och inga sötsaker förståss. Man går faktiskt ner på det.
Under tiden äter man kungligt! Hurra för Sten Sture Skaldeman!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar