Kom till farbror Yngve, kapitel 1.

Det är ofattbart!
Jag har inte skrivit i bloggen, inte ens besökt den på mer än fem år!
Mycket har hänt, både roligt och tråkigt, men det tänker jag inte uppehålla mig vid nu.
Men jag har bl.a. hunnit skriva en bok, eller rättare sagt en och en halv.

Den första boken; "Kom till farbror Yngve!", ansåg jag vara klar för några år sedan, men har tyvärr inte lyckats få den utgiven. Därför avtog min inspiration för bok nummer två, tills skrivandet avstannade helt. Det var inte att jag fått någon kritik från förläggarna som refuserat den, bara ett beklagande över att de får in ett tusental manus varje år och inte har möjlighet att ge ut mer än ett fåtal av dem. Jag har också fått tips om att vända mig dit och dit istället. Men luften går ur lite i taget som på en pyspunka, tills man känner sig platt som ett tomt däck.

Men till min stora glädje har mina vänner, de som läst "Kom till farbror Yngve!" tyckts gilla det de läst. Ingen av de tiotal som läst boken har velat ändra något eller haft synpunkter på varken innehåll eller mitt sätt att skriva. Mina läsare har varit generösa med uttryck som: "vansinnigt spännande", "kunde inte lägga ner den!", "den driver en framåt"! etc. Därför tänker jag lägga ut ett kapitel åt gången här på bloggen, så får du möjlighet att själv skapa en uppfattning.

"Kom till farbror Yngve!" handlar om en pedofil, som man kan räkna ut av titeln, samt jakten på denne, genom Europa och vidare upp i norska fjällvärlden. Men den handlar också om kärlek, polisarbete, bågskytte och segling. Tilläggas kan att jag aldrig mer kommer att försöka ta mig in i huvudet på en pedofil, för det är det äckligaste jag varit med om!

”Kom till farbror Yngve!” Av June Krafft Gunér

                      Kapitel 1. En bil kom rullande

Tärna gick hemåt i solskenet. Hon gick själv hem från skolan. Mamma brukade möta henne, men hon var sen. Kanske det var något med Lillebror. En blöt blöja precis när mamma skulle åka hemifrån? Eller mamma var kanske tvungen att tanka bilen? Tärna visste att mamma alltid kom så hon tänkte att det gjorde nog inget om hon började gå så sakta hemåt. Då skulle de ju mötas.

Hon var så glad idag. Hon var åtta år och hon hade fått läsa högt för hela klassen. Fröken hade sagt att hon läste som en tredjeklassare. Hon ville hem fort och berätta för mamma. Det var lång väg när man gick. Hon fick in en liten sten i skon men brydde sig inte om att sätta sig och pilla ut den. Men efter en stund gjorde det så ont att hon i alla fall satte sig vid vägkanten och drog av skon. Sockan hade blivit lite blodig. Nu skulle mamma nog bli irriterad på henne. Hon tog av sig den och tog på sig skon igen. Det såg konstigt ut med en sock i bara den ena skon. Hon tog av den andra sockan också. Det såg bättre ut.

En skalbagge som skiftade i många färger kröp i gräset. Tärna höll fram en sock, för att skalbaggen skulle kliva upp på den. Den gick stelbent och satte fram ett ben i taget som om den ville pröva underlaget. Tärna undrade om mamma skulle låta henne behålla skalbaggen om den följde med hem. Om hon inte blev arg för blodet på sockan.

Men så tänkte hon på läsningen och berömmet och kände hur glädjen kom tillbaks i bröstet. Hon reste sig för att börja gå igen, då en bil kom körande mot henne. Hon skyndade sig ner i diket igen för att inte bli påkörd. Men när hon tittade framåt såg hon att bilen körde sakta. Den började till och med att sakta in ännu mer när den närmade sig. Mamma hade sagt att hon inte fick tala med främmande eller åka med någon hon inte kände.

Men mannen som vevade ner rutan kände hon igen. Hon visste att det var någon mamma talade med ibland. Hon kunde inte komma ihåg var eller när, men hon mindes att mamma nickat vänligt när de talats vid. Jo, nu kom hon ihåg var.

 ”Hej, Tärna! Så bra att jag hittade dig! Mamma ville att jag skulle möta dig för hennes bil har fått punktering.”

”Jag har läst för hela klassen! Fröken sa att jag läste som en tredjeklassare!”

”Så duktigt! Kom nu till farbror Yngve, så åker vi!”

Hon steg fram och krängde av sig ryggsäcken innan hon satte sig i bilen. När den svarta Volvon körde iväg låg två små rosa sockar kvar i gräset. Skalbaggen var försvunnen.

*

Millan slet med domkraften. Hon tittade på sina smutsiga händer som med möda lyckats lossa de fem bultarna som höll det punkterade hjulet på plats. Fäljkorset hade varit en god investering. Inte värt att lossa mer förrän hon visste att domkraften fungerade som den skulle. Hon hade blivit svettig i solen. Hon kände hur hårbottnen var fuktig. Vid sådana tillfällen som detta saknade hon Benny. Men det var bara vid sådana här tillfällen, intalade hon sig. Okej, han hade gett henne två fina ungar. Men han hade gett halva Småland fina ungar också! Hon blev bara förbannad, när hon tänkte på det. Var fanns en karl när man behövde honom? Där kom kioskhandlaren körande i sin gamla Volvo. Nä, han var nog inte karl tillräckligt för att byta ett hjul. Han hade fräckheten att vinka åt henne! Ilskan gav henne nya krafter och hon hissade upp bilen tillräckligt för att hjulet skulle gå fritt. Hon lyfte av det från bultarna och rullade bort det till bagageluckan.  Attans! Hon skulle ha varit vid skolan för en kvart sedan! Bara det nu fanns tillräckligt med luft i reservhjulet!

*

När han kommit körande förbi Millans hyreshus hade han sett henne slita med sin punktering. Han hade egentligen kikat efter tösabiten som brukade gunga på lekplatsen bredvid huset, men hon hade nog inte kommit från skolan än. Flickan var en naturbegåvning! Som skapad för förförelsekonster. När hon gungade högt visste hon att hennes små trosor syntes exakt lagom mycket för att vara intressanta. Hon brukade låtsas att hon inte såg honom. Men han visste. De spelade alla sina små spel. Kvinnor i alla åldrar. De föddes med alla attribut för att förleda männen. Från födelsen visste de vilka knappar de skulle trycka på. Ett fräckt litet leende så att en smilgrop syntes. De kunde pluta med munnen redan innan de kunde tala! Läppar som var som gjorda för att omsluta en man. Nej! Han måste lägga band på sig. Samhället accepterade inte att en man öppet visade sina känslor, åt det hållet. Men han visste att det bara var spel för galleriet. Det var bara om man blev påkommen som man låg illa till.

Där var hon ju! På väg hem från skolan. Med sin lilla ryggsäck ordentligt påhängd på ryggen. Randig T-shirt och rosa shorts. Hon haltade lite. Solen fick hennes blonda hår att lysa mer än vanligt och hon var rosig om kinderna av värmen. Förtrollande! Innan han tänkt tanken hade han bromsat in. Hon hade satt sig ner i gräset vid vägkanten. Han lät bilen stå still medan han iakttog den lilla på avstånd. Hon klädde av sig! Tog av skor och sockar!

Han sträckte sig efter kameran i handskfacket. När han öppnade luckan fick han syn på flaskan med eter. Han lämnade kvar kameran och tog fram eterflaskan. Han hade nästan glömt att han lagt den och en trasa i bilen. Bara ifall att. Detta var tecknet han behövde. Detta var chansen han skulle få. En knuff av ödet. Nu eller aldrig. Han fuktade trasan och stoppade ner den och flaskan i plastpåsen som trasan legat i och stängde till den utan att knyta. Han stoppade den i facket i förardörren. Han lät bilen börja rulla.

Slut för idag!

Hoppas du fått mersmak på det du läst.  Jag kommer att fortsätta publicera hela boken, kapitel efter kapitel.Redan i morgon fortsätter berättelsen om flickan som gick ensam hem från skolan.

Ha det bra tills imorgon!