Inte mycket att orda om...
Inte någon prestation egentligen.
Ändå ... man blir så glad när någon kommer ihåg!
Inte minst förvånad! Min käre make överraskade mej med stor rosenbukett på köksbordet när jag vaknade! Varmt röda med långa stjälkar! På kortet står det att jag inte får någon ny BMW, från en fattig äkta man i år. Jag får väl svälja besvikelsen och nöja mej med en segelbåt!
Mina elever med sociala begränsningar, firade mej under ledning av Maggan, min kollega. Jag kunde inte hjälpa att jag blev rörd! Speciellt när jag fick en stor kram, helt spontant! Det kallar jag att fira!! Dessutom fick jag en jättesöt S:t Paula i kruka, av mina förtjusande arbetskamrater!
För övrigt är jag inte upplagd för firande idag för jag har ett präktigt Quinkes ödem utvecklat i kindpåsarna (hamstervarianten) samt fläskläpp på höger överläpp och vänster underläpp. Inget att hänga läpp för tycker lustigkurrar, som min man!
Eller som min son uttryckte det vid ett tillfälle: "Det där är ingen läpp, mamma. Det där är en mule!!"
Bussigt!
Nä, det blir ingen bild till dethär inslaget!!
torsdag 15 oktober 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar