Nu knakar morgonen i alla leder .....
Varför ska det vara så tungt att gå upp om mornarna? Det är inte förrän sandvägen tar slut och asfalten markerar att här börjar Gislaved, som jag kan säga att jag är riktigt vaken. Då har jag suttit i bilen i sju minuter!
Men det är väl så att man automatiskt reagerar om något oväntat dyker upp. Jag är ju medveten om att jag ser rådjur, älgar, harar och en och en annan räv. För c:a åtta år sedan såg jag en varg!! Tro mej det är inte en produkt av morgontrötthet! Det var vid femtiden på eftermiddagen.
De flesta av mina vänner har ju hört historien många gånger, men här kommer den:
Det var augusti och som sagt vid femtiden. Jag var på väg ut till vår soptunna med en påse. Kvällen före hade vi ätit räkor vars skal vi slängt ut redan då, men det luktade kanske frestande från tunnan.
När jag närmade mig ladans hörn, då tunnan står kände jag mig iakttagen. Men hallå!! Vem skulle kunna spana på mej mitt ute i skogen. Det är ju tre kilometer till tätorten. Bara skog omkring och så Nissan förståss!
Men det är märkligt. Man kan faktiskt känna på sig att någon ser på en. Jag började kolla omkring mej och då såg jag hur vargen reste sig bakom en rotvälta! Den hade inte en grå jättepäls, som man ser på alla vackra T-shirts och posters. Nej den här hade sommarpäls. Grågul och inte så fluffig. Men nog var det en varg alltid! Den såg på mej några sekunder, vände sedan och tassade, med vargtypiska lunket, upp över kullen och vidare ner över Anderstorps Store Mosse. Det var det sista jag såg av den.
Men nyfiken som jag är tog jag cykeln och och kameran och gav mej iväg efter, ut på mossen. Bakom nämnda kulle går en grusväg, som inte är för allmänt bruk, men den leder ut på mossen och vidare mot en by på andra sidan.
Stigen var nygrusad och det hade regnat nyligen. Jag blev inte förvånad när jag stötte på spåren nästan genast. Vargen hade korsat stigen och även följt den bitvis. Jag såg också äldre spår efter den (de hade korsats av andra spår). Naturligtvis tog jag en massa kort på spåren. Tyvärr med min gamla kamera för jag hade inte någon digital då, men vid något tillfälle skall jag skanna in och lägga ut bilder på spåren. Men nu måste jag till jobbet!
Är i allafall lite mer vaken nu!
Varför ska det vara så tungt att gå upp om mornarna? Det är inte förrän sandvägen tar slut och asfalten markerar att här börjar Gislaved, som jag kan säga att jag är riktigt vaken. Då har jag suttit i bilen i sju minuter!
Men det är väl så att man automatiskt reagerar om något oväntat dyker upp. Jag är ju medveten om att jag ser rådjur, älgar, harar och en och en annan räv. För c:a åtta år sedan såg jag en varg!! Tro mej det är inte en produkt av morgontrötthet! Det var vid femtiden på eftermiddagen.
De flesta av mina vänner har ju hört historien många gånger, men här kommer den:
Det var augusti och som sagt vid femtiden. Jag var på väg ut till vår soptunna med en påse. Kvällen före hade vi ätit räkor vars skal vi slängt ut redan då, men det luktade kanske frestande från tunnan.
När jag närmade mig ladans hörn, då tunnan står kände jag mig iakttagen. Men hallå!! Vem skulle kunna spana på mej mitt ute i skogen. Det är ju tre kilometer till tätorten. Bara skog omkring och så Nissan förståss!
Men det är märkligt. Man kan faktiskt känna på sig att någon ser på en. Jag började kolla omkring mej och då såg jag hur vargen reste sig bakom en rotvälta! Den hade inte en grå jättepäls, som man ser på alla vackra T-shirts och posters. Nej den här hade sommarpäls. Grågul och inte så fluffig. Men nog var det en varg alltid! Den såg på mej några sekunder, vände sedan och tassade, med vargtypiska lunket, upp över kullen och vidare ner över Anderstorps Store Mosse. Det var det sista jag såg av den.
Men nyfiken som jag är tog jag cykeln och och kameran och gav mej iväg efter, ut på mossen. Bakom nämnda kulle går en grusväg, som inte är för allmänt bruk, men den leder ut på mossen och vidare mot en by på andra sidan.
Stigen var nygrusad och det hade regnat nyligen. Jag blev inte förvånad när jag stötte på spåren nästan genast. Vargen hade korsat stigen och även följt den bitvis. Jag såg också äldre spår efter den (de hade korsats av andra spår). Naturligtvis tog jag en massa kort på spåren. Tyvärr med min gamla kamera för jag hade inte någon digital då, men vid något tillfälle skall jag skanna in och lägga ut bilder på spåren. Men nu måste jag till jobbet!
Är i allafall lite mer vaken nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar