God fortsättning och ett Gott Nytt År!

Matte har köpt ny säng........

Vaddå???

Ny pläd också!!

Torsdagmorgon .......
Med mörkret hängande som en våt diskhandduk över grantopparna och fukten droppande från verandaskägget, inser man att november övergått i december, en ännu mörkare månad. Om det inte kommer snö, vilket enligt min man är ännu värre. Själv tycker jag att lite snö i december är helt o'kay.

När man normalt jobbar som lärare, brukar man gå på knäna så här års. För mej och min syster som jobbar med en underbar, intressant och fantastisk elev, känns det kommande juluppehållet som ett nästan hotfullt inkräktande på kvalitetstid.

Men julen som sådan har i år möjlighet att bli lika härlig som ens barndoms jular. Den efterlängtade sonen kommer hem! Så även yngsta bonusdottern med familj! Trots att Stickan jobbar! Skönt att slippa sitta ensam på julafton! Ska bli jätteroligt att få hit småbarn! Det blir mer fart på julen liksom.

Men ännu är det en hel julkalender kvar tills tomten kommer, så lite planering hinns nog med!

"Gudrun" kom av sig

Vet att gårdagens storm inte heter Gudrun, men om den är så obetydlig att man inte minns dess namn, så kan den inte ha gjort mycket väsen av sig.

Visst blåste det grymt en stund igår, men det går inte att jämföra med den natt för snart sex år sedan, när Stig och jag stod med en kraftig ficklampa och lyste ut omkring huset och hörde hur den ena jätten efter den andra föll runt oss.

Exakt 200 stora träd gav upp den natten, hos oss. Bl. a. hade vi en etthundrafjorton år gammal tall uppe på söderberget, som trots friska rötter och stam fick ge vika för orkanen. Den var så vacker, tallen, så det gjorde oss riktigt ont. Men vi hade tur också, för ett träd föll precis mellan våra husvagnar.

Mitt växthus hittade vi bara delar av flera hundra meter in i skogen. Även car-porten. Portarna till traktorskjulet och ena väggen bröts sönder av vindkraften också.

Det var ju en söndagmorgon när vi inspekterade förödelsen och det var ju tur eftersom vi inte hade lyckats ta oss till jobben under några omständigheter. Vår tre km långa väg till samhället var korsad av ett plockepin bestående av tretti till femtio stora träd. Skogsbonden som äger skog närmare samhället sågade från det hållet och vi från vårt håll. Det tog ändå många timmar. Tur att man inte behövde komma till sjukhus eller något, för det hade varit omöjligt.

Sedan var det strömmen. Vi hade tur för vi hade bara 18 timmars bortfall. För vår del går det ganska bra, för vi har ju flera värmekällor. Förutom vedpannan i källaren är det ju fyra spisar till uppe. Dessutom hade vi ju gasspisar i husvagnarna. Även gasolgrillen som har kokplatta. Så nog klarar vi oss. Problemet är ju att komma åt att pumpa upp vatten till toaletter och duschar. Dricksvatten kan vi ju hämta upp ur brunnarna på gården.

Men som sagt, helgens storm kom av sig. Elen klarade sig och skogen tycks ha klarat sig också. Lite nedblåsta grenar på vägen men inte större än att man kunde dra bort dem. Däremot hade två av alléns träd gett sig på Holmengatan. Trist.

Är ny Gudrun på gång?

Bilden ovan är lånad från Aftonbladet idag.

Jag skulle kört till östra Småland idag för att köpa en säng jag sett på Blocket.

Inget märkvärdigt men med mått som passar mej.

Lite motigt verkade det redan från början när det var svårt för säljaren att svara på mina mail. Dessutom gick Stigs ljuddämpare sönder (kanske p.g.a. vår eländiga väg), så han ville inte jag skulle köra den förrän ljuddämparen var bytt, på måndag.

Jag blev erbjuden att låna min systerdotters bil som också har dragkrok, så saken var klar trodde jag. I morse steg jag upp vid 06.00 tiden och gjorde mig klar att först köra ut i vildmarken för att byta bil med systerdottern och sedan köra hem för att hämta släpkärran. Vid 07.30 stegade jag ut till min bil men kom bara halvvägs när systerdottern ringde.

"Ska du verkligen köra, moster?" undrade hon. Jag hade inte kollat vädret men det hade hon. Det verkar som om en ny Gudrun är på väg och eftersom det är många timmar på vägen, beslöt jag att avbryta. Stormen är på väg in och väntas öka till 3-varning. Jag tror inte det påverkar släpet nämnvärt men jag har erfarenhet av en resa på samma vägar för närmare tjugofem år sedan. På en vägsträcka av 26 mil låg strax över hundra träd över eller bredvid vägen. Tror det var ett klokt beslut, att inte åka. Kanske ett nytt försök nästa helg?

Sängen? Äsch, en vanlig vit järnsäng. Romantisk förståss. Kan nog sova en vecka till i min gamla.

Avskurna från civilisationen

Att så många vägbyggarfordon kan få plats på vår lilla väg är otroligt!
Jag har räknat till 12 vid ett enda tillfälle och då vet jag att ytterligare gömt sig bakom kullen.

Ganska länge har det varit upphugget med fri sikt ända ner till rondellen vid 26:an, men något som tillkommit är en pontonbro över Nissan. Visserligen är det bara byggarna det gagnar men det är lite spännande i allafall. Berget som ligger i dagern ovan är nu söndersmulat och bortforslat.

Vad tycks!!? Den här bilden kunde varit tagen någonstans ute i världen i närheten av någon glaciär eller något annat ödsligt landskap! Inte nån kilometer från vårt Stockholmen.

Varje dag när jag kör till jobbet får jag vara beredd på att vänta på arbetsfordon som gör det ena eller andra. Man vet aldrig hur lång tid det kommer att ta. Inte heller har jag ju något alternativ.

Detta avskräckte tydligen inte dieseltjuvar för nån vecka sedan. Det är ju frestande för dem när det finns så många dieseldrivna fordon på ett ställe och ingen bevakning under helgerna.

Jag upplevde en rätt obehaglig situation själv härom veckan.

Stig skulle upp vid 03.45 och till jobbet, men redan vid 03.30 vaknade jag av lukten av rök. Är nog lite känslig för rök eftersom jag varit allergisk mot cigarettrök tidigare. Brukar känna lukten inomhus om Stig sitter borta vid ladan med en cigarett.

Jag kunde inte avgöra om lukten kom från cigarett eller annat eftersom jag inte längre kände den när jag gick runt och kollade i huset. När jag inte hittade något tänkte jag gå och lägga mig igen. Då hörde jag en bil starta och köra iväg bakom ladan. Vem hundan parkerar bakom vår lada mitt ute i ingenstans, mitt i natten?

Nästa morgon när Stig körde till jobbet blev han stoppad av polisen för att visa körkort. Han berättade vad jag upplevt natten innan och polisen berättade att de var på ett uppdrag för att spana efter baltiska ligor som härjar i vårt område. De ville att jag skulle ringa in och anmäla det jag hört. Inte var det mycket att komma med men jag gjorde som de sa.

Tyvärr förhindrade detta inte stölden av diesel veckan efter. Jag hade stannat en eftermiddag på hemvägen och talat med killarna vid bygget och berättat vad som hänt. De gav mej ett telefonnummer att ringa om jag såg något skumt. Men tyvärr var de ju inte på plats på helgen när de blev bestulna. Fy skam på såna som inte respekterar folks egendom! Tvi!

Hösttur

Stigs Winge är precis lika bekväm som den ser ut!

Igår tog vi en tur båda två på den. Vi åkte till Håcksvik, via Sjötofta och sedan tillbaks via Burseryd. Där kollade vi syrrans får. Mysiga.

Guldvingen är som sagt skön att åka med även bakpå. Att jag inte själv körde min Örn berodde dels på att vi hade kört tretton mil dagen före och jag hade ett ilsket ryggskott att tampas med. Dessutom ville vi kolla hur vårt intercom fungerade.

Jodå. Man lär sig nog använda det.

Älg

Jag blev nog lite chockad igår när Jones ringde och berättade att han och Frida krockat med en älg mellan Vintrosa och Örebro. När jag förstod att de båda klarat sig utan skador kom mina tårar av lättnad!

Custom Cowboys på Ågård

Vår stolta fana vajar i kvällsbrisen!
Nu är det hjul igen....!?



Undertecknad i skonsam belysning

Peter och Stig beundrar någons hoj. Kanske Petes Kawasaki?

Vår CCS-helg tar sin början!

Vad ska vi ta nu då?

Leffe och hans Golcwing!

Puss på presidenten!

Bossy hälsar Pia och Leif välkomna!

Stigs Goldwing skäms inte för sig heller.

Vårt sköna gäng anlände under fredagen på sina läckra hojar! Här är Rune, som kör Stratoliner.

Maria som i vanliga fall kör

Dragstar, gör ett uppehåll i körandet. I c:a nio månader.

Här har vi vår president med Lilly i bakgrunden. Obs att märkena på presidentens tröja inte har något med nazism att göra utan står för West Coast Choppers och inget annat!

I förgrunden ett nytt tillskott i klubbens fordonspark. Stigs röda Honda Goldwing!

Det var helgen i vecka 37, som vi träffades på Ågårds Camping. En förtjusande stuga hyrdes av långväga resenärer och en del av oss hade ställt upp husvagnar istället. Det var första gången vi höll vårt möte där och enda nackdelen var att gräset gick till knäna! Även om vi är Custom Cowboys, så är vi kanske lite mera custom än cowboys så vi behöver inte bete till hästkrafterna!

Smålandsskogen lämnar rikliga skördar i år

Kantarellerna är ovanligt mäktiga i höst!

Min man sa när jag gjort en traktörpanna, med äggstanning, bacon, purjolök och två liter separat smörstekta kantareller, att det hade nog varit bättre med lite mindre kantareller!! Det ska han få äta upp!! D.v.s. jag kommer att äta upp svampen själv i fortsättningen!! ....Kanske....

Hänt i sommar

Man kan tro att sommar och semester bara tog slut, sådär.

Nä, jag har bara inte hunnit skriva mer. Man är ju igång med jobbet igen och orken räcker inte när man kommer hem.

Just nu sover maken av sig nattens skift, så jag kan inte göra något som bullrar, därför knapprar jag så tyst jag kan på datorn, så jag inte stör honom.

Tillbaka till semesten!

När vi vevade upp stödbenen från Löderup och anträdde färden norrut stod jag plötsligt inte ut med att semestern skulle vara slut. Det var fredag och på måndagen började jobbet. Jag bad Stig att köra till High Chaparral istället för Stockholmen.

Där slog vi upp förtältet och rullade ut mattorna igen. Åhhh... vad jag kände mig hemma. Stig hade bestämt med våra vänner från Onsala att besöka dem på deras camping i Bohuslän på tisdagen, men vi fick helgen tillsammans på "Chappen" i goda vänners sällskap. Arne och Helene, Thompson och Mia och en förnämlig räkmacka på den "privata" ön inne på området. Det var inte fel alls! En helt bedårande kväll utan regn och mygg.

Jag började som sagt jobbet på måndagen men pendlade till Chappen istället för hem. Bossy tog jag med till jobbet. Tussan körde jag hem så hon fick jaga på hemmaplan.

Men eftersom jag skulle ansluta mig till sällskapet uppe i Bohuslän till helgen beslöt jag mig för att riva förtältet och dra hem husvagnen redan på onsdagen. Tro mej, det är inte det lättaste när man är ensam. Sedan ska ju vagnen krokas på, på dragkroken och väl hemma ska vagnen tömmas på mat och all tvätt man samlat på sig.

För att göra en lång historia kort, så kom jag iväg nordväst ut enligt planerna till helgen.

Bohuslän var sig likt trots den sena sässongen. Gassigt och inbjudande. Eiton och Gullevi får en alltid att känna sig hemma. Det hade fångats massor med makrill dagen före. Stig och Eiton hade slagit rekord på platsen med 46 "Gaisare"! Smakprov på detta fick vi när Gullevi gjorde en macka som inte gick av för hackor. Smörstekt, välfiléad makrill med rödlök och röra. Gott så man nästan dog!

Stig hade haft med sig ett par glassburkar fulla med kantareller från vår skog och de kom också fram på bordet via smakiga kantarellsmörgåsar.

Det är gommen som minns mest från den helgen.

Men det blev också ett trevligt besök på Smögenbryggan. Där var nästan priserna nere i normal nivå, efter sommarens uppskörtning av turisterna.

Krabbpriset var däremot helt ok.

Vi festade på lördagkvällen med ett dignande fat med havets frukter!

På söndagen påbörjade Stig och jag hemfärden, som vi tänkt göra i sällskap. D.v.s. jag startade med min BMW medan Stig tog på sig hjälmen och grenslade sin Honda Goldwing. Där skildes våra vägar.

Vi hade intercom-kontakt trodde vi. Stig skulle kunna svara inne i sin hjälm, utan att behöva göra något avancerat, medan han körde. Det gick bra i några kilometer, då jag hade honom c:a 500 m bakom mej. Sedan kom jag till en T-korsning och tog vänster. Vi hade telefonkontakt men Stig lyckades ändå svänga till höger. Efter någon mil var jag säker på att han åkt fel och försökte få fram detta via telefon med dålig mottagning. När vi till sist konstaterat att han var på väg mot Lysekil, uppmanade jag Stig att vända omgående. "Nädå, det går lika bra denhär vägen!", fick jag till svar. Någon kvart senare fick jag bättre telefonkontakt och då lät det lite annorlunda. "Hum..... jag har kommit till en färja ... skulle nog ha vänt i allafall...!"

Nåväl, min man är som han är och jag älskar honom för det! När han körde upp på motorvägen i Uddevalla, körde jag in i Göteborg. Huvudsaken var att vi båda kom hem välbehållna trots att 50% av oss tog "sight seeing" i Bohuslän på hemvägen.

Ystad

Det idylliska Ystad, med sina stockvirkeshus och stockrosor charmade oss som vanligt. Ändå var det inte direkt kulturplatser vi besökte .... eller? Vad sägs om Lidl, Rusta, Ö & B samt Max hamburgeria. Men, en vacker dag kanske dessa är kultur eller i varje fall kult.

Vi träffade ett ungt par från Tyskland på campingen. De var mycket trevliga och gav oss en flaska rött vin (Côte de Rhone) när de gav sig iväg. De campade i tält och jag hade lite dåligt samvete när jag gick och jamade och kurrade efter Tussan mitt i natten, en gång när hon smitit ut. Dagen därpå frågade jag några andra tältgrannar om jag väckt dem när jag ropade på katten. Blev lite full i skratt när de hävdade att de bara hört en katt! (Gissa vem det var!?)

Efter tolv dagar var vi tillräckligt väderbitna för att ge oss hemåt, tyckte vi.

Avkoppling!

Eftersom vi var ute tidigt på morgonen efter natten i Kåseberga, hade vi turen att få en jättebra plats på Löderups Strandbadscamping. Alldeles vid staketet mot skogen. Denna skog blev under resten av vistelsen promenadplats för både hund och katt.

Stig vallade Bossy och Tussan vallade mej.

Det var fantastiskt hur väl Tussan anpassade sig till campinglivet. Hon hade säkert kunnat campa ytterligare några veckor. Det förstod vi när vi kommit hem. Vi kunde inte lämna bilen eller husvagnen öppen utan att hon gensast var på plats, åkklar!

Ändå hade det regnat största delen av vistelsen. Men visst blev det långa promenader på stranden och i naturreservatet. Vi såg märkliga fotavtryck nästan varje gång vi promenerade på stranden. Någon med stora fötter med sex! tår hade gått före oss. Vi kom inte på vem det var men vid flera tillfällen såg vi en gentleman med vildvuxen rastafrisyr med hår till vristerna!!! till vaderna när han snurrade upp det lite på huvudet. Det kanske inte var han man han såg ut att behöva en extra tå.

Vid flera tillfällen regnade det och blåste så jag fick vädja till sjömannen i Stig för att få gehör för min oro och önskan att han skulle gå ut och fästa extra stormlinor på förtältet. På morgonen var det skyhöga vågor som rullade in mot den utsatta strandlinjen. Då var det lätt att förstå hur det gått till när havet ätit bort upp till tio meter per år, av campingen.

Tillbaks på landbacken

"Vad sitter du inne för?"

Det kanske är dags att gå vidare i livet. Utan båt.

Sommaren har varit svår. Jag har nästan mått illa av att se blå-röd och vitrandiga kläder på folk! Allt marint har stått mig upp i halsen! Klarar knappt att äta räkor en gång.

Jag vet. Alla säger att det går över. Men på samma sätt som en kvinna upplever att titta på babykläder efter en abort, så upplever jag allt marint efter att jag tvingades skiljas från Linnéa.

Nu ska jag ta mig i kragen och sluta klaga.

Vi var ute med husvagnen i några veckor. Ett säkert kort brukar ju vara Löderups Strandbadscamping.

På väg dit körde vi in på Bilprovningen för att besiktiga vår Hobby Prestige. Det var svårt att få tid före Stigs semester så vi tänkte ta två flugor i en smäll.

Med på semestern var, förutom Bossy, havannaesen, dessutom Tussan. Vår katta. För hennes del var det första gången och hon var måttligt förtjust i att sitta i sin reskorg i bilen. Bossy satt i sin bur som var fastspänd i baksätet på Volvon. I sådana lägen saknar man en combi.

Det gick bra att köra in på Besiktningen. Sedan gick det inget vidare. Bromsarna var visserligen bra men tog tydligen för sent. Besiktningesmannen gjorde våldsamma försök att få påskjutsbromsen att reagera. Vi hörde hur det brakade gång på gång inne i vagnen och Stig undrade försynt vem han skulle skicka räkningen till. Vet inte om det var därför vi fick lämna besiktningen för att återkomma vid ett senare tillfälle.

Efter att ha kollat att tv:n och micron överlevt, fortsatte vi resan.

Efter en snabblunch på McDonalds körde vi E4:an mot Ljungby och vidare över Skåne. I närheten av Höör tänkte vi ta ut Tussan och Bossy för att luftas.

Både jag och Stig var rörande eniga om att eftersom Tussan varken var van vid bil, bur eller sele skulle vi vara mycket försiktiga och inte öppna förrän hon var selad.

Sedan måste vi ha missförstått varandra (läs: Stig) för samtidigt som jag öppnade från förarsidan för att ta hand om Tussan öppnade Stig på passagerarsidan för att släppa ut Bossy. Med ett jättesprång tog sig Tussan ut på hans sida och försvann som en pil in i den tätaste typen av granskog man kan hitta! (Hon hade förmodligen planerat rymningen länge).

Man upplever en intensiv skräck när man vet att det är ett ögonblicks verk för en liten katt att bli överkörd. Speciellt när trafiken är så tät som på denhär vägen. Iskall av fasa gav jag mig iväg utmed körbanan för att genskjuta Tussan om det gick. Jag lockade och ropade som en kattmamma gör när hon kallar på ungarna. Kattälskare vet vad jag menar.

Ju längre jag sprang desto längre fram hörde jag henne. Tillsist tog jag mig genom skogen och upp på en lite parallellstig. Där satte jag mig på en sten och bara fortsatte locka. Tillsist till min och Stigs oerhörda lättnad kom hon fram och strök sig mot mej som om inge hänt. Sedan blev det tillbaks till bilen.

Lite omskakade och något visare (läs: Stig), drog vi vidare.

Utan problen nådde vi Löderups Strandbadscamping vid halv sjutiden, bara för att upptäcka att det var fullbelagt! Vi blev emellertid tipsade om att man i kåseberga kunde parkera en natt på någon idrottsplats och betala en hundralapp för toaletter och duschar. Där slog vi oss till ro och lät våra fyrbenta sträcka på alla åtta lurviga.

Adjöss Linnéa!

Nu seglar hon från oss! Världens finaste segelbåt!

Det är snart två år sedan hon kom in i mitt liv och berikade det. Vi spenderade höst och vinter och vår 2009-2010 med att totalrenovera denna klassiker från 70-talet. Hon väckte ambitionen hos mej att ta skepparexamen och jag pluggade navigation till långt in på nätterna. Tänkte försöka mig på att ta examen fram på höstkanten efter att ha provat segling sommaren 2010. Det blev inte så.

Maken började tala om tidsbrist redan i slutet av sommaren -10. Jag ville inte tänka på vad det skulle innebära i längden. Tyvärr besannades mina farhågor. Med förtvivlan i hjärtat har jag nu tvingats klippa av navelsträngen från min Linnéa. Eller kapat förtöjningen, kanske är bättre uttryckt.

Det känns för j.........t!

För en månad sedan satte vi ut henne till försäljning. Nu, i skrivandets stund seglar hon med sin nye ägare mot Danmark.

Enda trösten är att köparen verkar vara en bra människa som säkert kommer att ta väl hand om Linnéa af Småland. Hon kommer kanske få nytt efternamn men Linnéa kommer hon glädjande nog få fortsätta att heta.

Det värsta med hela historian är att min känsla för havet och segling troligen dör med Linnéas avsked. Jag kommer aldrig mer att kunna tillåta mig själv att känna såhär för en båt. Jag vill aldrig mer bli så ledsen som jag är nu. Man kan tycka, ja...... men det är ju bara en båt...!?

Nej! Det är inte bara en båt!! Det är hundratals timmar, det är tusentals penseldrag, det är putsning och polering och kärlek uti varje kvadratcentimeter. Den glädje jag kände när vi sjösatte Linnéa första gången går inte beskriva!

Nu kommer jag strax gå in och ändra min profil, här bredvid, för båtägare är man ju inte längre. Sedan kommer det nog inte att bli något mer båtsnack här. En dröm är slut. Farväl Linnéa!

MC under Kristi Himmelfärdshelgen

En makalös solhelg!
Värmebölja!
Hur vanligt är det egentligen under en helg som så många är lediga? Det har varit läge för alla tänkbara utomhusaktiviteter!

Våra Cusotm Cowboys-medlemmar slog läger på High Chaparral tillsammans med mc-gäng från land och riken omkring. Vår stolta banderoll som talar om vilka vi är svajade i den nästan obefintliga vinden medan solen gassade ner på chrome och läder.

Jag tog mig en tur för att hälsa på gänget under fredagen och fick en skön och uppfriskande tur runt Bolmsö med ytterligare fem hojar efter mej! Kul att få äran att leda cortegen! Vi åt en god middag på Värdshuset Hägern, efter färjeturen.

På lördagseftermiddagen följde Stig med på sin hoj och vi fick fika hos våra medlemmar. Vid niotiden var vi hemma igen och konstaterade att vi haft en skön åktur. Tyvärr hände ju sedan en tragedi på campingen som lade sordin på stämningen. En man i 40-årsålder i en bil blev knivskuren så illa att han senare avled. En chock för alla sanna bikers som bara var där för att ha kul.

På söndagen gjorde jag inte mycket mer än vattnade blommor.
Men igår, måndags överraskade min syster mig med att uttrycka en önskan att åka motorcykel med mej. Jag har kört i sju år och hon har aldrig frågat mej förr! Naturligtvis tog vi oss en åktur. Och det kommer att bli fler enligt Gun. Jag tycker det är jättekul att hon tyckte om det! Jag var hemma igen kl. 21.10. Då var det dags att hala vår stolta fana som vajat för Sverige under dagen!

Linnéa

Vår älskade hund Afro är borta och snart är min kära Linnéa också ett minne blott, om maken får som han vill.

I söndags var vi nere i Linnéas hamn för att ta kort på henne i syfte att sälja.

Det är så deprimerande att jag bara vill lipa.

Vi köpte henne till ett pris som var ganska relevant för vad hon var värd. Därför känns det svårt att vi efter att ha lagt ut c:a 60.000:- på henne, sätter ut henne till försäljning för bara 8.000:- mer än vi gav.

Snacka om förlust! Jag är säker på att rätt köpare skulle betala rätt pris, men min make ser ingen logik där andra gör det.

Nu är jag bitter! Men den här båten har tagit sig in under min hud på ett sätt som jag inte trodde var möjligt. Hon har med sin stilla skönhet förhäxat mej. Ville så gärna behållit henne!

Därför känns det som ett svek att bjuda ut henne till ett vrakpris! Det förtjänar hon inte! Men även om jag äger hälften av henne tvekar inte maken att ignorera min vädjan.

Tvi!!

Besiktat!

Den gick igenom! BMWn! Utan anmärkning! Yeeeeehaaa!

Såhär var det i somras!

Jag blir så nostalgisk! I juni förra året åkte jag ner för att arbeta på detaljer i båten och passade på att njuta av stekt laxfilé och vitt vin i min ensamhet. (Hoppsan, jag var ju inte klar med langetteringen!)

Det är fantastiskt att ensamheten kan vara så njutbar, utan att man egentligen har behov av den ....
Minns att jag bävade lite när jag skulle lyfta Bossy till och från kaj. Han vägde bara tio kilo då men nu vete sjutton .... Får se till att ta på honom flytvästen innan jag går ombord med honom i år. För jag kommer säkerligen att åka ner och njuta själv om Stig jobbar och jag själv är ledig.
Som bilden visar så är det inte fel att bryggsegla heller om inget annat bjuds! Välkommen segelsommar!

Sjösatt!

Det tuffa gänget bestående av Eiton, Jones och Stig, lyckades trots styv kuling med kraftiga kastvindar ändå få Linnéa i vattnet och till vår båtplats!

Jag känner en viss lättnad över att jag slapp undan så lätt i år! Visst hade det varit roligt att vara med, men med facit i hand får man vara glad att man inte behövde utsätta sig för att blåsa i sjön!

Vi har ju haft en sagolik tur med vädret alla gånger tidigare. Strålande solsken och ljumma vindar.

Men trots den grymma blåsten och viss bakläxa i lektionen "att angöra en brygga" lyckades killarna få till det, till sist. Eiton är ju en klippa med sin mångåriga historia som kapten på egen båt, i bakfickan. Med Stig vid rodret och den skicklighet som han förstummat mig med så mänga gånger så blev det ju rätt till sist trots smådjävlarna som försökte banka ski... ur hela gänget.

Ska bli kul att komma ner när vi får läge för det!

I morgon sjösätts hon!

Såhär kan det se ut när Linnéa återbördas till havet! Tog denna bild förra året men gissar att synen inte blir så annorlunda imorgon.

Det känns lite snopet i år. Jag har nämligen inte bidragit med en enda skruv eller penseldrag i år. Det har slumpat sig så att Stig aldrig varit ledig när jag varit ledig så han har fått åka ner till båten på dagar jag har jobbat. Han har fått hjälp en dag av Jones, den käre sonen, men det har varit flera ensamma dagar för Stickan.

Jones hade säkert hjälpt till mer om han varit hemma. Men nu är det dags i allafall!

Man kan tro att inget händer....

....eller så händer så mycket att man inte hinner blogga om det.

Vår årliga vårfest i Custom Cowboys ägde rum den 6-8:de maj! Vi har ett gäng helt underbara människor som vi får kalla våra vänner. Av dessa tillhör många vår MC-klubb. Sex av dessa kom på träffen och vi fick inviga får tjusiga banderoll! Är den inte läcker så säg!?

Vi tog vara på det fina vädret och åkte en tiomilarunda här i trakten. Läckert! Hitta mer om detta på vår CCS-blogg customcowboyssweden.blogspot.com

Examen

I sorgen får man inte glömma de levande!

Min älskade lilla Afro lämnar ett vacuum efter sig som jag inte väntar mig skall fyllas, överhuvudtaget.

Men inte ens döden är beständig. Livet rullar på och hittar lösningar. Nya knoppar sticker upp i trädgården trots den obarmhärtiga kylan i vinter.

Mössen som boat i snön under fåglarnas matbord, har grävt gångar härs och tvärs över gräsmattan. Katten Tussan klipper flera om dagen. Igen, livet går vidare men också döden.

Man är allt lite kluven till att Tussan tar möss. Skulle det vara en fågel som stryker med blir vi förbannade på henne! Vilken dubbelmoral!!

Men nu till rubriken! Jag är den stolta modern till en utexaminerad snowboardlärare! Det är första gången i Sverige som denna utbildning genomförs och vår son fick 96 av 100p! Snyggt jobbat!

Gissa om jag är glad för hans skull!!!

Jag önskar bara att jag kunnat vara där uppe i Hundfjället och grattat honom personligen! Men det dröjer inte länge förrän han kommer hem nu! Skall bli helt underbart!

Nu skall jag och Bossy ta en promenad i solskenet! Det blir väl Tjuvaberget!

Farväl

Efter tretton underbara år tillsammans är det nu dags för vår älskade Afrodite, att gå vidare.

Hon gav oss allt ur djupet av sitt underbara hjärta. Så tillgiven och tillitsfull, som bara någon som älskar, kan vara.

Den sjukdom som inte lämnar någon nåd, gav oss till sist inget val. Enda trösten i vår sorg är att hon levt ett lyckligt hundliv. Chef på vår gård. Närmare 40.000 kv.m. att bestämma över. Koppel,,,? Vad är det?

Semester med familjen, i husvagn eller båt, inga problem! Hängde gärna med på allt! Det är så varje hund borde ha rätt att leva!

Tack, lilla ängel, för allt!

Varför känns det lyxigt?

Nu tänker jag skriva något som de flesta killar inte kommer att gilla.

Det var nämligen så att när jag kom hem i fredags möttes jag av ett skinande välstädat hus! Min man som hade sina lediga dagar, hade både dammsugit och tvättat golv!

När jag tackade honom fick jag en känsla av att vara privelegierad av att ha en make som på eget initiativ plockar fram dammsugaren och sätter igång.

I bekantskapskretsen finns ett flertal killar som liksom katten, är rädd för dammsugaren. Som anser att det är kvinnogöra! Som inte ens vet var dammsugaren förvaras!

Nej, jag måste erkänna att i vår familj är maken den som sliter ut våra dammsugare. Jag håller helst till i köksregionen. Inte för att maken är främmande där heller, men om vi båda är lediga är det jag som lagar maten. Utom när jag fyller år eller något. Då kan jag bli bortskämd med kulinariska överraskningar av hög standard! Han är riktigt duktig, därvidlag.

Åter till emancipationen. Jag blev riktigt glad och nöjd med min käre makes insats i fredags. Det kändes verkligen lyxigt att komma hem till ett nystädat hus. Så då återkommer jag till rubriken. Varför känns det lyxigt?

Jo, det är nog så djupt inrotat i oss kvinnor, att det är vår avdelning, att det känns som om det är åt oss han gjort något. Inte för att min snälle man uttryckt något åt det hållet. Inte alls. Men det ligger nog i våra gener att känna så.

Men jag kommer inte ifrån att det kändes lyxigt att slippa börja städa. Jag kan inte hjälpa att jag kände mig tacksam och varmt inställd till min gullige make. Jag tror att han helt enkelt ville göra mig glad. I såfall lyckades han till fullo!

Jag tror det kommer att ta ytterligare några generationer innan vi slutar att tänka i könsroller. Det har ju hänt att jag tvättat Stigs bil eller motorcykel också och har mötts av samma tacksamhet som jag kände i fredags.

Oavsett om det är lyxigt eller inte, så tycker jag att jag har tur som har en absolut underbar man! Ja, Stickan, du är bara bäst!

Min rare gubbe fyllde år

Igår blev han 64, min älskling!
Eftersom jag jobbade firade vi redan i söndags. Bara litegrann.
Jag hade köpt en massagedyna till honom, som man sätter fast i en stol eller fåtölj. Paketet hade jag tagit ut i vårt "wärdshus" i skogen. Där hade jag också tänt en oljelampa och dagit ut två lergodsmuggar och en öl samt en liten bukett dekorerat enris i ett krus.

Sedan gällde det att lura ut honom dit utan att han skulle misstänka något.

Jag kom in till honom med andan i halsen och sa att: "Nu måste du komma och hjälpa mej! Jag tror jag råkat göra så att värdshuset håller på att säcka ihop. Jag knuffade inifrån för att få bort snön som hängde över granriset och då var det något som brast, lät det som!"

Han följde bredvilligt med samtidigt som han försäkrade mig att det inte vore hela världen, om det rasade. Det var ju bara byggt för att roa våra gäster i oktober. Han var förvånad att det stått kvar så länge, med kamin och allt.

När vi kom fram sa Stig: "Ja nu ser jag vad som hänt"
Jag blev helt ställd, för jag hade inte ens tittat på utsidan. Visst hade det säckat ihop!! Tyckte väl att den verkade lite trång på insidan, men så hade det ju varit en tid.

Men när Stig tittade in i öppningen blev han precis så överraskad och förtjust som jag hoppats.
Jag sjöng: Ja, må han leva.... och så satt vi en stund och myste. Sedan måste vi ju in och packa upp presenten.

Det är otroligt vilken ryggmassage en sådan dyna ger. Jag fick också prova.

Har ni tänkt på att ju äldre man blir, desto fler mediciner och färre sexleksaker hittar man på nattygsbordet.