Nyårsafton

Tror inte jag varit bortbjuden på tio år, en nyårsafton.

Men nu!!!

Jag och maken är bjudna till Onsala för att fira det nya året tillsammans med vår underbara vänner, Eiton och Gullevi! Det ska bli så kuuul!!!

Det finns människor som har förmågan att leta sig in under skinnet på en, som om de vore en naturlig del av ens biologi. Via blodomloppet tar de sig in i mitt hjärta, för det är där de hör hemma! Från början var de Stigs grannar, släkt i släkten och nära vänner. Nu är de MINA också!!

Det spelar ingen roll att vi träffas ett par gånger om året bara. Varje gång vi ses är det som om vi nyss skilts åt! De utstrålar en värme och omtanke som inte är av denna värld!

Och nu, snart, är vi på väg!

Renovering och båtdetaljer

Ska iväg snart. Till Jönköping för att allergitestas. Kommer att göra endel ärenden samtidigt. Stig har skickat med en lista och pengar att handla för. Allt till båten.

Men det är inte bara båten som får sitt i dessa bråda "före-jul-dagar"! Jag målade Stigs badrumsgolv efter att han slipat bort gammal färg. Blev rätt bra om jag får skryta lite. När det närmar sig jul får man försöka höja helhetsintrycket i ett gammalt hus så gott det går!

En liten båtdetalj blev det också.

En liten kompassros som dekoration på baksidan av ett skott. Jag säger inte mer just nu.

Mera Quinkes över helgen

Tvi! Jag fick ta både kortison och antihistamin i lördags! Vaknade och blödde näsblod vi fyratiden. Vet inte vad jag fått i mig men jag pussade min man ganska ordentligt i fredags kväll. HAN hade ätit mat med citroncyra.

Ville ju inte använda någon medicin de här fem dagarna före test. Men när jag svullnar så nära tungan, vågar jag inte riskera att inte hinna få ner svullnaden innan det är för sent. Nu var det underläppen som gav sig iväg mot november!

Gårdagen gick i kräftans tecken! Knallröd, hettande i hela ansiktet. Men jag har en man som är jättegullig mot mej och inte får mig att se ut aom ett monster.

Idag är det bara en liten svullnad kvar som kommer att försvinna under dagen.

Nu ska jag till den sista arbetsdagen i år. Imorgon ska jag på test i Jönköping så det blir ingen tid på jobbet.

Min mans gulliga lapp på bordet säger att det är halt! Omtanken värmer! Jag har tur!

Frusen decembermorgon med Quinkes ödem

Nu är det bara fyra dagar kvar tills jag ska på allergiundersökning i Jönköping.

Har fått order att inte ta mitt antihistamin under fem dar, för att inte proven skall visa fel. Så, naturligtvis växer läppen åtta timmar efter att jag åt något, som vanligt. Det enda jag kan tänka mig som ger den effekten är en mjukost i tub, jag hade på smörgåsen vid tiotiden igår. Citronsyra!

Min kollega är sjuk, så jag har inget val annat än att ta kortison för att avbryta svullnaden! Annars kan jag inte jobba. Nu blir väl min läkare förbannad på mej, men det kan inte hjälpas. Det är inte ekonomiskt försvarbart att stanna hemma varje gång jag måste ta medicin för att jag svullnar, heller.

Usch vad jag gnäller! Det finns sådana som inte ens har ett jobb att stanna hemma från! Ha!

Nä, nu ska jag ut och skrapa rutorna (min kupévärmare har lagt av) i 8 minusgrader och sedan köra tre mil på isiga vägar! Life rocks!

En helg i båtens tecken

Jo, såhär har det sett ut ett tag nu. Men snart ska det bli ändring!

Igår betsade jag mittskottet, med de snygga listerna. Man kan börja föreställa sig hur hon kommer att kunna se ut i framtiden.

Jag betsade ribborna som skall läggas på bordläggningen i förpiken också. Detta för att minimera kondensen som bildas eftersom utsidan är kallare än insidan och man avger ju fuktig värme hela tiden. Och så har jag mätt upp kojerna för nya dynor och gjort en snygg ritning att lämna in till Skumplastboden.

Vet inte om vi hinner måla det som ska bli vitt i Linnéa innan jul, men vi måste få insatt alla luckor och teakdetaljer i allafall, eftersom alla prylar står i vår hall och i vårt vardagsrum sedan snart en månad tillbaka! Så vill vi ju inte ha det i jul! Bara att kämpa på!

Nu ska jag till jobbet!!

Fredagmorgon!

Fredag! Ikväll ska jag och mannen i mitt liv mysa! Han börjar inte förrän på eftermiddagen (iväg 13.00) så det gör inget om de blir lite sent.

Kanske vi tittar på Idol och sedan en film som vi gillar båda. Vi uppskattar många gånger samma filmer. Ser gärna en gammal västern (inte från John Waynes tid, dock), men det gör inget om vi sett den förut, speciellt om det är den med Sharon Stone.

Men jag vill inte titta på döende sjömän i en ubåtsfilm eller nåt. Stig är inte så förtjust i mina kärlekskomedier heller. När jag var ensam häromkvällen såg jag en helt tokig film med Jim Carrie. Me, myself and Irene, tror jag den hette. Jag skrattade i min ensamhet så tårarna rann!

Kan fortfarande se framför mej hur Jim såg ut när han blev torr i munnen av sin medicin! Ska försöka hitta den filmen på nätet. Helt vansinnig!

Kanske det blir lite räkor eller annat gott framför tv:n? Lite vin? Inte omöjligt, i varje fall för min del. När Stig jobbar dagen efter (även så sent som på lördag), brukar han bara dricka vatten. Nä, nu ska jag själv iväg till mitt kära jobb! (Ingen ironi, jag älskar faktiskt mitt jobb!)

Förpikstaket

Trodde inte mina ögon när jag kom hem igår!
Mannen i mitt liv hade lyckats sätta upp taket i förpiken på egen hand! Snyggt!

Nu behöver den rundade delen i förpikstaket något snyggt också. Kan undra om han köper min idé om teakribb, stående? Jag börjar förstå att han tycker att jag ger honom mer arbete hela tiden. Kan inte hjälpa att mina idéer poppar upp. Han behöver ju inte anamma allt!

Ska lägga in lite bilder snart!

Definitionen på kärlek

Hur vet en kvinna om hennes man älskar henne? Är det när han kryper ner i hennes säng varje kväll? Eller när han kommer hem med en bukett tulpaner på hennes födelsedag? (med plasten fortfarande kvar), eller när julklappen kostar över tusen?

Nej, jag har en bättre mätskala!

När man kommer upp en gråmulen decemberdag såvälsom en strålande sommarmorgon och det åtta av tio gånger ligger en liten lapp på bordet, med makens välkända och älskade handstil.

"Godmorgon Älskling! Kör försiktigt! Tänk på att det kan vara halt! Puss och kram!" eller "Se upp för de vilda djuren!"

Det, tjejer! Det är kärlek!

När vinterdäcken på din bil plötsligt är bytta! När motorvärmaren plötsligt är ikopplad, fast du själv glömt det! När surroundsystemet till hembion är på med lägsta volym, när du skall upp och jobba och han är ledig! När du hör dammsugarsurr utan att du nämnt dammråttorna som byggt bo under soffan! När du vet att du är för tjock och han ändå tycker du är vacker!

Det finns bara ett ord för detta; KÄRLEK!

Så om du, kvinna, har en man som jag, VAR RÄDD OM HONOM! Du ser inte många sådana dingla från fruktträden precis!

Och om någon man läser detta; tag lärdom, för om du har en klok hustru, så vet hon att uppskatta dessa odiskutabla bevis på äkta, gjutjärnskärlek!

Det är skillnad på en falsk och äkta spanjor!

I helgen har jag inte gjort någonting med båten, men Stig kämpar outtröttligt på.
Stig har ett otroligt öga för detaljer! Där kommer konstnären fram!

Det är märkligt. När jag framkastar en idé, som inte alltid är genomtänkt, kommer Stig plötsligt och säger; kolla om det duger? När jag klättrar upp i båten finner jag att hans lösning vida överträffar det jag tänkt från början!

Detta hände i helgen. Jag hade önskemål om att utnyttja stickkojens överdel som skåp för långa grejor, som sjökortsrullar etc. När jag ser Stigs lösning blir jag helt stum! Han har utnyttjat utrymmet till max! Bygger in en snygg lucka kantad med list, så allt som syns blir diskret inbäddat i båtens naturliga miljö! Skitballt!

Jag gissar att det är sådana detaljer som skiljer den riktige båtbyggaren från amatörer. Kunna hitta smarta lösningar och ändå inte försämra båtens utseende utan tvärtom!

Segelbåten växer sakta fram

Jobbet med Linnéa går sakta framåt. Ju mer man gör desto mer tycks finnas kvar att göra.

Min käre make, som tycks ha outsinlig energi, har spenderat hela dagen efter melodikrysset i båten. Och nu är klockan över tre. Den här teaken är tre gånger hårdare än ek, så den är ytterst svårarbetad. Men i gengäld håller den mot röta och andra angrepp i det oändliga.

Medan Stig bygger vidare (lister kring mittskottet) så gör jag en maklig tjälknöl i ugnen. Har dukat lite romantiskt i vardagsrummet vid ekbordet. Levande ljus förståss och fina servetter.

Undrar hur länge det dröjer tills han kommer in? Just nu är jag bara ivägen om jag klättrar upp och börjar med något. Först måste båten städas ur ordentligt, innan jag kan gå vidare med betsningen och lackningen. Det ryker så fint sågdamm när han sågar och det lägger sig gärna i betsen om det inte dammsugs först. Jag får väl ge mig till tåls!

När julen kryper närmre

Det är nu man behöver sin familj.

Tankarna kommer obevekligen. De som inte längre finns hos oss. Saknaden. De som aldrig kommer tillbaka och de som är för långt borta för att komma hem till jul. Det gör ont.

Det hjälper inte att tänka på att det finns de som har det värre. Alla barn som får stå ut med berusade föräldrar över julen eller så länge spriten varar. De som saknar ett hem. Får gå till ett soppkök på julafton? De som inte ens har ett sådant att gå till.

Men man är sig själv närmast. Inte ens under julen kan man skjuta bort sitt eget vemod och vara tacksam för det man har. Julen plockar fram sorgen och putsar av den så att den är som ny igen. Nostalgin värker.

Närstående som finns långt borta och närstående som finns nära men som ändå håller mental distans. Frågan är vilket som känns svårast. Högtiden lockar fram vemodet och vrider om det som en kniv i hjärtat.

Kärnfamiljen, den som finns kvar i allt färre upplagor, tycks också svikta på bastionerna. I de flesta familjer finns relationer i periferin som brustit och orsakar näst intill omöjliga konstellationer att hantera i familjen. Följden blir att barn och barnbarn har, ibland inte bara far och morföräldrar att fira jul med, utan även bonusfar -och morföräldrar. Många uppfattar det som jobbigt att "behöva" åka runt och träffa alla. Andra uppfattar saken annorlunda. Känner kanske en viss tacksamhet över att man faktiskt har så många att åka till där man är välkommen på julen.

Det budskap som julen vill förmedla är ju kärlekens bud. Det är en tid för förlåtelse och tacksamhet. Att tänka på barn och barnbarn. Så måtte de som äger kärleken uppskatta detta och ta fasta på att det är större att ge än att få. Ord som kommer till mej är:

Störst av allt är kärleken!

Jag älskar min man

När jag läser igenom min blogg från början till slutet kan man få intrycket att hela bloggen är en enda hyllning till min man!

Men utspritt på alla inlägg från augusti till december finns också en tre fyra kärleksfulla kommentarer om att även solen har sina fläckar. Jag nämnde någon gång i början att han kan vara seg som snömodd i en uppförsbacke ibland och sprudlande spontan ibland. Jag har också jämfört hans envishet med den hos den välbekanta åsnan. Jag har också nämnt att han är nitisk, dvs. energisk och målmedveten (inget negativt), men för övrigt är mina inlägg fulla av min kärleksfulla beundran.

Jag är säker på att om någon utomstående läser min blogg så står hans förträfflghet upp i halsen efter en stund. Men jag försäkrar, han är lika underbar som jag beskriver honom!!

Min väninna Ann från Västindien tolkade min beskrivning av honom en gång som ett mellanting mellan Clint Eastwood och John Denver. kanske inte fel, men jag skulle vilja lägga till att han dessutom är ett mellanting mellan Martin Timell och Ernst Kirst ...vad han nu heter samt kanske en skvätt av Jamie Oliver?

Han har så många strängar på sin lyra, min käre make. Tyvärr har han svårt att inse det själv. Han har mycket svårt att ta till sig beröm hur välförtjänt det än är! Tror hellre på ett tveksamt negativt än tusen positiva omdömen! Men även denna skörhet är betagande.

Vissa saker måste upprepas och bekräftas livet ut och just att säga att man älskar varandra är bland det viktigaste i livet.

Så därför min älskade make; Jag älskar dej av hela mitt hjärta! Glöm aldrig det!

Toalock och tavla

Skit samma kan man tycka, men det är de små detaljerna som gör det.

Man kanske behöver inspiration både vid toalettbesök och när man bara sitter i salongen och slappar?

Trappan klar!

Jag har ju längtat efter att få sätta tänderna i rufftrappan (inte bokstavligen) och igår blev den klar!

Den blev som ny! Om jag skall säga som jag känner så är inte teak mitt älsklingsval av träslag. Jag tycker att teak kan vara snyggt om det är så mörknat att det inte finns några gultoner kvar.

Den gulbrungrå färg som är så typiskt sjuttital är bedrövlig. Likaså de elipsformigt rundade kanterna som fanns på alla möbler, ofta i avvikande nyans. Dessa var bara till för att dölja att det inte var homogen teak utan en spånskiva med teakfanér. Det är nästan omöjligt att hitta homogena möbler i teak.

All teak i vår båt har tyvärr antydningar till dessa gultoner som inte alls är attraktivt enligt min smak. Men lyckligtvis går det mesta i rödbruna toner. Så också vår trappa. Det var det jag skulle komma till. Den blev snygg! Hade velat använda en mörkare bets men min man är som alltid envis som en åsna. Så jag fick ge med mig, igen!

Vi får hoppas att helhetsintrycket i båten inte blir modifierat sjuttital! Det är 36 år sedan Linnéa byggdes men man behöver inte upprepa inredningens brister bara för det!

Så var den helgen över...

Även denna helg har gått i arbetets tecken.

Stig har fått dit sina stolpar i teak och jag tycker det ser jättebra ut! Han är verkligen en konstnär när det gäller finhantverk!

Jag är faktiskt väldigt stolt över min man fast han gör mig vansinnig ibland!

Vi har börjat slipa trappan nu. Vi tog ner den till källaren och Stig har bytt lister och förstärkt den. Ikväll tänker jag försöka slipa färdigt den så att jag kan betsa och lacka den. Faktiskt är det ett jobb jag längtar efter att få utföra! Den kommer att bli såååååå fiiiin!!!

Nu ska jag till jobbet!

Onsdagmorgon!

Ännu mer bets- och lackjobb! Men det är härligt att se hur båten "växer" fram liksom. Den här detaljen skall sitta över ruffluckan där man går ner i båten. Har ställt den på tork bakom kökssoffan. Lacken torkar fort men jag har skuggat med svart oljefärg och den kan ta tid. Hade slut på fixativet som hjälper färgen att torka. Men det får ta den tid det tar.

Vi har inte kommit längre med värmarproblemet, men jag spanar lite på egen hand efter värmare. Återkommer!

Praktiskt kontra lyx

Jag blir grinig på min nitiske make ibland. Det finns vissa saker som man kan tycka är elementära nödvändigheter i en båt. Jag talar om värme, vatten och avlopp!

I egenskap av kvinna över sexti och med sinne för logik, anser jag att dessa tre ting bör komma före dekorationsarbeten i ruffen. Men min man har med sig ett förflutet som båtbyggare och inredare i bagaget och har inte speciellt lätt för det där med logik.

För honom är det säkert logiskt att båten ser lyxig ut om någon tittar in. Att man sedan inte kan gå på toaletten när man ligger i hamn eftersom man inte har en septitank, eller fryser ihjäl, mer eller mindre för att uppvärmning saknas, är en annan sak.

Vattentanken läcker inte längre, den har han fixat genom att dra åt en sak. Men en värmare kan komma att kosta flera tusen.

Här kommer ett exempel på min mans känsla för logik! En ny Wallasvärmare kan kosta 10.000:- men bara om man måste ha den med högsta effekten. En värmare med 1400w däremot kostar hälften så mycket. Då säger min man att det inte räcker med 1400w, i samma veva som han säger att jag ska tända några stearinljus om jag fryser!!

Om jag får komma med en vild gissning så värmer väl en 1400 watts värmare bättre än några stearinljus!

Visst är 5.000:- mycket, men inte mer än vi redan lagt på "kosmetika" som jag kallar det vi gör helt i estetiskt syfte, i båten.

Jag blir grinig inför tanken på att jag kommer att frysa i båten.
Jag blir grinig inför tanken på att behöva gå ut och iland och kanske gå en kilometer för att hitta en toalett iland flera gånger per natt.
I det läget skiter jag i om det är nytt tyg på dynorna eller ny bets på luckorna!!!

Här gäller det att få prioriteringarna rätt!!

Byggarbetsplats

När jag skulle bjuda Stig på fika kom jag på att vi hade inte ett enda ledigt bord att duka upp kaffet på!

Överallt; luckor skivor, lådor med olika långt framskriden behandling!

Efter slipningen ska det först på ett eller två lager bets. Med torktid emellan och sedan ett lager båtlack. Denna lack lämnar ett sidenlent skikt som är rena möbelfinishen. Jättesnyggt!

Men jisses, som här ser ut! Tur att man inte har städnoja! (Det har ingen beskyllt mig för att ha, i allafall.)

Det är jätteroligt att göra saker tillsammans! Stig gör grovjobbet och jag bidrar med det jag kan som att måla och utforma detaljer. Stig kan sådant också men jag är glad att jag får vara med! Dessutom faller ju markservicen på min lott.

Vi är nog lite knäpp, men igår kväll, efter avslutat jobb gick vi upp i båten och satte oss. Det är så bra att sitta och spåna lite. Om ändå Stig kunde komma ihåg vad vi kommer överens om.

Jag har vid ett sådant tillfälle fått i uppdrag att måla en liten tavla, för att täcka hålet efter gamla radion. Men nästa gång jag kom upp i båten, var Stig igång med att lösa hålet på annat sätt. Sånt gör mig frustrerad! Jag hade sett fram emot att få måla den där lilla tavlan med linnéa på!

Nåja, Det kanske blir av ändå!

Betsning av luckor

Det finns massor av teakdetaljer som alla behöver betsas och lackas.

Just nu ser vårt matrum ut som en verkstad!

Stig slipar av gammal lack och jag lägger på ny bets och därpå en halvmatt lack som skall ge en möbelaktig finnish. Det mossgröna dyntyget kommer nog att bli fint tillsammans med teaken och mässingsdetaljer.

Vi hinner varken äta eller sova! Nätterna är fulla av drömmar om seglatser mot solnedgången och under ledig dagtid drömmer man sig bort i detaljer i renoveringsarbetet!

Tillskott

Kolla vad söt den är!

Ropade in den på Tradera för 130:- ett klipp tycker jag!

Mässing! Det tillkommer saker varje dag, nu!

Ska sätta in en bild på båtradion när den kommer på plats, snart.

Novembermorgon

Grått, rått, runt nollan. November.

På väg till jobbet på nyomlagda dubbdäck. Snön, som kom, försvann. Ännu gråare. Luften mättad av havannabrun dimma. Höstdepressionen smyger sig intill.

Lilla Dizzy, skall få somna in imorgon. Vacker, gullig, mor till många. Önskar jag kunde ändra hennes öde, men Pia har gjort allt som kunde göras. Nu återstår bara friheten.

Radio

Jag börjar fatta vad det handlar om nu!

Ännu mer grejor till båten! För 2.200:- igår! Bara två plank och en radio!
Visst ja, en ask rostfri skruv också!

Men en sak som var rätt cool, var att Biltema i Jönköping var tio gånger bättre på båtdelar än Biltema i sjöstaden Göteborg! Nackdelen var ju att vi hittade alldeles för mycket som vi vill ha, typ sen, typ nästa löning....., men nu behöver vi inte åka lika långt!

Det var såhär att när jag kom hem från jobbet var Stig inte hemma ännu från sitt. Han kom precis när jag lagt mej en stund (10 minuter). Jag hade varit tvungen att ta kortison igen eftersom min läpp svullnat upp. Svullnaden hade gått ner men jag blir så trött av medicinen.

Jag tänkte fortsätta vila en stund men min man föreslog en kopp kaffe tillsammans och social som jag är tänkte jag att jag kan ju vila sedan. Men väl inlindat vid kaffestunden antydde Stickan att han skulle behöva en radio till båten, om han ska kunna fortsätta inredningsarbetet. Jag i min oskuld undrade när han tänkte köpa den, eftersom han satt och bläddrade i Biltemas katalog. "Nu!" sa maken och så var jag fast! Igen!

Så trött så att ögonlocken släpade på kinderna kravlade jag mej ut till bilen och så var det Jönköping nästa!

Vi fick tag i en i mitt tycke häftig båtradio som var vit!! Bara det är ju lite annorlunda och lite fräckt men den hade också fjärrkontroll! Så nu kan han montera fjärrkontrollen i sittbrunnen så han slipper gå ner i båten för att höja och sänka. Det är kanske väderprognosen han vill lyssna på medan han seglar! Eller också är det bara radio nummer 22 i familjen! Nääädå...det är helt normalt att ha minst en radio i varje utrymme som är större än en telefonkiosk! Fråga min man!

Nu ska jag till jobbet!

Ett steg i taget....

Nu vet jag vad de flesta saker, som vi köpte, ska va till!

När jag kom hem igår hörde jag bankanden inifrån båten så jag smög försiktigt upp för stegen för att om möjligt överraska min nitiske make.

Luckorna var stängda för dörren men ljus strömmade ut genom fönstren med ett varmt sken. Det såg så mysigt ut! Inte svårt att föreställa sig hur det skulle vara en kulen vårkväll när man just lagt i båten och provseglat ut till någon fin naturhamn och man kanske varit iland en runda och närmar sig båten. Milt sken och kanske lite musik som blandar sig med vågornas kluckande. Hur skall jag kunna vänta till våren!!!

Jag har naturligtvis en prioriteringslista som säkert inte stämmer med Stigs. Först på listan stod en låsning till trappan, som också döljer motorrummet. Det hade Stig fixat innan han kom in igår kväll! Så nu riskerar man inte att stå på näsan och få trappan i nacken när man går ner.

Vattentanken hade ju ett läckage som gjorde att det rann ner sötvatten i kölsvinet när man tog vatten både från badrummet och pentryt. Det hade han också fixat och dessutom tvättat tanken inuti! Bra jobbat Stickan!

Men nu vill han ge sig på träarbetet och det kan bli hur stort som helst, så det hade jag önskat att han väntat med. Det finns en hel del att göra dessförinnan. Träfinesserna är bara kosmetika, som man kan göra hur lite eller mycket som helst. Hoppas inte det som är viktigt faller i glömska bara för att min man "gets carried away"!

Jag får ge mig till tåls tills ikväll och se vartåt det lutar! Nu gäller jobbet!

Fulla kassar!

Vi kom iväg till Biltema! Vill nästan säga; tyvärr! Vi handlade grejor till båten som sagt, för 2.637;50 ! Ändå inte många saker.

Men lite saker som kostade var tre fotpumpar till de olika vattenkranarna i båten. Det finns elkranar i båten men då tar man ju ström och en segelbåt har ju inte så stor möjlighet som en motorbåt att ladda batterierna. Med fotpumpar förbrukar man ju ingen ström alls! Dessutom har jag alltid hävdat att en fotpump är idealiskt när man diskar. Då har man ju båda händerna fria och behöver inte försöka öppna och stänga kranen med en diskmedelshal hand. Man kan ju inte ha vattnet rinnande när man måste snåla med färskvattnet i båten. Samma gäller ju i husvagnen. Där ligger ju min erfarenhet.

Sedan blev det ju en del teakdetaljer förståss! Det är dyra grejor! Vi köpte två små hyllor för kryddor. Kraftiga och stabila och riktigt gulliga! Allt för att höja helhetsintrycket i vår kära Linnéa.

Vi gjorde inköpen i Göteborg eftersom vi skulle hämta ett teakbord hos våra kära vänner i Onsala. Det skulle kasseras och det innehåller ju dyr och värdefull teak, som min förträfflige make kan återanvända!

Nä, nu måste jag till jobbet, en ny arbetsvecka börjar!

"Grejer till båten...."

Det är ett uttryck jag hört på skämt ett antal år nu. Man skojar och säger det när man kommer hemdragande med en massa kassar: "Grejer till båten...!"

Det låter lite avväpnande, sådär. När man kanske köpt något man inte direkt vill redovisa, utan smyger in lite skamset.

Men nu vet jag vad det innebär. "Grejer till båten".

Till en båt kan man köpa hur mycket grejor som helst. Slå upp Biltemas sidor med båtgrejer, så ser ni vad jag menar! Kan slå vad om att du, om du inte har båt själv, inte vet vad hälften ska vara till! "Halkip, knap, impeller!" Sug på den du!!

Och priserna! Tur att Biltema finns. Köper man från en båtfirma kostar fläsket betydligt mer!

Nåväl, vi tänker åka till Biltema i Halmstad eftersom det ligger nära till hands att tro på ett gediget båtsortiment på lager, eftersom Halmstad ligger vid kusten. Får se om vi kommer iväg.....

I morgondimmans blekhet

På väg till jobbrelaterad kurs i Borås. Var där igår också.

Jag har haft oflyt sista veckan. Först det där med akuten och nu igår (det var kurs då också) blev jag magsjuk på hemvägen. Illamående med magknip hela vägen hem! Skit! Verkligen!

Jag hann knappt innanför badrumsdörren förrän "all hell broke lose"!

Jag tillhör de få förunnade med plåtmage. Saknar den där genen som man måste ha för att kunna få vinterkräksjukan. Eller också är det tvärt om. Att jag har den där genen som gör en resistent mot vinterkräksjukan. Blir aldrig sjuk i nämnda sjukdom i allafall.

Men igååååår! Det måste varit någon sorts matförgiftning, för jag har aldrig upplevt något liknande! Jag ska tillbaka till samma ställe idag, så jag kommer att prata med dem där. Jag satte i mej en kopiöst stor mängd godis där också, så det i sig själv kan ha utlöst det hela. Vill därför inte anklaga någon.

F.ö. kan jag rekommendera Pulsen Konferens i Borås, å det varmaste! Det är nog den bästa konferenslokal jag varit på. Supertrevligt bemötande och jättegod mat med specialmenyer för olika allergier och dylikt. Ingenting var omöjligt för dem! Därför har jag svårt att tro att det var deras fel. Det var nog mitt godisätande. Normalt äter jag inte så mycket godis nuförtiden. Men när man har en heldags föreläsning och måste hålla sig pigg känns det rätt att höja blodsockret med lite godis.

Nu måste jag sticka medan morgondimmorna sakta skingras över mossen. Verkar bli en fin dag!

Dödsångest

Kanske inte riktigt. Men den som någonsin utsatts för kvävning i någon form vet vad jag menar.

Som jag nog nämnt är jag en envis rackare som vägrar ge upp.

Jag ska berätta vad som hänt. Ska bara göra dig lite nyfiken, förhoppningsvis.

Jag har ju en allergiform som heter Quinkes ödem, eller en överkänslighet, rättare sagt. Den drabbar mej när jag fått i mig citronsyra, som ju finns i allt från kakor till läsk. För att ingen ska tro att jag lever på kakor och läsk, kan jag säga att de flesta färdiga såser, kryddor, frukter, dressingar, över huvud taget färdigfabricerad mat, innehåller citronsyra.

Vid ett utbrott av allergi svullnar mitt ansikte upp till (förhoppningsvis) oigenkänlighet. Men något nytt och skrämmande inträffade igår morse!

Min tunga svullnade!
Jag vaknade kvart i fyra på morgonen av att jag inte kunde andas. Då var högra sidan av tungan nästan som en halv bordtennisboll. Eftersom jag vet att svullnaden brukar öka i flera timmar innan den vänder oavsett medicinering, visste jag att det var ambulans som gällde.

Eftersom jag redan började förlora talförmågan (stoppa en tennissocka i munnen och försök prata!) rusade jag in till Stig med en lapp där det stod: Hjälp mej ringa ambulans, jag kan inte andas!
Int. ... gjorde han det inte!
Han var nyvaken för han skulle till jobbet, men fattade ingenting. Jag rusade ut i köket och lyckades få tag i kortisontabletter som jag löste upp i vatten och tog 16 st av på en gång. (Mindes att jag fått den dosen på Gotland efter ett getingstick). Hade min man ringt till ambulans under tiden? Nä...!
Han var fortfarande yr i mössan och stod i hallen. Jag vet att jag väste: "Vill du jag skall dö?" Tog sedan själv telefonen och ringde 112. Lyckades pressa fram de nödvändiga uppgifterna och så var ambulansen på väg!

Det tog inte många minuter för den att komma ut till Stockholmen men jag hann slänga på mej kläderna. Försökte få kontakt med min son som sov på övervåningen genom att ringa hans mobil och där också försöka göra mig förstådd. Inte lätt, för hans telefonsvarare gick in. Då bankade jag i vardagsrumstaket med en eldgaffel. Inte det heller hörde han. Det visade sig senare att han släckt sin lampa bara 45 minuter tidigare, så han sov i sin permasömn!

Ambulansens personal var superduktig!
Jag fick genast uppkoppling till en dator via tio elektroder på olika ställen på kroppen. De kunde följa min andning såväl som EKG på en monitor. Fick en spruta med tavegyl (starkt antihistamin) direkt i en åder. Samt en ansiktsmask med adrenalin/syre.

När vi kommit till Anderstorp kunde jag inte få fram ljud längre utan visade att jag ville skriva på något. Fick tag i en baksida på någon rapport som sköterskan hade och skrev där upp allting som jag kunde komma på om vad jag reagerat mot, vad jag tagit för mediciner och hur förloppet brukar vara. Jag tänkte att om jag blir medvetslös har de ingen att fråga.

Sköterskan sa att under 12 år som sköterska har hon aldrig fått den assistansen! Kul! Hon var nog rätt nöjd med mig kändes det som! Men vad gör man inte för att överleva?

Som du förstår gjorde jag det! Överlevde, alltså!

Ambulansfärden tog noll tid till Värnamos akut. Jag hade också en enorm tur för det fanns inget folk i kö i väntsalen utan jag kom direkt in!

Igen uppkopplad och där fick jag dropp, med mer antihistamin förstod jag. Sedan flyttades jag över till intensiven där jag fick ligga resten av morgonen. Då hade tungan börjat bli mindre. Vid 8-tiden kunde jag prata lite igen.

Det är ju alltid en ström av läkare och systrar när man ligger på intensiven och alla ville ju höra hur jag mådde. Det var gott att ha ett block att skriva på då. Kunde bara visa upp det för den som frågade!

Vid halv nio ringde jag och fick tag i min son. Stig hade väckt honom innan han gick till jobbet så han visste vad som hänt. Vi kom överens att jag skulle ringa när jag ville bli hämtad.

Klockan 12.00 fick jag upp en tallrik mat med både citronsyra och smakförstärkare som jag inte tål. Tur att man var så medveten att man ställde frågor. Annars hade jag varit tillbaka vid 8-tiden igen. Sedan fick jag en tallrik vegetarisk mat som tydligen var o.k. men för säkerhets skull tog jag en cetirizin tablett så fort jag kom hem.

Idag mår jag bra!

Nu undrar du kanske vad det var som utlöste anfallet? Svar; vet inte!

Jag lagade lite käk till Jones och Stig eftersom jag själv ätit middag på jobbet. Men det såg så gott ut att jag ville smaka lite själv så jag åt en tallrik. Det var kycklingfilégryta med fritterade brytbönor. Brytbönorna kryddade jag med en färdig blandning örtsalt. Jag drack även ett halvt glas rödvin till maten. Stig hade lite vindruvor som han skulle ha med till jobbet och jag brukar tåla sådana (innehåller ju vinsyra i första hand) så jag tog en näve och sköljde dem naturligtvis. Jag åt också lite Hermankaka till efterrätt.

Men nuuuu! just nu kom jag på vad det var jag blev sjuk av!!

Eftersom jag inte tänkt äta själv utan bara lagade till killarna, använde jag en krydda i kycklinggrytan! Café de Paris! Det är Alpnaering som tillverkar den och just nu läste jag på burken. En av de många ingredienserna är CITRONSKaL!! Hur har jag kunnat missa det!!!

Sådär! Nu kan jag komma tillbaks till detdär med dödsångest. Vet ju att jag inte är den som bara ger upp och lägger mig ner och dör. Kämpar absolut "to the bitter end", som ju inte inföll just denhär dagen!
Kanske hade min älskade mor ett finger med i spelet. Det skulle nämligen varit hennes 88-åriga födelsedag om hon inte så brutalt tagits ifrån oss redan för 23 år sedan. Grattis mor!

Och jag som tiggt om ett växthus i sju år!

Det här hamrade dom upp på två dar, Stig och Jones. Då gick det undan!

Det är ju skillnad på bygge och bygge!

Nu är jag ju glad att Linnéa får sitt skjul, men jag som tiggt om ett växthus sedan Gudrun tog med sig mitt förra ut i skogen, har lite svårt att förstå logiken! Men dummare är jag ju inte än att jag förstår att båthus låter bättre än växthus. För att inte tala om utedass!!

Det fanns ett litet gulligt utedass kloss intill ladugården. Det var nog lite murket (men säkert inte använt på fyrtio år) men plötsligt rev min man (som alltid har för mycket att göra) ner det medan jag var på jobbet. Jag hade fått ett löfte om att det skulle byggas nytt på ett bättre ställe. Det är nog åtta år sedan nu och det är tur att man inte behövt hålla sig den tiden, för jag har en känsla av att vill jag ha ett utedass får jag bygga det själv.

Lätt att riva ned men näst intill omöjligt att få upp det enligt givna löften!

Samma sak med att såga ner träd. Hoppsan! Var det det trädet vi skulle spara till barnbarnens gunga? Det glömde jag!

Hörs det att jag håller på att ilskna till? Bäst att sluta nu.

Båtskjul!

Nu byggs det på Stockholmen! Vi har inte gett oss in i varvsindustrin, men det ska bli ett båtskjul som Stickan kan vara i även när vintern brutit ut ordentligt. Det blir inte vackert, det kan jag inte påstå, men när man får lov att använda gammalt byggnadsmaterial, så får det bli som det blir. Det är ju Linnéa som ska bli fin, inte skjulet!!

Linnéa är hemma!

Tänk att äntligen är Linnéa hemma på Stockholmen!

Hon känns stor, vacker och misskött! När jag kom hem från jobbet stod hon där på gården och i sittbrunnen satt min dyre make! Jag klättrade naturligtvis upp så fort jag kunde och där satt vi och torrseglade tills det var dags att hämta sonen vid bussen!

Avmastning

Nej, jag har inte stavat fel! Det gäller inte avmaskning utan avmastning!
Vår båt!!! Den förtjusande Linnéa af Småland!

I söndags var nämligen maken och undertecknad i Göteborg, Björlanda Kile, och tog ned masten på vår kära båt. Tänk att vi fixade detta på egen hand, med hjälp av en mastkran som gissa vem skötte! Just det! Jaaag!

Det gick alldeles strålande och strålade gjorde även solen över en stilla hamn! Otroligt så bra allt gick!

Båten kommer till Stockholmen tisdag!

62 år idag!

Inte mycket att orda om...

Inte någon prestation egentligen.

Ändå ... man blir så glad när någon kommer ihåg!

Inte minst förvånad! Min käre make överraskade mej med stor rosenbukett på köksbordet när jag vaknade! Varmt röda med långa stjälkar! På kortet står det att jag inte får någon ny BMW, från en fattig äkta man i år. Jag får väl svälja besvikelsen och nöja mej med en segelbåt!

Mina elever med sociala begränsningar, firade mej under ledning av Maggan, min kollega. Jag kunde inte hjälpa att jag blev rörd! Speciellt när jag fick en stor kram, helt spontant! Det kallar jag att fira!! Dessutom fick jag en jättesöt S:t Paula i kruka, av mina förtjusande arbetskamrater!

För övrigt är jag inte upplagd för firande idag för jag har ett präktigt Quinkes ödem utvecklat i kindpåsarna (hamstervarianten) samt fläskläpp på höger överläpp och vänster underläpp. Inget att hänga läpp för tycker lustigkurrar, som min man!

Eller som min son uttryckte det vid ett tillfälle: "Det där är ingen läpp, mamma. Det där är en mule!!"
Bussigt!
Nä, det blir ingen bild till dethär inslaget!!

Däbbd i däsad

Förkyld igen!!
Varför kan föräldrarna till sjuka barn inte se att barnen är sjuka???
Eller skickar de med flit dem till skolan för att det är svårt att ha dem hemma? Vi, som jobbar med eleverna ser ju alltid rinnande näsor, röda ögon och bleka ansikten. Vi hör också hostningar och nysningar! Självklart, när vi jobbar så nära pojkarna. Föräldrarna borde också se vad vi ser!!

Det drabbar verksamheten katastrofalt, när både personal och elver är sjuka. Idag borde jag egentligen stanna hemma, med tanke på att jag är vrålförkyld. Men så länge jag inte har feber måste jag försöka eftersom min kollega passar sjukt barn hemma. Min andra kollega jobbar inte bara halvtid och kan inte gå upp i tid p.g.a. sjukdom.

Idag löser vi problemet med en vikarie från gymnasiet, som hoppat in ibland, även om det är länge sedan nu. Det ska nog gå bra! Hon är mycket kompetent! Och mysig! Sånt gillar våra pojkar! Välkommen, Mia!

Under tiden får jag fortsätta att fräsa och torka snoken! Otrivin, var ingen dum grej! Rensade näsan direkt! Men man kan nog inte använda det för ofta. Nä, nu måste jag kila... Hoppas jag inte smittar någon idag!

Tillbaka efter seglatsen

Vilken fin skeppsvovve vi har! Hon var nog rätt nöjd med att seglatsen var slut för denna gång! Inte lätt med alla ben på hal durk och höga trappor!
Men glad för att få vara med!

Källö-Knippla

Det var så fullt i båten att vi fick lägga upp segel på däck för att få plats alla fem nere i ruffen.
Förra ägarna hade lämnat kvar en hel del utrustning så när vi kom med vårt fanns det nästan ingen plats. Alla segel var ju också medskickade och dessa tar ju plats.
Jag lagade all mat åt oss hela resan, på först vårt gasolkök och sedan på kokplatta. Som väl var hade jag övertalat min motsträvlige man att ta med elkök för säkerhets skull. Och det behövdes eftersom gasen tog slut! Det fanns el i hamnen så det var inga problem.

Kapten Krafft Gunér

Nu är han äntligen sjösatt igen efter mer än tio år som landkrabba!
På tiden! rorkulten sitter som en förlängning av hans högra arm! Darling, what took you so long?!

Från Björkös södra udde mot Knippla

Härlig känsla ombord på egen båt i glada vänners lag! Härligt väder för att vara i mitten av oktober. Alla förutsättningar för en god tur fanns. Bara njuta!

Premiärtur med Linnéa af Småland

Vi invigde vårt liv som seglare tillsammans i helgen! Stig och hans gamla vänner Eiton och Gullevi (även mina numera) är ju vana seglare sedan många år så jag kände mig helt trygg.

Premiärturen ställdes till Källö-Knippla och inleddes med storsegel och genua i strålande väder. Det var bara några plusgrader men solen värmde trots allt. Vilken känsla att få forsa fram med endast hjälp av vinden. Snacka om miljövänligt!

Vi rundade Björkös södra udde för att få segla en bit extra. På västsidan fick vi motvind och använde då motorn för att ta oss till Knipplas gästhamn. Turen var helt underbar!

Inköp

Missade en Traderaauktion igår. Attans!

Ville köpa en söt liten fotogenlampa, gruvmodell. Men den började närma sig 400:- så jag lade ner. Kostar ny 598:- på Claes Ohlssons.

Vi får klara oss med stearinljus och vanliga fotogenlyktor under helgen. Det kommer att bli kallt och fuktigt, men jag ser ändå fram emot detta med ett nästan larvigt pirr i magen. Jag har ju bara seglat en gång förut, för två år sedan, men aldrig egen båt.

Sist var det Lennarts 11 meter långa Jeanneau. Den har fått namnet Zackelia efter Lennarts och Gunillas barnbarn Zackarias och Cornelia.

Fyndigt!

Vår blivande skönhet skall under högtidliga former få namnet

Linnéa af Småland

Det får bli dop efter invändig ombyggnad, m.a.o. efter vintern. Först dkall hon forslas hem och sättas i vagga så att Stig kan jobba med henne. Jag också, i blygsamare skala. Hon ska bli som vi vill ha henne!!

Dags att gå till jobbet!

Klart skepp!!

Det betyder visst något krigiskt som att skeppet skall göras klart för drabbning eller nåt.

Men jag menar bara att nuuuuu äntligen har det blivit klart med vårt skepp!

Maken och jag är nu lyckliga ägare till en Ohlson 29:a Nr 66. Tur att man har en duktig seglare i familjen! Själv skall jag gå på kurs som det heter. Sen kan jag tala om för kapten hur han ska styra! Vi har ju en liten gummibåt också så Stickan är ju kapten på två båtar. Betyder det att han amiral nu då? Kan inte jag få vara kapten på gummibåten?

Med den tanken går jag till kojs.

Kyliga mornar

Yesssss!

Det funkade!

Inatt testade jag om jag fortfarande kunde ställa in min kropp på att vakna utan alarmet och det lyckades!

Klockan var ungefär 23.00 när jag släckte lampan och sa till mitt inre: "Nu vill jag sova i sju timmar och vakna utvilad strax före 06.00!"

Det tog bannemej inte en minut att somna och gissa när jag vaknade! Just det! Fem i sex! Utvilad och PIGG!

Om jag ska vara ärlig hade jag en "back-up-plan". Stig kom ju hem 06.30, så hade det inte funkat skulle jag nog hunnit till jobbet ändå. Men nu gick det ju precis enligt planerna! Härligt!

Ska prova detta ett tag framöver och se om det inte bara var en tillfällighet. Rapporterar läget längre fram!

Frisk och sund

Tassar på tå medan maken sover i sitt lugna bo.

När Stickan jobbat nattskiftet kommer han hem 06.30 på morgonen.

Om jag har tur vaknar jag inte. Så om det är på helgen kan jag kanske få sova en stund till. Detta förutsätter att Stig inte lyckas väcka hunden.

Afrodite har blivit en riktig lathund senaste året. Hon hör ju sämre ocskå med ålderns rätt. Men om det är mörkt när Stig kör in bilen på gården, så ser hon ju strålkastarljuset och reagerar. Därför drar jag ner rullgardinen mot natten de nätter Stig jobbar.

Men det är också enda tillfället jag har bruk för rullgardin.

När man bor på landet som vi, finns det ju inga nyfikna grannar att skärma av sig från. De vilda djuren har väl inget intresse av att kolla in genom något fönster. Dessutom har vi en rejäl gårdsbelysning som lyser upp ordentligt där utanför. Varför ska man dra ner en rullgardin då?

Jag tror att det påverkar vår livsrytm på ett bra sätt om vi låter vår kropp veta när det är dags att vakna, genom att förprogrammera den innan man somnar.

När jag bodde i Skeppshult för tio år sedan använde jag sällan någon väckarklocka. Innan jag somnade sa jag bara till mej själv att nu ska jag sova i sju timmar. Eller åtta eller hur många det nu var innan jag skulle upp. Jag insisterade också på att vara utvilad då. Låter det komplicerat? Jag vet, men det funkade faktiskt.

Jag tror att om man lyckas övertyga sitt undermedvetna om att man ska sova en viss tid och sedan vakna utvilad, så tror jag att kroppen har förmågan att koppla av totalt och sedan i egen takt ta sig ur sömnens grepp, lugnt och stilla för att vakna utvilad. Vet i allafall att jag mådde väldigt bra med rikligt med avkopplande sömn de åren.

Varför jag inte gör så nu? Vet ej. Slutade nog när jag bytte jobb. Var väl orolig att försova mej. Om man vacklar i tron på sin egen kapacitet, fungerar det kanske inte. Har inte provat på länge. Kanske ska börja när jag blir pensionär!

Det är många egenskaper som går förlorade i vårt moderna samhälle. Stress är säkert en sak som påverkar oss negativt. Inget fel i att göra saker snabbt, men det får inte följas av skräcken för att inte hinna det man ska. Stress.

Att känna sin kropp. Lyssna på dess signaler. Veta när något är i olag. Jag tror inte på regelbundna läkarbesök. Man invaggar sig lätt i falsk trygghet. Läkare i all ära. De kan inte kolla allt.

Kan de förutse att jag ska få svininfluensa eller andra sjukdomar som slår till sporadiskt? De kan varna mej för att jag kan få hjärt och kärlsjukdomar om jag röker eller väger för mycket. Men det behöver jag ju inte gå till läkaren för att få veta.

Man behöver inte syssla med yoga för att veta om man lever fel ur hälsosynpunkt. Känn efter! Mår du bra? Är det något som förändrats? Om jag går upp i vikt känner jag det på brallorna jag försöker dra på mej. Har jag lågt blodtryck känner jag yrsel när jag reser mej hastigt. Har jag högt blodtryck hettar det i ansiktet när jag anstränger mej.

Har jag ont någonstans så kan jag ju välja att gå till en läkare och kolla varför. På förekommen anledning så att säga. Brösten kan jag kolla genom att klämma på dem. Luktar underlivet bra så är det inget fel där heller.

Duschar man varje dag så hinner svetten (om man anstränger sig) inte börja lukta illa. Luktar man illa trots att man duschat samma dag, kan det vara något fel.

Detta var allt från Junes friskhetsskola, för idag.

Morgonyl...!

Nu knakar morgonen i alla leder .....
Varför ska det vara så tungt att gå upp om mornarna? Det är inte förrän sandvägen tar slut och asfalten markerar att här börjar Gislaved, som jag kan säga att jag är riktigt vaken. Då har jag suttit i bilen i sju minuter!

Men det är väl så att man automatiskt reagerar om något oväntat dyker upp. Jag är ju medveten om att jag ser rådjur, älgar, harar och en och en annan räv. För c:a åtta år sedan såg jag en varg!! Tro mej det är inte en produkt av morgontrötthet! Det var vid femtiden på eftermiddagen.

De flesta av mina vänner har ju hört historien många gånger, men här kommer den:

Det var augusti och som sagt vid femtiden. Jag var på väg ut till vår soptunna med en påse. Kvällen före hade vi ätit räkor vars skal vi slängt ut redan då, men det luktade kanske frestande från tunnan.

När jag närmade mig ladans hörn, då tunnan står kände jag mig iakttagen. Men hallå!! Vem skulle kunna spana på mej mitt ute i skogen. Det är ju tre kilometer till tätorten. Bara skog omkring och så Nissan förståss!

Men det är märkligt. Man kan faktiskt känna på sig att någon ser på en. Jag började kolla omkring mej och då såg jag hur vargen reste sig bakom en rotvälta! Den hade inte en grå jättepäls, som man ser på alla vackra T-shirts och posters. Nej den här hade sommarpäls. Grågul och inte så fluffig. Men nog var det en varg alltid! Den såg på mej några sekunder, vände sedan och tassade, med vargtypiska lunket, upp över kullen och vidare ner över Anderstorps Store Mosse. Det var det sista jag såg av den.

Men nyfiken som jag är tog jag cykeln och och kameran och gav mej iväg efter, ut på mossen. Bakom nämnda kulle går en grusväg, som inte är för allmänt bruk, men den leder ut på mossen och vidare mot en by på andra sidan.

Stigen var nygrusad och det hade regnat nyligen. Jag blev inte förvånad när jag stötte på spåren nästan genast. Vargen hade korsat stigen och även följt den bitvis. Jag såg också äldre spår efter den (de hade korsats av andra spår). Naturligtvis tog jag en massa kort på spåren. Tyvärr med min gamla kamera för jag hade inte någon digital då, men vid något tillfälle skall jag skanna in och lägga ut bilder på spåren. Men nu måste jag till jobbet!
Är i allafall lite mer vaken nu!

Sega gubbar

Gubbar!
Nej jag pratar inte om min förträfflige make!
Två gubbar säljer sin segelbåt till oss.
Vi tittade på båten för flera veckor sedan. För en vecka sedan skrev vi på kontraktet. Dvs. jag och Stig samt en ägare skrev på kontraktet. Den andre av gubbarna hade inte skrivit på visade det sig när Stig skulle föra över pengarna till hans konto.

När vi satt i båten och skrev pratade denne man oavbrutet om allt möjligt som inte hade med köpet att göra. Klart att han glömde vad vi var där för.

Igår ringde Stig honom och sa att han glömt skriva på. Då säger han, optimisten, att: "det gör inget!" Men Stig svarade: "Jo, det tycker jag nog! Ska jag föra över pengar till dej vill jag nog ha papper på att jag köpt båten!" Då fattade han äntligen!
Som sagt: Gubbar!!

Onsala 09

Nu är vi båtägare, min man och jag! Kan inte fatta det riktigt än! Kommer säkert att förstå det när räkningarna börjar komma in! Allt är dyrt till en båt!

Investerade mitt första bidrag till båten i en flytväst till hunden. Lilla Afro måste ju kunna färdas säkert på havet! Denna modell kostar över tusen normalt men jag hittade en ny för 600:- på Tradera.

Känslan när jag tänker på båten ger mig rysningar av välbehag utmed ryggraden!

Kalla mej styrman.....!!!

ÄNTLIGEN!!! Båten är så gott som vår! Skall skriva papper och sånt på fredag! ÅÅÅÅÅÅ den är så läcker!! Nej, den läcker inte! Jag sa att den är läcker, som i formfulländad, vacker, ljuvlig och fullständigt underbar!!

Jag jobbar i morgon så det är inte värt att ta ut champagnen ännu, men på fredag!!! Lägger skumpan på kylning direkt!

Vilken natt!

Nä, det är inte vad du tror!
Har helt enkelt sovit dåligt. Eller inte alls skulle jag vilja säga. Jag lider ju av överkänslighet mot citronsyra vilket yttrar sig i ett Quinkes ödem.

Blir du inte klokare av det? Alltså, om jag får i mig för mycket citronsyra reagerar jag genom att mitt ansikte svullnar upp till oigenkänlighet. Jag snackar monstervarning!

Börjar med en del av läppen, vanligen, och sprider sig tills jag tar en dos kortison. Därefter tar det ett dygn att gå ner skapligt. På andra dygnet blossar mitt ansikte upp och jag ser ut som om jag somnat i solariet! Knallröd! Sen är det över för den gången.

Men natten mellan allergidagen och rödskinnsdagen är alltid jobbig för det kliar, spänner och hettar och jag är klarvaken samtidigt som min kropp känns som om jag sprungit en mil!

En sån natt var det nu. Därför sitter jag just nu och äter min frukost två timmar försenad till jobbet. Tur att jag har världens underbaraste arbetskamrater! Tänker INTE lägga in en bild på min allergisvullna nuna!

Fjärilar i magen... eller heter det makrillar, på sjön?

Varför är jag nu nervös då?

Jo, det är det här med båt!

Igår tog min man ett stort steg i rätt riktning. Alltså, över landgången! Just det! Han ringde och gav ett bud på BÅTEN!

Nu hänger allt på om säljaren klarar att garantera en båtplats i två år. Han tycks vara villig att acceptera det vi vill betala. Även om han först måste tala med sin delägare.

Jag måste återkomma till min man. Han har de mest skiftande egenskaper man kan ha. Även om han ibland känns tung som snömodd i uppförsbacke, så har han också en sida med oväntad spontanitet. Plötsligt satt han där med luren i handen och lade budet. Jag visste inte ens att han tänkte ringa! Sånt GILLAR jag! Kanske för att jag själv är sådan.

Det känns som om den här båten är rätt. Inte minst för att vi båda äntligen är överens om att gilla en och samma båt. Utsidan är vacker! Se själv! Insidan är i behov av renovering. Det är ju som gjort för min händige make. Och jag kan ju sy dynor och gardiner.

En annan sak som är positiv är att vi var ute i garaget igår och då hittade Stig en massa båtgrejor som han sparat sedan sina seglarår. Det är ju toppen att det finns kvar! Jag köpte ju fräcka sittbrunnsdynor i våras, som jag tänkte använda till en av utegrupperna här hemma på land. Idag köpte jag till ytterligare en dubbel, så nu har vi åtminstone den biten klar. Stig köpte fendrar och vi köpte varsitt flaggspel (alltså en radda med flaggor som man kan hissa när man ligger i hamn, för att det är festligt!). Det behövs tydligen två när masten är så hög som på"våran" båt.

Både jag och Stig reflekterade över att med den här takten av inköp har vi snart fått ihop till en hel båt!

Alltså, nu gäller: is i magen en vecka till, innan vi vet om vi är båtägare!

Så håll tamparna ....jag menar; tummarna!

Tillbaks ombord!

Tillbaka till vardagen efter alla intryck från helgen som gick. Vår CCS-helg. Det är torsdag och ja... det har tagit såhär lång tid för mej att landa.

Det var ju med vemod vi tog farväl av våra kära medlemmar i söndags. Dagen därpå, efter jobbet hade det kanske varit logiskt att vila och ta en tidig kväll. Men nejdå!

Glada optimister som vi är tog vi äntligen kontakt med båtägaren uppe i Björlanda Kile och kom överens om att träffas vid båten. Så vid halv fem-tiden steg vi ombord på Olson 29:an som jag visat tidigare på bloggen!

Äntligen är Stickan och jag överens! Det är den eller ingen!

Stockholmenträffen

Här nedan följer ett antal bilder tagna under den gångna helgen.

Vi var elva Custom Cowboys som gjorde det mesta och det bästa för att ha en trevlig klubbhelg! Jag är naturligtvis partisk men jag tyckte självklart att vi hade jättetrevligt!

Nyförlovade Thompson......

....och hans Mia

Skönt att bara slappa

Hoppsan .....flera skator....jag menar örnar...

Nico, Bosse och Lilly i eldens sken

Mat i tältet på fredagskvällen

Medlemmar vid brasan

Klubbmärke och allt

Återställd

Något så när i allafall. Feberfri idag men hemskt matt. Hoppas jag orkar med festen i helgen. Just nu verkar allt man skall göra som oöverstigliga hinder, men jag vet att när jag kommer från jobbet i morgon så kommer allt att rulla på.

Av någon anledning brukar det alltid ordna sig, på något vis. Vet inte var man får krafterna ifrån. Det är väl envishet, gissar jag.

Ser fram emot att sítta vid brasan med gitarrer och sångglada vänner som delar med sig av allt det underbara de har inom sig. Mina fantastiska Custom Cowboys/and girls, of course!

Nu tänker jag krypa ner och försöka sova. Ska ju upp 6.00 i morgon och till jobbet! Natti, natti!

CCS helg

Till helgen invaderas Stockholmen av världens underbaraste gäng!
Våra Custom Cowboys!

Det är med spänd förväntan som jag ser helgen an. Jag har nämligen lovat stå för framtagning av allt ätbart under hela helgen. (Var jag berusad när jag åtog mig detta? Tror inte det?)

Jag kommer att förbereda så mycket jag kan i förväg och sedan ta hjälp av mina club-sisters med detaljer som dukning och utbärning. Där får killarna hjälpa till också!

Tyvärr hämmas jag av den här förbaskade influensan!! Kan inte ge mig ut och handla eller göra någonting egentligen. Ligger nästan hela tiden i sängen. Har ont överallt och mår tvi! Inatt hade jag svårt att andas. Vaknade till gång på gång av att jag inte fick luft.

Inte mycket att göra mer än att knapra Ipren och dricka varmt. Vill inte tro att det är den elaka svin-varianten. Vad jag förstår kan man inte göra mycket mer då heller.

Nä nu tänker jag inte gnälla mer! Ser istället fram emot en underbar helg med mina toppenvänner i världens bästa MC-klubb; Custom Cowboys, Sweden!

Förkylt

Hade jag inte drabbats av denna förb.... förkylning hade vi kanske tittat på denna skönhet igår, söndag. Men min hals känns mer och mer skrovlig. Det var inte att tänka på att jobba idag. Feber!

Den gode maken har i allafall ringt och meddelat vårt intresse för denna Ohlson 29:a som den heter för att den är 29 fot lång. Dvs. märmare 9 m.
Tidigast nästa vecka kan vi ju åka upp till Hisingen och kolla med egna ögon.

Nu till helgen har vi ju fest här på Stockholmen. Om jag blir tillräckligt frisk för att kunna hantera all mat!!

Lägger mig nog en stund nu. Man blir trött av feber!