Kapitel 20 och 21 av Kom till farbror Yngve

Nu öser det ner! Stig och hundarna har väntat på uppehåll så länge att hundarna börjat stå med benen i kors. Till sist måste de ändå trotsa vädret och ge sig ut. Jag passar på och presentera ytterligare två kapitel. Var så goda:

                                            Kapitel 20. Födelsedag

Märta och Allan fyllde år. Arton. De hade länge ansett sig som arton som många barn och ungdomar som var födda sent på året gärna gjorde i förväg. De hade brukat fira födelsedagen tillsammans men den här gången hade Allans kompisar överraskat Allan och hans familj med att komma och ta med honom till okänd ort. När pappa Jessi tagit en av killarna avsides för att få koll på läget hade denne bedyrat att de bara laddat hem några vuxenfilmer och köpt lite öl och skulle hålla till hemma hos en tjej, som Jessie tidigare förstått var en av Alan and Stuffs ”groupies”, som de hävdade. Det hela verkade rätt riskfritt, så de hade fått Jessies tysta medgivande.

Märta hade å sin sida överraskat föräldrarna med att fråga om hon fick bjuda hem en vän till födelsekalaset. Mor- och farföräldrar hade som vanligt kommit i god tid och tagit tillfället i akt att umgås och fylla vardagsrummet med livligt småprat, som under alla år som gått sedan tvillingarna var små. Linnéa hade hävdat att Märta borde veta att hennes vänner alltid var välkomna.

Kalkonen som hade fyllt huset med sin aptitretande doft var urtagen ur ugnen och vilade under folie på köksbänken. Potatisgratängen puttrade fortfarande i den mindre ugnen och bidrog till dofterna med sin vitlök. Linnéa stod vid spisen och kokade ihop en av sina smakrika såser, utan recept och hade satt stopp för alla försök från föräldrarna att hjälpa till. Märta höll sig lite nervöst i köket och plockade med servetter och fluffade i blombuketterna hon fått och började säga något för att sedan avbryta sig innan något blev sagt. Hon verkade lättad när Linnéa bad henne plocka fram svartvinbärs gelé och skära upp salladsgrönt för att hon skulle ha något att göra.

”Ut med språket! ”sa Linnéa till sist. Märta tittade upp ertappad med förnekelsen på tungan, men när hon såg sin mors min suckade hon och lade ifrån sig förklädet.

”Okay”, började hon, men avbröt sig när dörrklockan ringde. Hon rusade ut ur köket utan tanke på värdighet.

Linnéa som inte vågade släppa såsen ur sikte, hörde hur det viskades i hallen och hur någon tydligen kommit in. Det dröjde. När det gått så lång tid att Linnéa tänkte att dottern måste tagit gästen direkt in i vardagsrummet, hörde hon en nervös harkling vid köksdörren.

”Får jag presentera Johannes Ekström”, sa Märta, när den förbluffade modern vände sig om. Den unge mannen som såg ut att vara i tjugofyraårsåldern, sträckte rodnande fram handen. Namnet hade inte sagt Linnéa någonting men det fanns något bekant över den vältränade, gråögde ynglingen.

”Ni har träffats, mamma”, sa Märta. Hon verkade uppenbart nervös. Linnéas minne hann ikapp och hon utbrast;

”Polisen! ”

Nu kom Jessie ut i köket med samma frågande min som Linnéa förstod att hon själv haft minuten innan.

”Och vad försiggår här?”, sa han med barsk uppsyn.

”Pappa”, utbrast Märta förtretad!

Linnéa förbarmade sig över den unge mannen och sträckte fram handen.

”Välkommen hit Johannes! Bry dig inte om Jessie, han bara retas med dig”.

Jessie flinade och räckte fram handen.

”Hoppas inte det här innebär att min dotter blir tagen av polisen”, sa han och insåg med ens vad han sagt.

Det hörde inte till vardagligheterna att Jessie rodnade men han fick väldigt bråttom att dölja sin förvirring med att gå fram till spisen och med kännarmin svepa ångorna mot sig med handen. Märta såg ut att vilja sjunka genom jorden. Johannes min var obeskrivbar.

”Jessie, du kan väl se till att Johannes får något att dricka! Och försvinn från mitt kök allihop”, lade hon till innan hon återgick till såsen.

När Linnéa några minuter senare bad Jessie hjälpa henne tranchera kalkonen, hade Johannes fått en 3,5-öl i handen medan Märta fortsatte presentationen under mindre dramatiska former. Far- och morföräldrar hälsade med betydligt mer finess än Jessie hade gjort. När Jessie kom tillbaks bad han samtliga ta plats i den rymliga matsalen och hjälpte damerna med att dra ut deras stolar och skjuta in dem efteråt. Jessies och Linnéas fäder hade redan dragit in Johannes i en diskussion om hur det var att vara polis i dagens samhälle. Märta kunde äntligen slappna av lite.

Resten av födelsedagen avlöpte utan intermesson. Tårtan hade varit försvinnande god och kaffet hade avnjutits med avec för dem som inte körde bil. Från sovrummet på övervåningen såg Jessie och Linnéa hur deras nu artonåriga dotter blev kysst till avsked utanför ytterdörren, dit hon följt med när Johannes brutit upp. De såg hur det unga paret undvek den stora pumpan på trappan. Marschallen i den hade tydligen brunnit ut under kvällen. Hand i hand gick de bort till bilen som var parkerad utmed gatan. Scenen fyllde föräldrarna med minnen som egentligen inte behövde påpekas av någon av dem. Jessie kommenterade heller inte sucken Linnéa undslapp sig när hon vände sig om för att ta av överkastet från dubbelsängen.

Deras föräldrar hade brutit upp tidigare och delat på en taxi. De var troligen redan hemma. Jessie drog för de tjocka gardinerna medan han kastade ett sista öga ut. Sedan suckade även han och gjorde sig redo för att krypa ner hos sin hustru som redan hunnit borsta tänderna.

När han också var klar med kvällstoaletten hade Linnéa släckt lampan på sin sida. Jessie kröp ner på sin sida och sträckte sig efter sin bok. Linnéa tog ett tag i T-shirten under hans haka och drog honom mot sig.

”Tro inte att du kommer undan så lätt!” Sa hon och det glittrade utmanande i hennes ögon.

”Hade jag inte en tanke på”, sa hennes man.

När de slutligen somnade utmattade med armarna om varandra var klockan över tre. Linnéa vaknade till en timma senare och gick på toaletten. På vägen tillbaks till sängen förde hon gardinen till sidan för att få lite ledljus. Hon hajade till och tappade taget i gardinen. Där ute hade hon sett en mörk gestalt stå i skuggan av redskapsskjulet, just där gatljuset inte längre hade någon makt över mörkret. Gardinen hade fallit tillbaks men när hon förde den åt sidan igen och försiktig kikade ut fanns ingen där. Hon måste ha inbillat sig. När hon till sist lyckades somna om hade det börjat ljusna vid horisonten. En ny dag var på väg.

Kapitel 21. Nattplaner

Det hade blivit en vana. Egentligen var det konstigt att ingen i det här nyfikna samhället avslöjat honom. När alla gjorde det till sin ensak att hålla koll på grannar och alla vars business de inte hade något att göra med, var det konstigt att ingen sett hans nattliga besök utanför familjen Vargfeldts villa. Han visste inte hur många nätter han stått utanför, ibland i flera timmar, för att kartlägga, planera, skaffa sig kunskaper. Faktiskt trodde han att han för länge sedan hade tillräckligt. Men det skadade inte att ta reda på mer. Han hade vänt på dygnet. Nu gick han sällan ut under dygnets ljusa timmar. ”Linas Matkasse” levererades punktligt och han hade sällan något att ändra eller anmärka på. Om han hade ärende till bank eller postutlämningsställen gjorde han det på tider som han gissade innebar minst folk i rörelse. Han insåg inte att han var så förändrad till utseendet att få som sett honom under kiosktiden skulle känt igen honom nu. Han dolde sig bakom ett helskägg och gick aldrig någonstans utan huvudbonad av något slag. Han hade gått ner närmare tolv kilo. Mest pga. han fått laga sin mat själv under senaste halvåret. Men också som en följd av hans långa promenader under nätterna. Han fick mer motion nu under en natt än han fått under en hel vecka tidigare. Det var omkring tre kilometer mellan hans hus och Vargfeldts. Han vågade inte låta bilen bli synlig i närheten av deras gata. Det fick inte finnas något som kunde knyta honom till det han tänkte göra. Han hade fått lida och försaka så mycket. Inga små flickebarn vistades ute om nätterna. Tyvärr. Medan han frossade i sitt självpåtagna lidande arbetade hans sluga hjärna med den ultimata planen för hämnd.

Först hade han tänkt att bara helt enkelt tutta eld på deras hus. Med familjen samlad. Men han gissade att han skulle bli huvudmisstänkt ganska snart och han hade ingen idé om hur han skulle kunna rikta misstankarna bort från sig själv. Det verkade som om Vargfelts inte hade haft någon annan att bråka med än just honom själv. Det skulle polisen snabbt konstatera. En annan sak som var störande var att dottern i huset börjat umgås med en polis. Han hade sett dem hångla i bilen innan han släppt av henne utanför grinden. När föräldrarna var borta några veckor i somras hade polisynglet sovit över titt som tätt. Segelbåten var borta då så han gissade att de var ute på seglats någonstans. Nu var den tillbaks i trädgården på sin vagga. Skulle han sabotera den kanske? Nä, han visste inte tillräckligt om båtar och den var säkert försäkrad så de skulle förmodligen vinna på affären. Nej, han hade planen klar, så gott som helt. Det var bara lite rekvisita som fattades. Sedan skulle hämnden vara hans. Känslan påminde om den han haft i varmvattenbassängen strax innan hondjävulen avbrutit. Förväntan fick hans puls att öka tills det nästan brusade i hans öron. Snart!